Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 själens evolution.
Kanske äro de djupaste sidorna i hans bok de, där
han skildrar tystnadens makt. Han bemöter den
villfarelsen, att vi genom orden fullast skulle meddela oss
åt hvarandra. Det är tvärtom så att »endast i tystnaden
öfverlämnar en själ sig åt en annan» ; endast tystnaden
kan uppenbara djupen i vårt eget och andras väsen.
Därför är tystnaden också full af både lycka och fara, men
framför allt af öfverraskningar; därför bör till det yttersta
sparas den lifsafgörande tystnaden mellan tvenne
människor. Ty den ena tystnaden är ej den andra lik, och
arten af den tystnad, som uppstår mellan tvenne själar,
blir det afgörande profvet på om de skola finna hvarandra
eller icke.
Maeterlinck talar många djupa ord om kvinnorna
och om den stora, ödesdigra kärlekens mystik, den mystik
af hvilken kvinnan är så mycket innerligare genomträngd
än mannen och om hvilken hon därför har så oändligt
mycket mer att uppenbara. Hon äger, säger han, där den
starkare känslan af det ödesbestämda, och hon
underkastar sig därför det erotiska ödet med större enkelhet än
mannen. Maeterlinck, som likt de flesta modernt
tänkande människor är en djup fatalist, vet att öfver
kärleken, som öfver andra lifvets stora makter, råder vår
lyckliga eller vår olyckliga »stjärna». Han talar
underbara ord om det oundvikliga i hvarje särskildt öde. Han
talar än mer underbara ord om det ödesdigra i själfva
tillvaron: om huru vi, hvilket än vårt enskilda öde blifvit,
dock alla nödgas lefva i skuggan af lifvets oss öfverallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
