- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Första Årgången 1879 /
110

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4-

4-

vannt, arbetsfolket sjunger och pratar mun-

tiltt derinvid står den livita nybyggnaden,
som pappa sjelf timrat enkom för små
gos-sarnes skull. Den har både fönster oeh
dörrar, vind ocli skorsten och man kan
förvara der allt livad man vill, både dockor
och hästar, tennsoldater och bollar.

Under de långa soliga sommardagaruc är
det gossarnes största fröjd att, liggande
fram-stupa på knäna, försöka att blicka in i det
prydliga dockhuset och se, huru trefligt allt
tar sig ut, betraktadt, genom den lilla, ett
q varter höga dörren. — Då deras mamma,
tant Sofia, sitter och arbetar vid sin
symaskin, kan hon se rakt ned till Fritz och
Gabhus ,hvilka äro mycket belåtna att
åtminstone livar femte minut få visa upp en häst
eller kärra för mammas beundrande blickar.

Hvilken härlig tid är icke sommaren!
huru mycket tinnes det icke att leka med
ute i naturen, så mycket att barnen aldrig
tröttna dervid; än bygga de ugnar i den
vackra gula sanden, som pappa låtit hemta
åt dem; äu leka de med tall- och grankottar,
dem de gjort till kor och får, och än plantera
de trädgårdar af smörblommor och
häggqvi-star. Det finnes nöjen i oändlighet, och
vanligen är det då Fritz som anför leken,
medan Gabhus troget följer honom, så
mycket som möjligt försökande att likna sin
äldre broder i både tal och skick. Har
Fritz fått en ny barkhäst, vill Gabbus
genast hafva en likadan, och om Fritz säger:
„Min häst skall heta Polle”, så säger Gabbus
genast: „Min häst ska osså vaja en Polle71.

Ett af barnens käraste nöjen är att få
följa m#d mamma, när hon går ut på de
stora fälten, der pappa står och öfvervakar
arbetet; råkar det då vara höbergning på
de vidsträckta ängarnc, hvilka man kan se
från matsalsfönstret der hemma, så händer
det, att barnen få leka kurragömma i
ladorna eller åka i höskriudorna, och då
kommer pappa och kastar hela massor af det
doftande höet öfver dem. Solen lyser så

i–––––––––––––––––––––-

tert, och de tröga, beskedliga oxarna draga
så sakteliga den tornhöga skrindan öfver
ängens tufvor bort till ladan. Gossarne äro
så röda som de grannaste äpplen, höstrån
hänga i håret och picka dem på halsen,
men det bry de sig icke om, utan slå i full
förtjusning sina små händer tillhopa och
försäkra mamma, att de aldrig haft så roligt.

Kommer så den lugna sommarqvällen, då
solen kastar de jättelänga skuggorna öfver
fält och skog; arbetsfolket vandrar hemåt,
kreaturen köras in i fållorna och deras
klockor klinga så vackert i den stilla naturen;
allting bereder sig småningom till hvila,
och så obemärkt och tyst nalkas sömnens
milda engel. Med sitt trollspö vidrör han
barnens ögonlock, och genast falla de ned
öfver de nyss så vakna ögonen. Så
kommer mamma och för först Gabbus sedan
Fritz till ro i den mjuka bädden, beder
med dem en bön för barnen små och för
hela den vida verlden, och snart äro båda
gossarne långt borta i drömraarnes sköna
land, der blommorna växa till höga träd,
bland hvilka deras eget lilla dockhus reser
sig såsom ett strålande palats. Alla
tennsoldater äro lifslefvaudc och exercera under
full musik, hvarje häst har guldsadel och
deras lilla gamla trävagn är förvandlad till
en verklig liten omnibus, målad i gult, och
med namnet „Myggan71 i stora svarta
bok-stäfver på baksidan.

Fritz drömmer tillochmcd att han är
förare på ett riktigt dockbantåg; brrrr huru
det går både öfver stock sten. Gabbus
der-emot som ännu icke rätt vet livad ett
bantåg är, tycker sig hän ryckt famna mammas
lilla spräckliga gris, som för honom är det
vackraste och trefligaste djur i hela
verlden. — Så förflyta nattens timmar ännu
snabbare än dagens, under den sköna
sommartiden, som barnen gerna ville att skulle
räcka året om.

T”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1879/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free