Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget och det
”proletära” Tysklands
råvarutillgångar
Av Rosita Gonzales
Under krigets första månader tycktes det,
som skulle den engelska krigsledningen
inskränka sig till två saker: avsnöra
motståndaren från all tillförsel och uppmuntrande av
oppositionen i Tyskland medelst
flygblads-spridning. Denna beskedlighet framsprang ur
samma bristande kännedom om de politiska och
ekonomiska förhållandena i fiendelandet, som
kännetecknat de allierades hela olyckliga
hållning gentemot Nazityskland sedan åratal
tillbaka. Från det andra misstaget tyckas
engelsmännen under tiden ha frigjort sig, men det
synes bli mindre lätt för dem att befria sig
från illusionen, att det ”råvaru-fattiga”
Tyskland kan tvingas på knä, enbart med blockad.
Var finns egentligen sanningen bakom den
ständigt upprepade frasen om det fattiga Tyskland,
som man ”inte vill unna en plats i solen”? Är
det verkligen frågan om ett av naturen
styvmoderligt behandlat folk?
Just raka motsatsen är fallet, åtminstone vad
det gäller industriella råvaror. Redan det
s. k. ”Altreich” — Gamla Riket — hör till de
rikast utrustade av alla jordens länder, vad
beträffar naturrikedomar. Dess jord bär på en
mångfald av råvaror i en omfattning, som
endast ojämförligt större statsbildningar (USA
och Sovjetunionen) kunna uppvisa. Av de som
världsviktiga betraktade 35
montanprodukter-na finner man i Tyskland 21, och det i sådan
omfattning att deras sammanlagda produk-
tionsvärde under senaste världskonjunkturåret
(således redan före Saarområdets införlivande
med Tyskland) uppgick till 3,400 miljoner
guldmark! Nära nog lika mycket som
Englands siffror i samma sak. Sett efter
ytinnehållet står Tyskland t. o. m. på andra plats,
med 72 per kvkm. mot 149 i England och
endast 18 i USA!
Inte endast beträffande mångfald och värde,
av bergshanteringens produkter, utan också
för de, för den moderna industrin
utslagsgivande råvarorna är Tyskland särdeles lyckligt
lottat. Detta gäller framför allt kolen, en vara
som trots oljans framträngande i
världshushållet ändock alltid kommer att utgöra ett av
de viktigaste bränn-materialen, och som därtill
medelst kemiska förändringar förvandlats och
förvandlas till råvara för otaliga nya
industrier. Av det sammanlagda värdet av de över
hela världen framställda montanproduktema —
under goda år c:a 40 miljarder guldmark —
faller på brännmaterialet 67 proc., därutav på
kolen 43! Det säger sig därför självt, att ett
land, som legat på tredje plats som
kolproducent, inte kan vara ett råvaru-fattigt land.
Men den tyska kolproduktionen är inte
endast vad det gäller mängden i främsta
linjen, den besitter också speciella fördelar.
Där är först och främst Ruhr-kolen, som utom
antracit även levererar alla stcnkolssorter,
däribland den bästa kokskolen, en sak som bl. a.
den franska järnindustrin lider stor brist på.
Därbredvid hade Tyskland — även efter
Versailles — värdefull andel i de oberschlesiska
kolbäckenen, vars förråd äro så gynnsamt
lagrade, att arbetsresultatet, 1,9 ton per skift och
arbetare, utgjorde den högsta prestationen i
Europa. Saar-området levererar visserligen
inte så förstklassiga kol som de båda nyss
nämnda centra, men har dock den fördelen att
ligga alldeles i närheten av de kolfattiga
för-brukarcentra i Europa (Sydtyskland,
Frankrike, Schweiz, Italien). Vid sidan av de
oerhörda stenkolsförråden uppvisar det tyska
landet också omfattande brunkolsförekomster och
då av så högvärdig sort, att deras värmevärde
(enligt Friedensburg) måste sättas till 1/3 och
inte till stenkolens 2/9, som det vanligtvis sker.
Brunkolen utgör inte endast en billig kraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
