Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 febii. 1930
BERGSVETENSKAP
89
Den första mera betydande användningen erhöllo
ugnarna vid tillverkningen av Stilla havskabeln, för vilken
erfordrades 400 ton nickelstål med en kolhalt
understigande 0,03 %. Emedan den erforderliga elektriska
generatorn icke kunde erhållas inom den bestämda tiden,
byggdes 42 mindre ugnar med gnistgapanordning för
alstrande av högfrekvensström.
Sedan dess hava emellertid betydande framsteg gjorts
i tillverkningen av högfrekvensgeneratorer, och på grund
härav kan man nu utföra stora ugnar för industriellt
ändamål, vilka arbeta mera ekonomiskt än de förut
använda ugnarna med elektrisk ljusbåge.
Induktions-ugnarna äro dock i de flesta fall utfodrade med surt
material och användas för smältning och reduktion av
kvalitetsstål.
Enkla, kraftiga motor-generatoraggregat kunna
konstrueras för periodtal upp till 2 500 och lyckligtvis ligga
de för högfrekvensugnarna lämpligaste periodtalen under
denna gräns. I allmänhet bör periodtalet väljas högre
ju mindre ugnen är, och för stora ugnar är ett mycket
högt periodtal olämpligt, emedan det djup, vilket
upphettningen når, ändras med periodtalet. Låg frekvens
är därför nödvändig vid stora ugnar, på det att
uppvärmningen må sträcka sig till ugnens centrum.
Kostnaden för kondensatorer är en annan viktig
faktor, som måste beaktas, då periodtalet väljes, emedan
denna kostnad är omvänt proportionell mot periodtalet.
Ett högfrekvensgeneratormaskineri konstrueras på två
olika sätt dels med generator försedd med rotor med
utpräglade poler, dels med likpolsgenerator. Den
senare är i allmänhet lämplig för mindre anläggningar på
100 till 400 kW, men för större anläggningar är
likpolsgenerator icke särskilt lämplig.
Även metallurgiska synpunkter äro avgörande vid
valet av periodtal, emedan ugnens arbetsresultat för
dem som påtagit sig ansvaret för ugnens utförande
helt naturligt är den viktigaste av alla frågor.
Vid låga periodtal blir kokningen i den smälta
massan våldsammare, och det är därför av vikt, att man för
varje ugnsstorlek väljer ett periodtal, som medgiver att
ett slaggskikt bildas på den smälta metallens yta och
hindrar metallen att oxidera, vilket blir fallet då den
utsättes för luft.
Alla dessa villkor måste vägas i förhållande till
varandra, då man konstruerar en högfrekvensugn, och på
grund av praktisk erfarenhet har man funnit, att
periodtal upp mot 2 000 äro ekonomiska för ugnar med 150
till 250 kg kapacitet.
Från metallurgisk synpunkt möter icke något hinder
att utfodra dessa ugnar med surt, basiskt eller neutralt
material. Till den sura utfodringen användes
kiselsyre-haltigt material, till den basiska magnesit eller dolomit
och aluminumoxid vid tillverkning av vissa legeringar,
exempelvis manganstål.
De senaste resultat vi uppnått med några av våra
ugnar, i vilka stål med hög smältpunkt smältes och
sedan gjutes med en energiåtgång av mindre än 600
enheter per ton, äro mera ekonomiska än dem, som
uppnåtts med elektriska ljusbågsugnar, vilkas
energikonsumtion är större på grund av deras lägre
verkningsgrad, och där kostnaden för elektroder tillkommer. Det
är visserligen sant, att de flesta högfrekvensugnarna äro
utfodrade med surt material och att alla
högfrekvensugnar därför icke äro fullt jämförbara med de vanliga
ljusbågsugnarna, men högfrekvensugnen är betydligt
mera ekonomisk till sin konstruktion än den elektriska
ljusbågsugnen, emedan smältrummet har en lämpligare
form, det murverk, som skall uppvärmas, har mindre
volym, smältningen försiggår fortare och någon
förbrukning av elektroder förekommer icke.
