Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det mexikanska folkets kamp
för friQel ocQ bröd.
Eli bidrag 1111 Qisiorien om våld, förlryck ocfj blod.
Av Emil Agge.
Mexiko har ot under åratal
stått i förgrunden av den
internationella diskussionen och det har sedan 1910 ej
gått inånga år emellan varje gång pressen
haft att förtälja om ”revolution i Mexiko’’.
Det är ej att förundra sig över att folk i
allmänhet fått ett intryck av Mexiko som en
operettrepublik, där revolutionen orsakats
av militär! ed ar nas rivalitet om makten, äran
och guldet. Det har nog oekså i många fall
varit så, huru väl man än försökt in3vepa
sina egoistiska syften i fraser om ”folket”,
”frihet” etc., som ju överallt tillhör de
politiska strebernas ordbok. Och folket har
också gång på gång låtit lura sig — drivet
av kärleken till friheten undan förtryck oeh
elände — att utgöra staffaget i den lysande,
men oftast blodiga revolutionstavlan och
lika regelbundet blivit lurad på de feta
löftenas uppfyllande. Då den senaste regimen,
Calles—Obregon, kom till makten, som
alltid genom ett militäruppror, stöddes den
dock i betydligt högre grad än vanligt av
den enklare befolkningen och även av många
organiserade arbetare. Detta därför att de
bägge huvudpersonerna gjort sig kända som
mycket radikala och ”arbetarvän liga”, C
alles t. o. m. som arbetarledare vid strejker
under Carranzas regering. Det var st ort a liga
löften om ingenting mindre än en ”social”
revolution som skulle genomföras blott
folket stödde dem med sitt blod och sina roster.
Vittgående reformer beträffande jord- oeh
arbetarlagstiftning, folkundervisning etc. ha
ock företagits men trots detta är dock
tillståndet för den största delen av
arbetarbefolkningen nu föga bättre än förr. Man har
på ledande håll glömt — eller ock icke
kutb-nat göra något däråt att folkets rent ma-
teriella nöd är rent skriande, att dess
flertal lever under svältgränsen. Men dess
förklarliga missnöje ”dämpas” på samma
utomordentliga sätt som alltid, med kulor och
bajonetter!
Då det även i svensk press ej saknats
skönmålningar av den 1920 segrande
regimen och dess betydelse för arbetarklassens
frammarsch anse vi det av vikt att här ge
en åtskilligt korrigerad framställning av
förhållandena i Mexiko. Detta inte minst
som en honnör åt våra tappra, outtröttliga
syndikalistiska kamrater där borta i
Aztekernas gamla land, som genom sin.
organisation, Confeäeracion General de
Trabaja-dores (O. G. T.), för en förtvivlad kamp för
arbetarklassens materiella och kulturella
höjande mot kapitalister, militär och
stats-soc i alister. Det är klart att vi i stor
utsträckning följt våra kamraters rapporter,
som de åtcrgivits i T. A. A:s Press e-Dienst,
liksom även en längre rapport i agrarfrågan,
ingiven till .1. A. A:s kongress 1925. För
att på förhand befria oss från
beskyllningar om partiskhet vilja vi dock omnämna
att vi — till åtskillnad från de flesta av
Obrcgonför^vara rn a — även tagit del av
motståndarnas argument i den utsträckning
detta varit möjligt här i Svergc. Det
allmänna intresset för de mexikanska
problemen har varit ögonskenligt även av det
faktum att revolutionen 1920, som i alla fall
gynnade ett friare tillträde till landet,
behandlats i en rad arbeten av olika karaktär.
En apologi för Obregons regim, men
kunnigt och vederhäftigt skriven och med till
synes stor förståelse för de ofta
tillkrånglade mexikanska problemen, är den
amerikanske författaren Carlelon Boals bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
