Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
teknisk tidskrift
13 april 1929
Intressant torde också Woernles följande
försöksresultat vara. Vid jämförelse under lika specifik
påkänning av linor av samma beskaffenhet med
undantag för att de tillverkats av tråd med olika
hållfasthetstal befanns det, att livslängden ej tilltog
avsevärt för hållfasthetssiffror över 130 kg/mm2, i alla
händelser var ökningen ej på långt när proportionell
mot hållfasthetstalet. Woernle upplyser ej närmare
om stålmaterialets beskaffenhet, men är naturligtvis
medveten om att denna faktor spelar roll, och synes
ha för avsikt att taga hänsyn till den vid fortsatta
försök.
I de nämnda preussiska bestämmelserna gives den
anvisningen, att vid användning av blank, således
ej förzinkad tråd, sådan med i medeltal högre
draghållfasthet än 180 kg/mm2 ej bör användas.
Toleransen i fråga om hållfasthet är 10 % och ett
maximivärde av 200 kg/mm2 får ej överskridas.
I fråga om en av Woernle undersökt 16 mm
114-trådig lina med vanlig tvinning visade det sig finnas
ett linjärt samband mellan antalet trådbrott på 1 m
längd och avtagandet av linans bärande förmåga. Vid
200 trådbrott per meter var bärande förmågan ca. 7,5
ton mot 12 ton vid oskadad lina.
Tvärt emot vad som ofta antages visade sig’linor
av förzinkad tråd ha längre livslängd än motsvarande
av oförzinkad. Detta förklaras av Woernle bero på
en viss smörjverkan av zinken inom linan och
möjligen även på förbättring av trådens kvalitet genom
förzinkningen. Han har dock å andra sidan vid
tor-sionsprov (Verwindeproben) funnit att förzinkningen
har ofördelaktig inverkan.1 I de nämnda preussiska
bestämmelserna rekommenderas användning av
förzinkad lina i alla de fall, då linan vid användning blir
så våt, att svårighet möter att hålla den väl smord.
Linor med s. k. trulay-slagning2 hade större
livslängd än linor med vanlig slagning, dock blott vid
smärre tråddiametrar, till vilket förklaringen sökes
i, att grövre lintrådar vid tillverkningen deformeras,
så att tru-lay-effekt uppnås utan att särskilda
åtgärder behöva vidtagas.
S-böjning på linorna visade sig minska
livslängden mot om omböjningen alltid skedde åt samma håll.
Hittills företagna försök angående betydelsen av
lin-trådstålets kemiska sammansättning ha ej fört till
några bestämda slutsatser. I detta och jämväl i
åtskilliga andra hänseenden kommer Woernle att
fortsätta sina undersökningar. Han framhåller, att endast
med hjälp av uthållighetsprov kan en linas
beskaffenhet slutgiltigt bedömas. Korttidsprov, såsom böjning
över dorn, torsion och avslitning anses ej vara
tillräckliga.
Det brittiska Safety in Mines Research Board har
år 1928 utgivit Paper No. 41 under titel "Wire Ropes
for Mines: some nötes regarding their manufacture
and use". Där redogöres icke blott för tillverkning,
val och bruk av stållinor utan även för tillämpliga
delar av tillverkningen av stål och tråd —
naturligtvis rätt elementärt — vadan man lagt sig vinn om så
fullständig behandling av ämnet som möjligt.
Ganska stort utrymme ägnas åt linfästets ut-
1 Det uppgives, att vid galvanisering av tråd på sätt som
sker vid de svenska tråddragerierna hållfastheten sjunker
med 10 à 12 % (se disk. till Dahlbloms ovannämnda
uppsats).
2 Jmfr Teknisk tidskrift, Bergsvetenskap 1926, s. 38.
förände. Den i Sverige vanliga metoden med kaus
och splits karakteriseras som effektiv och lätt att
inspektera men svår att utföra väl. Splitsen angives
vara ägnad att förstärka linan strax ovan fästet, där
i många fall den starkaste påkänningen uppkommer.
Den brittiska Coal Mines Act föreskriver, att alla
spellinor skola kapas med ej längre tidsmellanrum
än 6 mån. I förevarande bok rekommenderas att
göra det oftare, alltefter linans ålder och mer eller
mindre intensiv drift.
Stor vikt lägges på smörjningen av linan med ett
smörjämne, som är fritt från syror eller starka baser
och har lämplig konsistens. Som bästa medel
angives mineralolja, med eller utan tillblandning av
t. e. "petroleum jelly" eller grafit. Det är viktigt att
det intränger i linans inre. I Storbritannien sker
smörjningen vanligen en gång i veckan men ibland
med längre mellanrum.
Brittiska bestämmelser föreskriva, att vid
anordningar’ för personbefordring lina och linfäste skola
inspekteras dagligen. Det rekommenderas nu att
dessutom företaga noggrannare granskning med
längre mellanrum. I Frankrike och Tyskland är,
anföres det, en dylik mera ingående inspektion varje
vecka obligatorisk.
Boken slutar med en diskussion av de faktorer, som
verka försämrande på spellinor. Mera fullständigt har
detta ämne behandlats i det av samma institution
nyligen utgivna Paper No. 50, med titeln "The
Deteri-oration of Colliery Winding Ropes in Service".1
Den teoretiska diskussionen av påkänningarna i en
uppfordringslina innehåller knappast något nytt.
Särskild vikt lägges på de kinetiska påkänningarna, på
den inre friktionen mellan trådar och parter i linan
och på friktionen mellan linan och linkaret eller
linskivan, när glidning inträffar. Det framhålles, att
någon verkligt exakt beräkningsmetod för
påfrestningen på trådarna i en uppfordringslina ej blivit
framlagd. En plötslig ändring av den kinetiska
påkänningen, t. e. vid retardation eller acceleration,
vid startande med slak lina osv., sänder, såsom redan
tidigare klargjorts, en vibration genom linan, som
medför stora påkänningar vid de punkter, där den
reflekteras, nämligen där linan är infäst eller ligger
an. Vid korta linor äro de kinetiska påkänningarna
viktigast och brott inträffar därför vanligen vid fästet
i hissen, vid långa linor blir vibrationernas
intensitet minskad vid de kritiska ställena och den
statiska belastningen får större inflytande, så att brott
vanligen inträffar nära linkaret. Av de 35 linor, som
brustit vid kolgruvor i Yorkshire sedan 1909, skedde
bristningen för 19 st. vid eller nära fästet vid hissen.
Framställningen belyses med exempel, erhållna från
ett flertal vid Imperial College of Science and
Technology, South Kensington, London, företagna
undersökningar av en mängd från kolgruvor härrörande
linor, som visat bristfälligheter under de senaste två
åren, samt av linbitar, erhållna vid linkapningar.
Stor betydelse tillägges "slow fracture", dvs.
bristning undan för undan av enstaka trådar, sedan dessa
försvagats genom nötning och korrosion. Vanligen
sker bristningen på grund av
utmattningspåkän-ningar, i många fall förorsakade av att enstaka
trådar vid linans arbete belastas särskilt hårt. Det upp-
1 Refererad i The Iron and Coal Trades Review, 1929, s.
294—295, 321—322 och 354—355, 360.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
