Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkbildningsarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKBILDNINGSARBETE
dins ord, och uppfattningen var densamma hos
alla dessa skolors grundläggare. Folkhögsk.
skulle, menade man, ge åt bönderna den bildning
och de ökade kunskaper de behövde för att på
ett rätt sätt begagna den makt i stat och
kommun, som de erhållit genom 1860-talets reformer.
Liknande synpunkter lågo till grund vid
inrättandet under 1900-talet av folkhögsk., som vände
sig spec. till arbetarna. Även vid tillkomsten av
de olika grenarna av det fria f. har tankegången
varit densamma: Vidgad demokrati
nödvändiggör ökad folkuppfostran el., som man från en
annan synpunkt uttryckt saken, ett demokratiskt
f. är en ovillkorlig förutsättning för ett verkligt
demokratiskt samhällsskick.
Att söka neutralisera demokratiens faror och
att möjliggöra ”arbetarnas deltagande i vår tids
kultur” var A. Nyströms program, då han 1880
startade Stockholms arbetarinst. I en
programskrift av s.å., vilken till titel hade de ovan
anförda orden, utvecklade han, huru ”folket måste
erhålla en planmässig allmän uppfostran genom
att följa kurser i alla grundvetenskaper”, och i
en annan skrift s.å. om ”Arbetarinst. som
medel för upplysning och sedlighet” framhöll han,
att inst. avsåge ”att till arbetare o.a., såväl
kvinnor som män, vilka under uppväxten varit i
saknad av bildning, meddela en vetenskaplig,
humanistisk och estetisk odling”. När frågan om
statsanslag till populärvetenskapliga föreläsningar
första gången var före i riksdagen (1883),
betonade också motionären, Ola Andersson i
Nordanå, som varit initiativtagare till en av de tre
äldsta folkhögsk., att dessa föreläsningar skulle
meddela de större städernas arbetare en
undervisning, motsv. den, som folkhögsk. gav
landsbygdens befolkning. Då anslag 1884 första gången
beviljades av riksdagen, var visserligen denna
inskränkning till städerna struken, men det
dröjde ända till 1893, innan någon föreläsningsanstalt
på landsbygden erhöll statsunderstöd, och ända
till 1908 bar ifrågavarande statsanslag
benämningen anslag ”till föreläsningskurser för
arbetsklassen”. Emellertid kommo
föreläsningsanstal-terna även i städerna att vända sig ej blott till
arbetarna. I själva verket blev verksamheten på
många håll snart i minst lika hög grad till
medelklassens som till arbetarklassens fromma.
Förhållandet är också synnerligen förklarligt. Det
var först under de senaste årtiondena av
1800-talet, som en egentlig storindustri och en modern
arbetarklass började framträda — och detta utan
att ännu spela någon dominerande roll. Den äldre
arbetarrörelsen hade också haft sina flesta
anhängare bland hantverkets män. Ang. den vidare
utvecklingen av den populärvetenskapliga
före-läsningsverksamheten se d.o.
Den svenska folkbiblioteksrörelsen
var under större delen av 1800-talet framför allt
en landsbygdsrörelse, avsedd för allmogen. Den
livliga sockenbibl.-verksamheten, som då kom till
stånd, ingick som ett viktigt led i de
ovannämnda strävandena att göra bondeståndets män
bättre rustade för deras nya uppgifter i
samhället. Vid sidan härom spelade till en början
städernas folkbibi, en mindre framträdande roll.
Som ovan nämnts, hade emellertid de äldre
ar
betarföreningarna bl.a. inriktat sig på startande
av folkbibi. Även i Stockholms arbetarinst:s
program ingick från början att få till stånd ett bibi,
i anslutning till föreläsningsverksamheten. Denna
plan realiserades också redan 1882. Även utan
dylik direkt anknytning till f. i övrigt
upprättades under 1800-talet en del folkbibi, i svenska
städer.
Framemot sekelskiftet skedde en viktig
förskjutning i svenska f.: tyngdpunkten försköts
såväl i fråga om folkbibi, som beträffande andra
grenar av f. från landsbygden till städerna. Det
var arbetarklassens frammarsch i socialt och
politiskt hänseende, som nu gjorde sig gällande.
Samtidigt försiggick i viss mån en
demokratisering av själva f. Det äldre f. hade i stort sett
uppburits av de förut ledande klasserna. De
nya folkbildningssträvandena tillkommo i stor
utsträckning på initiativ från de breda lagren
själva. Till stor del buros de också uppe av
de stora folkföreningarna inom nykterhets- och
arbetarrörelserna. Även i fråga om f:s
verksamhetsformer skedde en nydaning. Särsk.
framträdde denna i studiecirkelrörelsen och
den därtill anknutna
studiecirkelbibl.-verksamhe-ten. Som initiativtagaren till den första svenska
studiecirkeln brukar uppges sedermera lektorn
Oscar Olsson, som utbildade en för svenska
förhållanden lämpad metod med grupparbetet som
det centrala. Den upplysningsverksamhet, som
bedrevs av nykterhetsordnarna, var givetvis i
första rummet inriktad på nykterhetsfrågan, men
vid sidan härav bedrevo dessa organisationer ett
allmänt kulturellt upplysningsarbete, framför allt
i form av studiecirklar och därtill knutna bibi. —
Inom arbetarrörelsen inriktades
bildningssträvan-dena till en början i främsta rummet på studiet av
fackliga, politiska och ekonomiska ämnen.
Organ för detta bildningsarbete blev Arbetarnas
bildningsförbun d*. Initiativtagaren var dåv.
folkhögskolläraren Richard Sandler. Inom ABF
betonade man starkt — liksom inom dess
engelska motsvarighet (se sp. 1157) —, att arbetarna
själva borde organisera sitt f. De förstode själva
bäst, framhöll man, under vilka förhållanden de
voro i stånd att studera, liksom var och när och
vad de skulle studera. Icke minst på gr. av denna
demokratiska grundprincip kom f. inom ABF
redan från början att få en allmänt kulturell
inriktning. Den ledande synpunkten var härvid, att
arbetarna genom sitt f. skulle göras delaktiga av
kulturens frukter över huvud. En helt annan
uppfattning har gjort sig gällande i vissa andra
länders f. inom arbetarrörelsen. Särsk. i
Tyskland efter i:a världskriget menade man, att
arbetarnas f. borde helt inriktas på att göra dem
skickade för den politiska och fackliga kampen
och på att utbilda funktionärer och ledare för
denna (”arbetarbildning” i mots. till ”folkbildning”).
Utvecklingen av f. i Sverige har i ganska hög
grad skett under inflytande av de resultat, som
uppnåtts i andra länder. Detta gäller i särsk.
hög grad om folkbibi, men i viss mån även om
andra grenar av f. Sålunda organiserades från
univ. alltifrån 1890-talet efter engelska och delvis
amerikanska förebilder ett f. i form av
sommarkurser och föreläsningsverksamhet. Denna univer-
— 1155 —
— 1156 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
