Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 sept. 1928
MEKANIK
139
att författaren icke närmare studerat uppsatsen ifråga.
Uppsatsen är i flera hänseenden högst missvisande och bör
därför ingalunda rekommenderas. Den visar snarare
behovet av en vederhäftig framställning i ämnet.
Naturligtvis finnes det en hel del övriga frågor, där man
gärna skulle sett en fylligare framställning, men jag kan
ej närmare gå in därpå.
Ännu svårare är naturligtvis att avgöra om några kapitel
av boken lämpligen kunnat förkortas eller uteslutas. Det
faktum, att min egen erfarenhet talar för att så lämpligen
kunnat göras, är ju nämligen intet som helst bevis för att
ej andra personer med erfarenhet från andra områden just
behöva desamma.
Till slut vill jag endast tillägga att de framställda
påpekandena ej avse någon kritik av det värdefulla arbetet.
Ragnar Liljeblad.
Lehrbuch der zeitgemässen Vorkalkulation im
Maschinenbau, av Friedrich Kresta och Theodor Käch. Andra
omarbetade upplagan, 294 sidor med 132 fig. och 116
tabeller i texten samt 7 logaritmiska diagram. Berlin, Julius
Springer, 1928. Pris bund. M. 2,2: —.
Förkalkylationen kräver stor erfarenhet inom de moderna
och rationella arbetsmetodernas skilda områden ävensom
mångsidig kunskap om verktygsmaskiner och verktyg.
Om än motsatserna mellan köpare och säljare av
arbetskraft aldrig helt kunna undanröjas, så kunna de dock
avsevärt minskas genom ett samvetsgrant bestämmande av
bearbetningstiderna för arbetsstycken.
Den moderna förkalkylationen avser att tjäna detta
ändamål genom att på vetenskaplig basis beräkna tiderna och
uppdela dem i maskintider och handtider.
Ifrågavarande bok lämnar på ett uttömmande och
lättfattligt sätt upplysning om alla med förkalkylation
sammanhängande frågor. Talrika på erfarenhet och tidstudier
byggda underlag för kalkylationen, formler för beräkning
av arbetstiden i olika maskiner och exempel på formlernas
tillämpning jämte diagram baserade på formlerna erbjuda
möjlighet att raskt och säkert taga reda på
bearbetningstider.
Arbetet inrymmer en sådan mängd detaljer, att det ej
kan vara fråga om att här ingå på dem alla, utan jag får
inskränka mig till några korta hänvisningar.
Första kapitlet, inledningen, behandlar en del allmänna
synpunkter beträffande självkostnadsberäkning och
ackordsättning, vidare skärhastighet, matning och skärdjup samt
dessas inbördes växelverkan. Här hava förf. kommit med
egna teorier, som torde skärskådas i belysning av de nyare
forskningsresultaten.
Genom rent praktiska svarvningsförsök utan kylning med
en spånarea av q = 2 mm2, vilken valts därför att förf.
anse denna vara den vanligast förekommande, har för
smidesjärn, S. M. stål, mässing, aluminium etc. ernåtts det av
förf. såsom överraskande betecknade resultatet, att
skärhastigheten
1000
V —
Kz
m/min.
och för gjutjärn, hård brons etc.
240 ,
V = ß m/mm.
Genom vidare praktiska försök med olika spånareor har
för skärhastighetens variation med spånarean erhållits
i i
V2 : \Tqi varigenom den generella formeln blir
V =
1000 - \Ä2 = 1190
K
Z ’ I—
\J q Kz-\Jq
m/min.
resp.
F = 240.
Kz ■
i
\JJ
Sfq
286
-j— m/min.
Kz-sj-q
Formlerna förete en viss likhet med Hipplers (se min
uppsats i Teknisk tidskrift Mekanik, 1927, sid. 87) såtillvida
att fjärde roten av spånarean förekommer i nämnaren för
alla material. I detta sammanhang får hänvisas till de
utredningar som gjorts i saken av bl. a. Kronenberg1 och
Wallichs2.
