Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konvariabilitet - Konvektion - Konvektionsugn - Konvektionsströmmar - Konvenabel, Konvenans - Konvenera - Konvent - Konventikel - Konventikelplakatet - Konvention
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONVARIABILITET
Kon vari abilite’t (till lat. con-, samman-, och
variabilis, föränderlig), psykol., benägenheten hos
två el. flera psykiska egenskaper att samtidigt
förändras, ev. också i samma riktning.
Konvektio’n (av lat. conve’here, föra samman),
meteor., ett sätt för värme- el. masstransport i en
vätska el. i luften. Avgränsas på en viss höjd en
bestämd fast volym, tillföres el. fråntages denna
volym värme genom ledning, strålning el. k.
Genom den sistn. processen sker värmetransporten
genom luftens egen strömning, så att luften i
volymen strömmar bort och kontinuerligt ersättes
av ny luft. På så sätt transporteras stora
värmemängder från el. till marken, över av solen
upphettade markytor sker en ständig konvektiv
transport av värme uppåt från denna. Uppvärmd luft
stiger uppåt och medtager värme; kall luft sjunker
nedåt och uppvärmes, så att den åter börjar stiga
o.s.v. (jfr Advektion). Under vintern inträffar
däremot ofta, att marken uppvärmes av luften genom
den k., som uppstår på gr. av luftens turbulens*
el. oordnade rörelse. Detta slag av transport är
även av stor betydelse för utjämning av olika
egenskaper hos olika delar av havsvattnet. I allm.
transporteras i nordliga trakter värme i luften på
så sätt uppifrån och nedåt. — Luften i ett visst
område säges befinna sig i konvektiv jämvikt, om
en luftvolym, vart den än förflyttas inom området,
befinner sig i jämvikt. Detta kan ske, om temp.
är en sådan funktion av trycket, att
temp.-gradi-enten är adiabatisk. Uppåt är temp.-gradienten
sådan, om temp. avtager med o°986 pr 100 m. En
luftvolym, som höjes 100 m utan att tillföras el.
fråntagas värme, avkyles på gr. av utvidgning just
0^986 pr loo m el. uppvärmes lika mycket vid
sänkning av loo m, varför den alltid kommer att få
samma temp. som omgivningen. Detta
jämviktstillstånd kallas också indifferent och kännetecknas
vidare därigenom, att entropien överallt inom
området är konstant, emedan denna storhet blir
oförändrad vid adiabatiska tillståndsförändringar, d.v.s.
inga värmemängder tillföras el. fråntagas någon
del av luftmassan. — I luften avtager i allm. temp.
mindre än o°986 pr ioo m, vilket innebär, att
värmemängden pr massenhet luft ökas med höjden —
entropien ökas med höjden. Detta innebär, att
luften i allm. befinner sig i ett stabilare jämviktsläge,
än konvektiv jämvikt fordrar. Om entropien
avtager uppåt, är luften i ett labilt tillstånd, och en
omvältning måste äga rum. H.Kr.
Konvektionsregn, se Nederbörd.
Konvektionsströmmar, vertikala el. horisontala
strömmar i vatten el. luft, som bero på sådana
förändringar i täthet, att tätare luft el. vattenmassor
komma att ligga över mindre täta. Uppstå sådana
täthetsskillnader, strömma tätare och alltså tyngre
massor nedåt och de mindre täta, lättare massorna
uppåt. Täthetsdifferenserna kunna uppstå genom
olika uppvärmning (se Konvektion). Då
sötvattnets täthet är störst vid +4° uppstå i insjöar vid
avkylning under höst och vinter livliga k., tills
hela insjön erhållit en temp. av +4° varpå
stabilitet inträder, varvid ytvattnet småningom kan
avkylas under o° och sjön isbelägges (jfr Isläggning).
Hos havsvattnet kunna täthetsdifferenser även
uppkomma genom förändringar i salthalt. Vid
stark avdunstning kan varmare vatten på gr. av
sin ökade salthalt bli tätare än underliggande
kallare lager, varvid det varmare vattnet strömmar
nedåt, det kallare uppåt. Så kan värme
transporteras nedåt. K. medföra även sina övriga
egenskaper, ss. halt av salter, plankton m.m., vilket är
av betydelse för fisket (se Fiskebank). H.Kr.
Konvena’bel, Konvenans [-ägs’], se Konvenera.
Konvene’ra (lat. conveni’re, sammanträffa, passa),
passa, vara till pass. — K o n v e n a’b e 1,
passande, lämplig. — Konvenans [-aqs’], vad som
passar enl. sällskapslivets krav, skick och bruk,
god ton. — Konvenansparti,
förståndsäk-tenskap.
Konvent’ (lat. conven’tus, församling),
sammankomst, församling, möte; de församlade
röstberättigade medl. i ett kloster el. en kongregation
(även klostret självt kan kallas k.), föreningar av
präster inom vissa kontrakt, län el. stift, t.ex.
kontrakts- och prostkonvent. K. användes stundom
som beteckning för en församling av valda
delegerade, som dock i regel ant. har begränsade
funktioner el. på något sätt är av utomordentlig art.
Så erfordras stundom för författningsändring
sanktion av ett särskilt k.; franska revolutionens
nationalkonvent var av utomordentlig
beskaffenhet. I USA nomineras presidentkandidaterna på
s.k. partikonvent. Jfr Convention och
National-konventet. S.N.;B.
Konventik’el (av lat. conven’tus, sammankomst),
sammankomst för religiös uppbyggelse vid sidan
om kyrkans gudstjänster, särsk. vanlig i samband
med pietismen o.a. väckelserörelser. Ph. J. Spener
införde k. som kyrklig arbetsform under prästens
ledning. Vanligare blev dock, att k. stod i viss
motsats till kyrkan och leddes av lekmän. K.
förbjödos i England 1664 (förbudet upphävt genom
Toleransakten 1689), i Sverige 1726 (se
Konventi-kelplakatet), i Danmark-Norge 1741 (förbudet
upphävt i Danmark 1849, i Norge 1842). A.Mn.
Konventikelplakatet, benämning för k.f. mot
konventiklar 12/i 1726. Förbud mot konventiklar
utfärdades redan 1713, men pietismens utbredning
under 1720-talet och dess försök att genom
riksdagen erövra kyrkans ledning föranledde
prästerskapet att begära nytt regeringsingripande. Genom
k. förbjödos sammankomster i enskilda hus ”av
kände och okände, få el. flera, under förevändning
att bruka sin andakt och enkannerliga gudstjänst”.
Hållande av olovlig sammankomst straffades i:a
och 2:a gången med böter el. fängelse, 3:e gången
med landsförvisning på 2 år, deltagande däri med
böter. Avsikten med k. var att bevara folkets
religiösa enhet; olyckligtvis avstängdes därvid
lekmännen från all kyrklig aktivitet. Därigenom
drevs den svenska pietismen* i radikal riktning.
Tillämpandet av k. gentemot 1800-talets folkliga
religiösa rörelser väckte stark ovilja och bidrog
att avlägsna väckelsefolket från kyrkan. K
upphävdes 1858. Formellt ha prästerskapet och
kyrkoråd fortfarande uppsikt över utomkyrkliga
religiösa sammankomster (k.f. 11A 1868). — Litt.: H.
Levin, ”Religionstvång och religionsfrihet i Sverige
1686—1782” (1896). A.Mn.
Konventio’n (lat. conven’tio, av conveni’re,
komma tillsammans, komma överens),
överenskom
— 795 —
— 796 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
