Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycklig!71 yttrade Natalia helt modfäld,
då hon ej mer kunde lemna sin lilla
skydds-ling någon lijelp. Jag skulle gifvit henne
kläder, hatt och skor, och tänkte låta
henne åka ända fram till H.; men kanske
hon kommer tillbaka. — När hon kommer,
skall du genast sända henne in till mig,
Susanna.”
„När hon kommer, ja, fröken; men det
tror jag icke hon gör,71 svarade
hushållerskan, ocli gick tillhaka till sina krusbär.
Den lilla Kati återkom ej; hon hade
tagit tillfället, i akt, för att kunna bege sig
bort helt obemärkt, och hade redan gått
ett långt stycke väg. Då det blef mörkt,
kröp hon in i en höstack, och tillhragte
natten under Guds fria himmel. Gerna
skulle hon vandrat hela natten, om hon ej
fruktat att förlora stråten, och gå vilse i
mörkret.
(Forts, i nästa nummer.)
Den fattiga flickan.
: FA Roints strand.)
pild och svag ifrån modersbarmen,
Ensam lemnad jag rycktes bort.
Trygga stödet af fadersarmen,
Aek, det miste jag innan kort.
Ej jag känner min faders namn ,
Ej jag minnes min moders famn,
Uti hela den vida verklen
Ej jag eger en vänlig hamn.
Skygga knipan, som bor vid stranden,
Henne moder jag kalla må.
Fadersnamnet jag ger åt anden,
Annan tins oj, som det kan få.
Sliigten är just. ej mycket stor,
Masken må jag väl kalla bror,
Och den hand, soin min barndom hägnat,
Varit vindens, såsom jag tror.
Som allena sin späda unge
Haren lemnar på vinterhed,
Lemnar ensam bland vissna ljungen,
Utan skydd på den kala sved;
Så förutan båd’ mor och far
Från min spädaste barndoms dar
T den vida, den kalla verlden
Helt allena jag lemnats har.
Så hon klagar, den stackars lilla,
Der hon går med sin börda ved.
Utför kinderna tårar trilla,
Och så trött hon sig sätter ned.
Somnar stilla i skogens famn,
Hviskar sakta sin moders namn,
Ser i drömmen invid sin sida
Modren småle i engla hamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
