Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
17 nov. 1928
VÄRMELEDNINGSFÖRMÅGAN HOS
PANNSTEN.
Nästan allt på jorden förekommande vatten innehåller
söm bekant kemiska beståndsdelar, som, då vattnet
övergår till ånga, avskiljas Och avsätta sig på ångpannans
eldyta i form av siam eller pannsten. Denna
pannstenbild-ning utgör ett riskmoment vid ångpannedriften, emedan
pannstenen försvårar värmegenomgången genom plåten,
varigenom plåtens temperatur icke blott blir högre utan
ofta nog även olikformig, på grund av att pannstenen
avsätter sig_i tjockare skikt på en del ställen än på andra.
Genom dessa temperafturförhöjningar och
temperaturskillnader uppstå ofta farliga spänningar i plåten, som inverka
menligt på materialets hållfasthet och elasticitet.
Dessutom minskas pannans verkningsgrad och
ångbildningsför-niàga till följd av det ökade värmeledningsmotståndet.
Dessa pannstensbildningens stora olägenheter äro sedan
lång tid tillbaka kända och redan för 40 år sedan
utarbetades för matarevattnets rening på kemisk väg metoder,
söm funno användning vid ångpannedriften. Det har
emellertid visat sig, att dessa metoder, som förr voro tillfyllest,
ofta icke lämna önskat resultat vid de höga ångtryck och
dén betydligt stegrade effekt, som utmärka nutidens
ångpannor. Alltemellanåt förekommer det, att materialet i
pannor med mycket ansträngda eldytor, trots sorgfällig
rening av matarevattnet, blir genombränt på grund av
pannstensbildning. Särskilt är detta fallet med de vattenrör,
som äro utsatta för direkt värmestrålning från fyren.
Härvid har man konstaterat, att mycket tunna
pannstensavlagringar ibland kunna vara farligare än betydligt tjockare,
varav man dragit den slutsatsen, att pannstenens
sammansättning spelar en stor roll. För att klargöra det inflytande
pannstenens sammansättning har på dess
värmeledningsförmåga hava på initiativ av matarevattenutskottet inom
Verein Deutscher Ingenieure utförts försök, som lämnat
värdefulla resultat beträffande denna hittills föga beaktade
företeelse.
_ Försöksanordningen utgjordes av en kvadratisk, ihålig,
vattenkyld platta, vars yta var överdragen med ett lager
pannsten. På pannstenslagret var en elektrisk värmeplatta
anbragt och på denna ännu ett lika tjockt pannstenslager
och en kylplatta, så att anordningen var symmetrisk i
förhållande till värmeplattan och hälften av den tillförda
värmemängden gick uppåt och hälften nedåt. Genom
särskilda anordningar förhindrades värmeförluster utefter
anordningens lodräta kanter. För erhållande av en intim
beröring mellan pannstenslagren samt värmeplattan och de
bägge kylplattorna voro plattorna hårt tryckta mot
varandra. Först undersöktes tre på konstlad väg framställda
pannstenssorter nämligen en kiselrik, en kalkrik och en
gipsrik. Därvid varierades temperatur, specifik vikt och
sammansättning inom vida gränser.
Försöksresultaten visa tydligt, att pannstenens
värmeledningsförmåga är beroende på dess temperatur, specifika
vikt och sammansättning. Värmeledningstalet för kiselrika
och gipsrika pannstenssorter växer direkt proportionellt
mot dess temperatur, under det att för kalkrika
pannstenssorter värmeledningstalet ökar med temperaturen endast
för dem med låg specifik vikt, men förblir konstant vid
ändring i temperaturen, för dem, som hava hög specifik
vikt. Undersökningarna gåvo dock vid handen att
värmeledningstalet ändrade sig blott obetydligt för
temperaturvariationer inom de temperaturgränser, som förekomma i
ängpannor. Annorlunda förhåller det sig med specifika
vikten. Värmeledningstalet för kiselrik pannsten ökas till
sitt dubbla värde vid en obetydlig ökning av tätheten, och
även beträffande gips- och kalkrika pannstenssorter
konstaterades värmeledningstalets hastiga ökning vid ökning
av tätheten. Däremot har pannstenens kemiska
sammansättning endast obetydlig inverkan på värmeledningstalets
storlek’. Kurvorna som angiva sammanhanget mellan vär-
i Sammanfattning av ett föredrag av prof. Chr. Eberle vid
tekniska högskolan i Darmstadt, hållet inom avdelningen för
ångteknik vid Verein Deutseher Ingenieures 67. årsmöte 1 Essen
den 8 juni 1928.
meledningstalet och specifika vikten för de olika
pann-stenssorterna, avvika knappt från varandra.
