Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagen, äro ieke som förut företagarens egen
sak, för vilken lian icke är ansvarig inför
nationen. Arbetare och företagare, ömsesidigt
solidariska, få därför icke tappa bort
företagets högre intresse. Det kontrakt, de upprätta
sins emellan, skall vara ett uttryck för deras
solidaritet och deras ansvar inför
kollektiviteten, den tyska folkgemenskapen.
Samarbete mellan arbetarna och företagaren
försiggår genom ett förtroenderåd i varje
företag, som sysselsätter minst 10 personer. Det
består av arbetare eller anställda, som
sysselsatts i företaget minst ett år och äro
organiserade i Arbetsfronten. Medlemmarna utses
genom hemligt val efter förelag av företagets
chef och den nazistiska particellen.
Förtroenderådet skall stärka det ömsesidiga
förtroendet, överlägga om alla åtgärder för
förbättrandet av avkastningen, organisera och
tillämpa arbetsvillkoren, övervaka
tillämpningen av reglerna för företaget och utjämna alla
tvister, som kunna uppstå inom detta.
I själva verket har förtroenderådet ingen
annan uppgift än att tämja arbetarna.
Berövad varje kontroll över företaget och varje
möjlighet till kollektivt motstånd, står
arbetaren isolerad gent emot arbetsköparen.
Strejkrätten, föreningsrätten och det -kollektiva
avtalet äro förbjudna. Arbetaren har endast
plikter, framförallt trohet mot arbetsköparen.
Han är hänvisad till sina egna krafter och
dessa krafter äro slagna i bojor av staten. De,
som äro utsedda att representera honom och
tillvarataga hans intressen, utses av hans
klassmotståndare, arbetsköparen, och hans politiske
härskare, nazipartiet. Det enda vapnet, som
återstår arbetaren, är valstrejken. Det är
därför, man i vissa industriella centra fått
bevittna en nästan absolut avhållsamhet från
valen till förtroenderåden.
1 enlighet med den nazistiska uppfattningen,
då arbetaren och arbetsköparen ha
gemensamma intressen, betraktas arbetaren icke som
en handelsvara på arbetsmarknaden. Han är
en Volksgenosse, en kamrat inom samma folk
som hans arbetsköpare. Arbetsköparen kan
teoretiskt icke godtyckligt avskeda arbetaren,
trakassera honom, sänka hans lön, såvida det
icke sker i det nationella intresset. Det är
teoretiskt förbjudet att exploatera hans
arbetskraft, som man exploaterar en maskin.
Arbetaren har rätt till betald semester varje år,
rätt till en månads uppsägning i händelse av
avsked.
Tillsättandet av förtroenderåden och deras
verksamhet äro underkastade kontroll av
för-troendekommisisarier (Treuhänder der Arbeit),
statsfunktio-närer, vilka själva äro i sin
verksamhet underkastade kontroll och övervakning
från arbetsministeriet. Hos dessa kunna
klagomål skriftligen anföras, när företagaren
företar åtgärder, som icke synas förenliga med
företagets ekonomiska eller sociala villkor.
Reorganiseringen av nationalekonomien
genomfördes efter maktövertagandet med
största grundlighet. Det första området blev
jordbruket. För detta konstituerades i
september 1933 under jordibruteministem, Darré,
en korporation för näringsväsendet,
Reiohs-nährstand. Denna korporation har absorberat
eller ersatt alla jordbrukssammanslutningar,
som bildats sedan många år tillbaka och för
de mest olika uppgifter. Den omsluter
likaledes alla förädlare eller -bearbetare av
agrarprodukter och större eller mindre
affärsföretag inom området. Allt, som bidrager till den
nationella näringsverksamheten, uppdelas i
stora grupper, tvångskarteller som
underkastas en rigorös disciplin, dirigerade av
ansvariga chefer under övervakning av
jordbruksministern, chefen för alla jordbrukare.
Korporationen skall beskydda jordbrukarna
och avgör odkså, om den eller den brukaren
får fortsätta att bruka jorden med hänsyn till
det avkastningsresultat som nåtts.
Förstfödslo-rätten för ärvandet av jordbruk har återinförts
under förevändning att befrämja det
medelstora jordbruket. Men beträffande daglönare
ooh tjänstefolk utan jord, så har ingenting
gjorts för dem. För deras vidkommande har
det nazistiska programmet systematiskt
övergivits, det program som utlovade
exproprie-ring utan ersättning av jord i det nationella
intresset.
Korporationen har framförallt till uppgift
att upphäva fluktuationerna på
jordbruks-alstren, icke de som följa av dålig skörd men
av spekulation, att reglera marknaden och där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
