Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 11 febr. 1928 - Om kisels, mangans och fosfors reduktion i masugnsprocessen, av bergsingenjör Ivar Bohm - En kritisk granskning av skivrasbrytningsmetoden, av bergsingenjör Per Egon Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 febr. 1928
BERGSVETENSKAP
11
siga malmen efter periferien. Hur stor denna skillnad
blir. synes av Tholanders siffror1 (tab. 3).
Tabell 3.
Kvartsig malm j å mitten Kvartsig malm på muren
Manganhaltig malm på mitten Manganhaltig malm på mitten
Tackjärnets halt av
Si Mn Si Mn
1........ 2,32 1,10
2 ........ 2,18 1,10 — —
3 ........ — — 1,47 1,44
4 — — 1,86 1,41
När den kvartsiga malmen placeras för sig på mitten,
blir denna del av beskickningen surare, kvartsens
förslaggning fördröjes och det utreducerade järnet och
i Tholander, Om beskickningars fördelning på masugnar och
om ett slutet uppsättningsmål, J. K. A. 1891, s. 167.
tackjärnskulorna få tillfälle att under längre tid reagera
med den sura bergarten. Placeras återigen vid i övrigt
oförändrad beskickning Mn-malmen med kalkstenen på
mitten och den kvartsiga efter muren, utreduceras mer
Mn ur beskickningen, ty den av Mn-malmen och
kalkstenen bildade slaggen blir mer basisk, vilket underlättar
Mn-reduktionen.
Att den hastighet varmed förslaggningen av bergarten
sker inverkar på tackjärnets sammansättning synes
också därav, att man vid blåsandet av en malm, vars
gångart har samma sammansättning som slutslaggen
(engående malm), erhåller lägre Si-halt i tackjärnet än
om beskickningen vid samma slaggsammansättning
utgöres av kvartsig malm och kalksten.
De anförda exemplen må vara tillräckliga för att
påvisa, att reduktionen av kisel och mangan sker dels
medan järnet ännu är i fast form, dels medan dropparna
av järn och slagg sjunka ned genom ställets övre delar
och dels i gränsen mellan slagg- och tackjärnslagren på
masugnens botten.
EN KRITISK GRANSKNING AV SKIVRASBRYTNINGS-
METODEN.1
Av bergsingenjör Per EGON GUMMESON.
Det är nu mer än 20 år sedan
skivrasbrytningsmeto-den såsom självständig brytningsmetod började finna
tillämpning i Sverige och torde sålunda erfarenheterna
av densamma numera stabiliserats så pass, att de kunna
bliva föremål för en diskussion.
Jag har med mitt inledningsföredrag i afton avsett att
från mina synpunkter skärskåda skivbrytningsmetoden
samt dess tekniska och ekonomiska konsekvenser, dess
möjligheter samt för- och nackdelar. Jag vill
förutskicka, att detta blir långt ifrån uttömmande, vartill min
erfarenhet är för ringa, men denna sak, såväl som allt
övrigt vad som berör vår med stora svårigheter
arbetande bergshantering är av så pass betydelse, att jag
med nöje delgiver mina synpunkter i den förvissningen,
att diskussionen, vilken jag livligt hoppas skall följa
på mitt anförande, skall fylla ut luckorna och allsidigare
belysa problemet än jag kunnat.
Jag börjar med en liten historik över metoden. Den
härstammar egentligen från England och har därifrån
överförts till Nordamerika, varest den under namn av
"North of England" metod först provades vid en mindre
gruva i närheten av Ispheming i Lake Superior distriktet.
Då försöket utföll väl, infördes den snart mer eller
mindre modifierad vid ett flertal gruvor, speciellt i
Michigan, i vilken stat den sedan använts och
fortfarande användes under olika beteckningar såsom ex. sub
level, caving-sub drift, caving-subbing m. fi. I Minnesota,
där den ävenledes fann tillämpning, övergav man den
relativt snart och övergick till "top slicing".
Metodens allmänna arrangemang i Amerika är i stort
sett samma, som vi känner i Sverige, med 5—6 meter
höga skivor och växlande avstånd mellan de horisontella
skivorterna. Man har dock som regel mindre avstånd
mellan rullschakten, ca. 10—12 meter, samt dessa
förlagda i malmen, medan vi vanligen hava 50—100 meter
mellan rullschakten och desamma placerade i
sidostenen.
1 Föredrag’ vid avd. för Kemi och bergsvetenskap
sammanträde den 11 november 1927.
Med avseende på utförandet av metoden skiljer sig
dock det amerikanska systemet väsentligt från det
svenska, då man i Amerika nästan alltid arbetar med
en s. k. "timmermatta" eller "Gob" mellan malmen och
det ovanförvarande raset samt oftast inlägger brädgolv
på varje skiva, dels för att underlätta lastningen och
dels för att åstadkomma och vidmakthålla denna
timmermatta skiva efter skiva. Genom timmermattan
förhindras och försvåras malmens utspädning med rasberg
avsevärt, åstadkommande högre malmprocent och mindre
malmförlust. Såvitt jag har mig bekant har hos oss
aldrig förekommit försök i denna riktning och möjligt
är, att vårt hårda grovstyckiga berg ställer omöjligheter
i vägen. Skivbrytningsmetoden beskrives i svenska
fackskrifter första gången år 1901 i J. K, A. av
disponent Dellwik efter en studieresa till U. S. A.
Såsom självständig brytningsmetod infördes den av
disponent Per Larsson i Dalkarlsberg omkring år 1904.
Han hade gjort metodens bekantskap i Amerika under
sina arbeten där och var således väl förtrogen med
densamma, Samtidigt infördes den även i Alabamagruvan
i Persberg av ingenjör Jungner. Såväl vid
Alabama-gruvan som vid Dalkarlsberg hade man dessförinnan
använt sig av tvärbrytning med igensättning, men haft
svårigheter på grund av bergets lösa och rasiga
beskaffenhet. Skivbrytningsmetoden var därför synnerligen
väl ägnad att tillämpas vid båda dessa gruvor. Disponent
Larsson säger också om densamma vid sitt anförande
vid Jernkontorsmötet år 1904: "Skivbrytning passar
isynnerhet för sådana fall, då malmen i sig själv är lös
och så genomsatt av sprickor, att den blir lossnig och
farlig så framt ej stöd anbringas under arbetsrummens
malmtak. Det är naturligt, att man under sådana
förhållanden ej bör uppbjuda sin förmåga att motarbeta
raset, ett arbete som är både dyrt och farligt, utan att
man snarare bör så förbereda och reglera brytningen att
malmens naturliga benägenhet för ras kan underlätta
malmfångsten."
I detta yttrande ligger ett ännu fullt giltigt direktiv
för metodens användningsområden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
