Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontoplan - Kontor - Kontorist - Kontoristföreningar - Kontorniater - Knotorshus - Kontorsmaskiner - Kontorsorganisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTORSORGANISATION
visas och årsbokslutet äger rum. Under årets
lopp äro dessa båda delar av bokföringen helt
avskilda från varandra, under det att de vid
årsbokslutet ant. kunna sammankopplas el. avslutas
var för sig. Karakteristiskt för ifrågavarande k.
är den s.k. vertikala klyvningen av kontona i
vissa kontoklasser, vilket innebär, att en del
klasser innehålla uteslutande debiteringskonton, andra
krediteringskonton. Debiterings- och
krediterings-konton, som höra tillsammans, kallas
parallell-kopplade konton. Sammanhörande klasser äro i
och 2, 3 och 4, 5 och 6, 7 och 8. Endast
klasserna o och 9 innehålla okluvna konton.
Kontoavslutningen kan ske efter fyra alternativ, varav
alternativ A innebär ett för samtliga
kontoklasser gemensamt bokslut, medan vid alternativ D
självkostnadsbokföringen hålles helt avskild från
affärsbokslutet. Alternativ B och C äro
mellanformer. — Jfr Kostnadsberäkning. — Litt.: A.
ter Vehn, ”Om k.” (i ”Handbok i industriell
driftsekonomi och organisation”, 2, 1945); S.
Sternberg, ”Mekanförbundets normalkontoplan,
kortfattad orientering” (1948); L. H. Skare & N.
Västhagen, ”Industriell självkostnadsberäkning
och bokföring” (2 uppl. 1949);
”Mekanförbundets normalkontoplan”, med kommentar av A.
ter Vehn (2 uppl. s.å.). Vh.
Konto’r (fra. comptoir, av lat. computa’re, räkna),
räknekammare; lokal för företags bokföring och
administration; expeditionslokal; benämning på
vissa ämbetsverk, byrå, förvaringsrum
(vindskontor o.d.).
Kontorist’, biträde på affärskontor,
kontorsbi-träde; bokhållare.
Kontoristföreningar, sammanslutningar mellan
kontorsanställda med uppgift att bereda medl.
tillfälle såväl till fortsatt utbildning (föredrag,
kurser i språk och handelsämnen, på vissa håll
statsinspekterade och statsunderstödda s.k.
kvalificerade kontorsmannakurser) som till kamratligt
umgänge. Föreningarna verka även för
förmedling av platser till medl. och utöva ofta en
betydelsefull ekonomisk hjälpverksamhet. I vissa
fall lämna de även sina medl. juridisk hjälp i
anställningsfrågor. De två största k. äro
Sveriges kontoristförening i Stockholm
(bildad 1888; 2,568 medl. 31/i2 1948, alla
manliga) och Göteborgs kontoristförening
(bildad 1892; 1,997 medl. 31/i2 1948, såväl manliga
som kvinnliga). I Stockholm finns även
särskild kvinnlig k. F.ö. finnas k. i ett flertal andra
städer. Vh.
Kontomiater, se Contorniater.
Kontorshus, se Affärshus.
Kontorsmaskiner, maskiner, avsedda att
rationalisera arbetet på kontor. Allmänt använda k.
äro skrivmaskiner*, räknemaskiner*,
duplicerings-maskiner*, adresseringsmaskiner,
frankeringsma-skiner*, kuvertförseglingsmaskiner, pappershäftare,
skiljemyntsorterare o.a. Härtill komma
bokförings-och faktureringsmaskiner för kombinerad
skrivning och sammanräkning samt de med stansade
kort arbetande sorterings- och
tabuleringsmaski-nerna för sammanräkning av arbetaravlöning,
materialkonto, statistiska uppgifter m.m. (se
Maskinbokföring). [v.S.lA.Lg.
Kontorsorganisation. Under benämningen k.
innefattar man vanl. frågor rörande kontorets
uppbyggnad med erforderliga mänskliga och
materiella resurser samt en fortlöpande översyn och
rationalisering av verksamheten. Vad vi i dag
benämna modern k. växte fram under senare
hälften av 1800-talet som en följd av den industriella
revolutionen och den därmed starkt ökade
handeln. Vissa betydande hjälpmedel började nu
användas, t.ex. kopiepressen (uppfunnen redan 1780),
vissa dupliceringsmaskiner (uppfunna under
1870-talet) och den första skrivmaskinen för
kontors-bruk (konstruerad 1867, fabriksmässigt tillverkad
från 1873). Efter sekelskiftet ha en mängd
kontorsmaskiner o.a. hjälpmedel framkommit,
avpassade för flertalet vanliga kontorsarbeten, och
system utarbetats för dessas praktiska
användning. Under 1920- och 1930-talen började
storkontoren kraftigt öka i antal, bl.a. på gr. av
sammanslagning av mindre företag till större.
Denna utveckling medförde ökat intresse för
organisationsfrågor. — Utmärkande för nutida k.
är tillämpningen av systematiska
organisations-studier i syfte att ordna arbetet effektivt, så att
det löper smidigt och samtidigt utföres till lägsta
kostnad. Trivseln är också en faktor, som ägnas
allt större uppmärksamhet.
Företagets uppbyggnad. För att ett
företag, såväl stort som litet, skall kunna arbeta
effektivt, fordras en väl genomtänkt plan för
organisationens uppbyggnad i olika arbetsenheter
(avd., arbetsgrupper etc.). För att tydligt få fram
chefs- och underställningsförhållandena samt
arbetsfördelning uppgöres planen lämpligen i form
av ett schema el. en tabell. Vid välorganiserade
företag är arbetsförloppet (behandlingsgången) för
de olika ärendena noggrant genomtänkt och ofta
även uppritat i form av arbetsförloppsschema. Ett
dyl. schema underlättar överblicken av
arbetsförloppet, och förslag till ändringar kunna lättare
diskuteras. För de olika arbetena fordras ofta särskilda
arbetsinstruktioner, vilka klarlägga
arbetsupplägg-ningen, ansvars-, underställnings- och
samarbets-förhållandena. Dessa instruktioner äro särskilt
nödvändiga, i de fall arbetet är svårt att överblicka
el. då byte av personal ofta äger rum etc.
Arbets-instruktionerna komma till god användning vid
rationaliseringsarbete, arbetsvärdering och
personalträning. En riktigt utarbetad
organisationsplan, vid behov kompletterad med
arbetsförloppsschema och arbetsinstruktioner, ger företaget den
stadga, som fordras, för att det skall fungera
effektivt.
Arbetet. Enl. principen för modern k. räcker
det ej, att arbetsledaren är den mest kunnige i
sitt fack. Detta är f.ö. ej ens alltid nödvändigt.
Däremot bör han ha förmåga att planlägga
arbetet, leda sina medhjälpare på ett psykologiskt
riktigt sätt och stimulera dem till att göra en
helhjärtad arbetsinsats. Detta är av
utomordentlig betydelse för såväl arbetsresultat som trivsel.
— Dubbelarbete och annat onödigt arbete
förekommer här och var. Detta gäller särsk. kontor
med många anställda. Befattningshavaren känner
nämligen i regel endast till hur arbetet utföres vid
den egna och några få andra arbetsplatser inom
företaget. Exempel på onödiga arbeten är
dub
— 761 —
— 762 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
