Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 FEBR. 1929
MEKANIK
19
Erhållna värden:
Kg ånga pr timme = 113 000 (häri ingår ånga för
pumpar och hjälpmaskinerier).
Kg ånga pr m2 eldyta och timme = 45,3. Belastning
å mask. nr 10 och nr 11 tillsammans = ca. 20 500
kW.
Omräknas ångvärmet i kg kol/m2 rostyta och timme
med rjp = 0,76, kol av 6 000 ve/kg och ångan tillfört
värme = 659 ve/k g, så erhålles 203 kg kol pr m2
rostyta och timme.
Samma prov upprepades den 28 okt. 1927 i
samband med verkningsgradsprov å mask. nr 11, då ur
denna maskin under 20 min. uttogs 22 000 kW, vartill
ånga lämnades av enbart södra pannraden.
Av forceringsproven framgår, att efter
ombyggnaden av ifrågavarande del av verket kan uttagas ett
effektbelopp ca. sex gånger så stort, som var möjligt
före ombyggnaden.
Provet den 15/2 1927 med panna nr 30 tyder på,
att kedjerosteldade pannor av denna typ med i
eldstaden inbyggd kylyta, men i övrigt av ungefär samma
utförande skola kunna lämna en avdunstning
betydligt över 60 kg pr m2 och timme, givetvis under
förutsättning att fläktmaskineriet dimensioneras härför.
Under en studieresa i Tyskland våren 1927 besökte
förf. bl. a. München. För stadens kraftverk,
Isartal-strasse, planerades en utbyggnad, som beträffande
pannanläggningen väntades komma att ske med 6 st.
pannor å 1 500 m2 eldyta och 60 m2 rostyta i två
apparater. Varje panna beräknades kunna lämna
90 000 kg ånga motsvarande 60 kg pr m2 och timme
av 22 atö och 450°C temperatur. Av vid verket
befintliga wanderrostpannor hade två stycken gått
under tre timmar med en avdunstning av 56 kg. Vid
besöket meddelades av Oberbaurat Bodler, att vid
nämnda tidpunkt på något annat ställe i Tyskland
icke existerade så billiga pannor med så litet
utrymmesbehov pr installerad effektenhet. Här fördes även
mycket noggrann statistik över driftverkningsgraden,
denna uträknades för varje dag. Med en drifttid pr
dygn av 17 timmar hade å pannanläggningen nåtts
86 %.
Vid besök i Kraftwerk Neuhof, Hamburg, där 8 st.
wanderrostpannor och två stycken kolpulvereldade
pannor voro under montage, meddelades, att
garantien, beträffande verkningsgraden för
wanderrostpan-norna, var 85 % vid 34 kg avdunstning, å de
kolpulvereldade pannorna 82 % vid 40 kg.
Av föregående framgår, att meningarna äro delade
om fördelarna med kolpulvereldade pannor, och vid
hittills framkomna konstruktioner torde i de flesta
avseenden icke mycket vara att vinna. En ny typ under
framåtgående äro de s. k. "strålningspannorna", och
dessa torde i många avseenden erbjuda stora fördelar.
D. Större valfrihet vid inköp av bränsle.
Som en stor fördel med kolpulvereldning brukar
framhållas, att vid denna eldningsmetod alla slags kol
kunna användas.
Detta är riktigt, men härför fordras olika storlek
och utformning av eldstaden vid användande av
gasfattiga eller gasrika kol. Man kan alltså icke med
fördel i samma eldstad bränna kol av allt för olika
beskaffenhet. Har därför en anläggning konstruerats
med tanke på ett visst bränsle, är man även vid
kolpulvereldning hänvisad till ett liknande med icke allt
för avvikande egenskaper. Detta förhållande gäller
i högre grad anordningen för själva
kolpulverfram-ställningen. En kolpulverberedningsanläggning, som
är avsedd att arbeta med kol vid 5 % fuktighetshalt,
är knappast användbar, om man är hänvisad,
exempelvis genom förmånliga priser, till ett kol med 15 %
fuktighet.
För att erhålla denna större valfrihet fordras därför
att inrätta malningsanläggning och panneldstäder, så
att driften kan upprätthållas, om man genom onormala
omständigheter är hänvisad till bränsle av helt annan
karaktär än den vanliga. Härför fordras kanske helt
andra anordningar, än vad för normal drift vore
lämpligt, varför anläggningen under stor del av sin tid
måhända måste arbeta under omständigheter, icke
så gynnsamma, som vore önskligt.
Pannorna i grupp I hava proveldats med en
bränsleblandning av 1 del waleska kol och 3 delar
koks-stybb, vilken blandning vid analys visade sig hålla
5,12 % flyktiga ämnen. Eldningsverkningsgrad och
pannverkningsgrad sjunka ju betydligt vid ett sådant
bränsle och därmed pannans kapacitet, men detta
bränsle kan användas, om nöden kräver. Å
kedjerost går även att elda med ved. Valfrihet av bränsle
synes därför vid kedjerost vara betydligt större än
vid kolpulvereldade pannor. Detta torde vara en
omständighet, som i vårt land utan egna koltillgångar
icke bör förbises, varför det torde vara välbetänkt att
välja sådana anordningar, att en eventuell övergång
till ett helt annat bränsleslag är möjlig, utan allt för
stora kostnader. Man kan ju även ha
pannanläggningen inrättad så, att en del av anläggningen är
utförd exempelvis för kolpulver, under det att den
andra delen utföres med eldningsapparater, på vilka
praktiskt taget alla bränslen kunna användas. Denna
senare del bör då vara så tilltagen, att normal drift
kan upprätthållas och vederbörlig reserv ligger i den
andra gruppen.
E. Reservhållningskostnad.
Kostnad för reservhållning kan man uppdela i
kostnad för varmhållning av pannor samt den genom
pannornas avställning varje dygn försämrade
verkningsgraden.
Fig. 12. Varmhållning av pannor.
För att få en uppfattning om kostnaden för
varmhållningen har ur värmebalansen, fig. 5, kurvan för
genom strålning förlorat värme, inritats å fig. 12 och
omräknats i från pannan genom strålning förlorade
v. e. pr timme vid olika avdunstning.
Dessutom har under oktober 1927 gjorts
avsval-ningsförsök å ångvärmd panna med omsorgsfullt
tätade spjäll för att därigenom få en uppfattning om
värmeförlusten vid olika tryck hos panna,
varmhållen med ånga, Avsvalningskurvan är även inritad
å fig. 12. Av densamma synes, att för avsvalning av
panna, ångvärmd till 20 atö, åtgår ca. 2 dygn, innan
trycket nedgått till 1 kg. Vid panna, avställd efter
drift bör, genom det under sådana förhållanden i
murverket magasinerade värmet, trycket hållas uppe ännu
längre.
Om man i vattenvärde omräknar pannans järnvikt
och så stor del av eldningsapparat och murverk, som
kunna tänkas följa temperaturfallet hos pannans
vatteninnehåll, skulle summa vattenvärde bliva ca. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
