Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
M 19
POLAR-LIF.
(Ishafsfarares ankomst till en cskimå-by.)
1^.;’»e nordligaste af Amerikas
indian-örSi?!*’ stammar kallas af europeerne för
eskimåer, men sjelfve benämna de sig
/«-nuits (dl ä. män, menskliga väsen) till
åt-skilnad från europeerne, hvilka de beteckna
såsom kablunäs (ti. ii. främlingar).
Förmodligen lia de senast af alla urinvånarne
invandrat från Asien öfver Beringssund, ty
deras språk är beslägtadt såväl med några
sibiriska, som med dem, bvilka talas af
indianerne på Stilla liafvets kuster, på Alasebka
oeb Vaneouver-ön. Från Beringssund sträcka
sig eskimåernos boningsplatser öfver belå
norra Isbafvets kust och de norr om densamma
liggande arkt iska öarne, isynnerhet Grönland,
samt långs Atlantiska liafvct ned öfver
Labrador. Allestädes bo de endast nära vid balvet,
lifnärande sig med fiskfångst, oeb jagt eft er de
stora sjödäggdjuren, isynnerhet själar. Om
sommurn färdas de i skinnbåtar (kajakker),
om vintern i slädor, dragna af hundar.
Deras klädnad består af rock med kapu-
schong, byxor och mycket vida stöflar;
samtliga klädningsstyckena iiro förfärdigade
af dubbla sjiilskinn, af hvilka det undre är
viindt med håret inåt och det yttre med
håret utåt. Karlar och qvinuor gå nästan
alldeles lika klädda, bäggedera bruka
tatuera sig och qvinnorna pryda gerna sin
transmorda fläta med brokiga glasperler.
Till boning tjenar dem om sommaren rumla,
af renhudar förfärdigade tält, om vintern
snökojor, invändigt beklädda med själskinn.
Till sin karakter äro de godmodiga, ärlige
öppenhjertige, glada, fördragsamme,
gästfria mot europeerne, förnöjsamme och
oför-skräckte, men på samma gång
utomordentligt lata och håglöse, fåfänga och i hög
grad intagne af sig sjelfve. De fleste
eskimåer på Grönland och Labrador äro af
lutherska och herrnlmtske missionärer
omvände till kristendomen och hafva visat, sig
mottaglige för kultur, så vidt deras mycket
inskränkta lefnadsförhållanden tillåta det.
Skatten.
ti en djup skog låg
gömd en skatt. Men
det var med denna
skatt så, som med
allt annat godt. här i
verlden: huru väl den
än hvar gömd för
allas blickar, så blef
det dock slutligen
bekant, livar den låg
förvarad. Och många voro de, som försökte
få upp skatten.
Men det gick en sägen, att blott den,
som hade det dyrbaraste verktyget, kunde
finna skatten.
Kom så en riddare i glänsande rustning
och griifde efter skatten med en spade af
guld. Guld skall med guld vinnas, tänkte
han. Men guldet höll ej profvet, och med
skam och skada måste riddaren vända hem
igen. Kan det finnas något dyrbarare än
guld? tänkte han förvånad och förnärmad
i sitt sinne.
Kom så en annan riddare i sammet och
silke och gräfde efter skatten med en spade
af silfver, belagd med kostbara ädelstenar.
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