I fortsättningen behandlas de handarbetstider, som äro
nödvändiga vid ett nytt arbetes uppsättande i en maskin
och sättet för deras medtagande vid kalkylationen, vidare
tilläggsprocenten för tidsförluster, trötthetstillägg samt
operationskort och maskinkort. Den mängd uppsatser, som i
olika tidskrifter skrivits om maskinkort och vidare de
grundliga utredningar inom A. D. B. som gjorts för att
fastställa normer för dessa, visa att upprättandet av
maskinkort utgör ett verkligt behov. För de olika maskinerna
eller maskingrupperna måste de förefintliga
skärhastigheters resp. varvantalen per min. samt de disponibla
matningarna, vidare maskinernas ändamålsenlighet för ett visst
arbete ligga till grund om förkalkylationen skall få något
värde.
Ät andra och tredje kapitlet har ägnats sammanlagt c:a
200 sidor. Det andra handlar om maskiner, där
bearbetningen sker genom roterande rörelse hos antingen
arbetsstycket eller verktyget eller bådadera och har följande
underavdelningar: supports var var, revolversvarvar och
automater, slipmaskiner, borrmaskiner, fräsmaskiner och
cirkelsågar. Det tredje behandlar maskiner med fram- och
återgående rörelse, alltså alla slags hyvelmaskiner, däri
inberäknade olika system av kugghjulshyvlar såsom Bilgram,
Fellow, Maag och Gleason samt kugghjulsslipmaskiner
system Maag. Ändamålet att vara lärobok har tillgodosetts
genom att i texten inlägga illustrationer över moderna
maskiner inom varje kategori, genom uppgifter om de olika
maskinernas användningsområde samt genom att kortfattat
avhandla den teoretiska sidan.
Om denna senare har beträffande svarvningen redan
ordats, och jag vill därför först något uppehålla mig vid
slipningen. Det meddelas i samband med frågan om
arbetsstyckets periferihastighet, att "då denna och bordets
längdmatning äro två av varandra beroende storheter, vilka stå i
omvänt förhållande till varandra, så måste vid höjning av
periferihastigheten bordets längdmatning väljas mindre och
omvänt". Slipmaskinens mest ekonomiska utnyttjande nås
genom att använda en längdmatning, som är nästan lika
stor som skivbredden. Att öka bordrörelsen per varv av
arbetsstycket låter sig då ej göra, och till minskning av
längdmatningen finnes ingen anledning.
Periferihastighetens varierande hos arbetsstycket är det viktigaste medlet
man har för att inverka på slipningen. Dess storlek är
beroende av arbetets art, om det är fråga om skrubbskär
eller slätskär, av arbetsstyckets material och form, av
skivans periferihastighet samt av den radiella inmatningen
eller tvärmatningen.
Det angives vidare, att om "trots riktigt väld
hårdhetsgrad slipskivan i förtid blir slö, så måste arbetsstyckets
periferihastighet minskas". Om förf. avse det fall att
slipskivans porer blivit fyllda av spån, på grund av för stor
hastighet å arbetsstycket och därmed följande för tjocka
spån, så att skivan ej skär utan bränner arbetsstycket, så
är det angivna medlet riktigt. Att slipskivan blir slö, dvs.
kornen trubbiga, beror i vanliga fall på för litet skärdjup,
för tunna spån, som gör att kornens spetsar brytas av,
varvid den resterande delen av kornet snart slipas blank.
Skivan bränner även i detta fall. Då måste man tillgripa
de medel, som stå till buds för att avlägsna de trubbiga
kornen, nämligen ökning av arbetsstyckets periferihastighet
samt tvärmatningen. Dessutom har man ju alltid
möjligheten att avsvarva skivan med diamant.
I avdelningen om fräsning liar framhållits vikten av
grov tanddelning. Tilläggas borde kanske att vid
valsfrä-sar en stor lutningsvinkel på tänderna mot frasens
axelriktning verkar mycket gynnsamt på kraftförbrukningen.
Såsom gräns för tanddelningen gäller betingelsen att minsta
möjliga antal tänder, men mer än en tand, samtidigt skära.
Lutningsvinklar över 45° äro svåra att framställa och
försvaga tänderna.
Fjärde kapitlet behandlar de utan tvivel svåraste upp-
1 Grundzüge der Zerspanungslehre, Jullus Springer, 1927.
2 Das Gesetz der Schnittgeschwindigkeit beim
Drehvorgang-Maschinenbau, 1927, Bd 6, Heft 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
