Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gavs Kolibri; den är ej rädil för kölden och |
snön, fast den är sä liten. Den är ej
mycket skygg; man kan derför gä alldeles nära
den, der den klänger pä grenarne af en ung
tall eller gran. Så böra vi ej heller glömma
den ståtliga Domherren med sin tjocka näbb
och sitt röda bröst hos hanen. Det är en
vacker syn att se en flock domherrar hoppa
i snön eller sitta på de ur drifvan
uppstickande qvistarne och stråen. Icke mindre
vackra äro de små och Ulliga, i de vackraste
och klaraste färger tecknade
Stegiitsorna-På bilden här ofvan se vi en af dessa
älskliga sraåfoglar, sysselsatt med att plocka
på fröhuset på en torkad tistel. Näst.
dom-herrarne äro Sidensvansarna de ståtligaste
af våra viuterfoglar. De trifvas bäst i höga
norden och komma ned till landets
sydligare delar först då den starka vinterkölden
inträffat. Man ser dem då i stora flockar
under ett skarpt qvitter slå sig ned i
rön-narne, på hvilkas granna, röda bärklasar de
hålla kalas. De äro prydliga, vackert
tecknade foglar med tofs på hufvudet, sådana
du ser dem pä teckningen, sittande på en
med rimfrost öfverhöljd qvist.
Dessa och ännu några andra floglar stanna
hos oss om vintern, och fast drifvan är djup
och kölden sträng, finna de dock sin föda.
Den kärleksfulle skaparen sörjer nog för
alla af sina skapade varelser. Ilan mättar
den hungrande och Ilan kläder den
frysande, och för skogens små foglar dukar
Han dagligen sitt rika bord.
Snöbolls-kriget.
(Md. ”Fader Movitz brnr.”)
tu är timmmen slut!
Låt oss skynda ut
xi
Och fröjdas af vår tio-minut!
Nyss föll snön så tjock,
Föll i flock på flock
Och färgade vår lock
Hvit, som af ålderns silfver re’n,
Dock se vi åter solens sken.
Nu är snön så blid!
Ut till snöbolls strid,
Fort! medan det är tid!
Flydde krigarn bort,
War han dålig sort
Och redde sig uti striden kort!
Han var alltför stygg,
Låt oss vända rygg
Åt livarje krigsman skygg!
Klatsch! — kulor hvina häromkring!
Rntsch! — der flög en i nacken in!
Nu det haglar på
Utaf kulor, så
Man knapt kan modig stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
