Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Segelfärden.
Berättelse nf M.
(Forts.)
^^KlutUgen tyckte Kuarle sig upptäcka vid
horizonteu en mörk punkt. Kamrater,
sade han, jag tror vi hafva land derborta i
fjeiTau. Försök, Herman, att hålla rak kurs
uppå landet, sä kunna vi hoppas att
ändt-ligen få något slut på denna segelfärd.
— Kanske du, Kaarlc, bättre än jag kan
sköta rodret, sade Herman; låt oss byta
platser. Förargligt att det skulle gå så här
olyckligt för oss!
Kaarle intog Hermans plats och med
slupen till hälften fyld med vatten uppnådde
de slutligen en större ensam holme, ute i
det öppna, vida luifvet.
Herman tog törn med båtshaken och som
stranden var djup, ilöt slupen tätt intill land.
Gossarne nedtogo seglen, kastade ut
ankaret och hoppade derefter alla i land.
Det hade lidit mot aftonen, himmelen
syntes mulen och en och annan regndroppe
nedföll.
Wilhelm, som, stående på fast mark,
återfått sitt mod, föreslog de båda andra gos
same att lemna båten och tillsammans med
honom uppsöka någon plats, der de kunde
tinna skydd för det annalkande ovädret.
— Intet annat återstår väl, sade Herman, ty
i afton kunna vi i alla händelser icke tänka
på återfärd. Kom derför, Kaarle.
Efter en stunds letande funno de invid
ett berg en grotta mellan tveuue stora
stenar, livaraf den ena tjenade till tak och
den andra jemte berget bildade väggarne.
Gossarne ihopsamlade mossa, som fans i
närheten, och kort derpå sutto de i godt
skydd för regnet, som piskade på.
— Det är ändå, vet ni kamrater, bra illa
att handla emot sina föräldrars vilja, sade
Kaarlc. Jag vet, huru oroliga de nu äro
derhemma, fy de skulle ungefär denna tid
återvända från besöket i Barösund. Måtte
nu vinden sakta sig, så att vi i morgon
lyckligen kunde återvända.
— Otur var det i sanning, sade Herman,
att vi skulle råka så här illa ut, men vår
afsigt var ju endast att segla ett kort stycke
viig; den starka blåsten, som uppstod nästan
ögonblickligt der ute på fjärden, kunde vi
cj på förhand förutse. Emellertid måste vi
nu invänta morgondagen.
— Jag är nöjd, då vi lyckligt uppnått land ,
yttrade Wilhelm. Ett litet äfventyr skadar
ej, då det aflupit så väl som nu. Skulle
vi blott hafva den sköna filbunken och
smörgåsarna här, hvilka du, Kaarle, bjöd oss
i förmiddags, så vore jag riktigt belåten,
ty att sjön suger, det märker jag tydligt.
Herman och Kaarle skulle ingalunda
försmått ett godt mål, om det varit möjligt
att auskafla ett sådant, men nu, då regnet
i strida floder strömmade ner längs grottans
yttre väggar, måste hungern öfvervinnas.
Möjligen kunde de på holmen finna bär och
dermed stilla sin hunger, men i detta
oväder var det bäst att tåligt vänta.
— Dumt att det skall regna, sade Wilhelm,
jag känner en sådan oemotståndlig lust att
bege mig ut i den djupa skogen på
äfventyr. Hvad skulle ni pojkar säga, om en
varg skulle uppsuoka oss i vårt gömställe?
Jag för min del skulle blifva riktigt glad,
ty med min stora puukkoknif, som jag kar
här, skulle jag störta mig öfver odjuret och
sticka knifven djupt i dess hjerta. Säg,
vore det ej bussigt och ett äfventyr värdigt
att omtala för hela skolan?
— Nej hör man på! Du är just den rätta,
sade Herman skrattande, dina tårar i slu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