Man måste komma ihåg, att alla värmeförluster äro
funktioner av tiden och att de sålunda bli mindre, ju
fortare smältningsprocessen försiggår.
Vid den elektriska ljusbågsugnen alstras värmet vid
en temperatur av 2 600 "C, vilket ovillkorligen måste vara
oekonomiskt i jämförelse med induktionsugnen, där
värmet alstras inne i själva stålmassan och där ingen
del av ugnen har högre temperatur än smältan. Medelst
det elektriska maskineriets reostat kan man kontrollera
stålets temperatur, och emedan icke någon elektrisk
ljusbåge med hög temperatur förekommer uppstår icke
någon risk för att stålet blir bränt, vilket särskilt är
av värde, då vissa slag av kromstål framställas.
Vi hava byggt ugnar, som av skrot framställa mera
än 1000 kg stål pr timme, och hava flera mànaders
driftserfarenhet från ugnar, vilkas generator har 650 kW
effekt. Denna maskinstorlek är lämplig för ugnar, som
lämna 6 à 7 ton smält stål, och de erfarenheter vi gjort
visa, att det icke skulle möta några oövervinnerliga
svårigheter att bygga större ugnar, t. e. för smältning
av 2 à 3 ton skrot eller för framställning av 10 à 12 ton
smält stål.
Konstruerandet av ugnar, där högfrekvensströmmen
uppgår till 6 000 kVA eller mera, har varit av särskilt
stort intresse, emedan man icke hade någon erfarenhet
beträffande sådana strömstyrkor och periodtal.
Värdefulla fakta hava emellertid nu erhållits från dessa
ugnar.
Vi hava nu byggt högfrekvensugnar med en kapacitet
av över 7 000 kW och enstaka ugnar, som smälta 1 500
kg stål på 80 à 90 minuter med en effektåtgång av
mindre än 600 enheter pr ton. Detta anse vi vara ett
mycket stort framsteg inom stålframställningen och av
särskild betydelse för Sverige, emedan sättet att
tillverka stål i framtiden tycks bli, att man först
framställer järnsvamp, som sedan behandlas i
högfrekvensugnar.
Med det låga pris, till vilket elektrisk kraft kan
erhållas på flera ställen i Sverige, är det dessutom
troligt, att man därstädes i de flesta fall kan ersätta den
enligt den sura metoden arbetande martinugnen med
den elektriska högfrekvensugnen både av ekonomiska
skäl och emedan man därigenom erhåller ett material
av bättre kvalitet. På grund av frånvaron av elektroder
och smältrummets lämpliga form är den en bättre
ersättare än den elektriska ljusbågsugnen.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap sammanträdde den 11 april 1930 kl. 19,30
å föreningens lokal. Ordföranden, professor Carl
Benedicks, öppnade sammanträdet med en erinran om
avdelningens nyligen avlidne ledamot, fil. dr Gustaf
Ekman, Göteborg. Till att justera dagens protokoll
ut-sågos disponent Axel Dellwik och bergsingenjör Emil
Gustafsson. Anmälningar om inträde i avdelningen av
civilingenjör Sven Brennert samt bergsingenjörerna
Gunnar Edstrand, Per-Erik Svensson och Sven
Wäss-man godkändes.
Från professor Einar Biii.ma.nn, Köpenhamn, i
egenskap av president för Union Internationale de la Chemie
Pure et Appliquée hade inkommit en skrivelse med
hemställan att avdelningen måtte verka för Sveriges
inträde i nämnda union. Avdelningen uppdrog åt
styrelsen, att dels hos den kommitté, som enligt uppgift
tillsatts av vetenskapsakademien för denna frågas
behandling, göra hemställan, att kommittén ville taga initiativet
till sammankallande av representanter för
ifrågakommande svenska sammanslutningar samt dels, om så
påfordrades, utse härför erforderlig representation.
Bergsingenjör P. Egon Gummeson, Höganäs, höll
därpå ett föredrag med skioptikonbilder, benämnt
"Något om rationaliseringsarbetet vid Höganäsbolagets
gruvdrift." Tal. erinrade om att det nuvarande Höga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
