[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att han fordom var skön. Förunderligt
glänste hans ögon,
Pannan hvälfde sig högt, och löjen lekte kring
munnen.
Mycket voro Kristina och han tillsamman: —
mig var hon
Städse en mor, och fryntlig och god, och skön
som en engel.
Wai.t.qvist ofta kom ut, när den främmande
vistades hos oss,
Högväxt, reslig och ung, en man med rosiga kinder,
Strålande ögon, och djerf, långt mer än
Biskopar anstår.
Kunglig Sektern — ja den han skref eller läste
beständigt;
Upp med solen han steg, och kaffe bragte jag
tidigt.
Sorgsen var han ibland och gret, men alltid
dock älskvärd.
Mycket han vandrade kring med prostinnan
på Brå vallaheden,
Mycket i skog och i mark, och länge voro de
borta.
Ute i Salen der ligger en ö, der byggde de
lusthus;
Dit vi flyttade ut proslinnans harpa, och ljuden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