Sedan dessa ingående undersökningar med de tre på
konstgjord väg framställda pannstenssorterna utförts,
undersöktes pannsten tagen ur ångpannor. Härunder gjorde
man den iakttagelsen, att gips alltid avsätter sig såsom en
pannsten med stor specifik vikt. På grund härav har ett
lager av gipsrik pannsten jämförelsevis stor
värmeledningsförmåga och är relativt ofarligt, såframt det ej är alltför
tjockt. Kalkrika pannstensavlagringar äro farligare,
emedan deras specifika vikt i allmänhet är något mindre än de
gipsrika pannstenssorternas. Ibland förekomma t. o. m.
mycket porösa kalkrika pannstensbildningar med mycket
liten värmeledningsförmåga. De kiselrika
pannstensavlag-ringarna äro, såsom undersökningarna otvetydigt visade,
alltid mycket farliga, emedan de alltid äro porösa. T. o. m.
för ett kiselrikt pannstenslager med den största specifika
vikt, som vid försöken konstaterades, var
värmeledningstalet endast Vs till Vio av det normala värmeledningstalet
för gips- och kalkrik pannsten och i några fall uppmättes
värmeledningstal, som blott voro V30 av det sistnämnda.
Dylika i hög grad porösa pannstensavlagringar verka såsom
ett kraftigt isoleringsämne och förorsaka, även då de
förekomma i tunna skikt, farliga värmeanhopningar i
pannplåten, som därigenom snabbt förstöres.
Försöken hava alltså visat, att det är särskilt viktigt att
avlägsna alla kiselhaltiga ämnen ur det matarvatten,
varmed de moderna med högt tryck och hög effekt arbetande
ångpannorna skola matas.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
avhöll sitt första sammanträde under hösten tisdagen den 25
september 1928.
Sedan ordföranden, professor B. A. Afzelius, förklarat
sammanträdet öppnat och hälsat de närvarande välkomna,
utsagos till justeringsmän för dagens protokoll docent H. F.
Nordström och ingenjör Holger Lundberg, varefter ingenjör
Einar Lagrelius genom anmälan och maskiningenjör
Håkon Dilot genom inval inträdde i avdelningen.
Redaktionsutskottet för avdelningens ångnornikommitté
hade i skrivelse hemställt, att avdelningens ordförande
skulle vara självskriven ledamot av nämnda utskott, vilket
även blev avdelningens beslut. Vidare beslöts, att till
avdelningens representant för avgivande av förslag till
yttrande rörande bestämmelser för Kungl, automobilklubbens
jubileumpris och jubileumsfond utse professor E.
Hubendick. SMS’ meddelanden n:ris 101—105 remitterades i
vanlig ordning till vederbörande standardkommittéer.
Därefter förrättades val av valkommitté, vilken fick
följande sammansättning: professor Hj. o. Dahl,
sammankallande, samt ingenjörerna A. Eriksson Jons, Per Husberg,
F. K. G. Odqvist och Per Staaf.
Programmets huvudpunkt var föredrag av ingenjör
Thore Elfving över ämnet "Nyare utveckling av Platen.
Munters kylsystem". Sedan svårigheterna att omsätta
principerna för de tidigare stora kylmaskinerna på maskiner
lämpliga för hushållsbruk berörts, övergick talaren till en
klarläggande allmän exposé över hittills använda system
för kylmaskiner, belyst med ett stort antal intressanta
skioptikonbilder. I anslutning till dessa lämnades så en
ingående redogörelse för de förbättringar, som under de
senaste åren vidtagits å Platen-Munters kylmaskin, främst
införandet av gastemperaturväxlare och tvåstegsgeneratorer.
Nyare teorier för absorptionsmaskiner berördes även;
spe-cialintresserade härav hänvisades till en av docent Matts
Bäckström nyligen till kyltekniska konferensen i Rom
insänd avhandling.
Sedan ordföranden avtackat föredragshållaren för det
synnerligen trevliga föredraget och då ingen hade något
vidare att andraga avslöts sammanträdet, som besökts av c:a
60 medlemmar. Sedvanlig supé med samkväm följde.
H. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
