Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’90
TEKNISK TIDSKRIFT
8 febr. 1930
sök med Amslermaskin. Principen för denna
provningsmetod är att två stålskivor la rotera med periferierna
mot varandra under viss belastning. Vid olika
periferihastighet för de bada skivorna uppstår en viss grad av
slirning, som medför en avnötning av de båda skivorna.
Nötningen anges som viktsförlust efter viss försökstid.
Det visade sig att skivan med den största
periferihastigheten undergår en viss grad av "valsoxidation",
dvs. luftsyret får under kallbearbetningens inverkan
förmåga att kemiskt förena sig med järnet i provskivans
yta. Den ytligt bildade oxiden gör att denna skiva
nötes mindre än den motsatta, icke oxiderade, då oxiden
verkar som slipmedel. Skivan med största
periferihastigheten kan därför lämpligen benämnas "slipskiva".
Nötningsgraden står ej i något enkelt förhållande till
slirningens storlek. Om slirningen ökas till över 20 %,
inträder en mycket hastig stegring i avnötningen. I
Surahammar hade man vid nötningsprovens utförande
gått in för en slirningsgrad av 10 %, vilket erhölls för
likstora skivor vid ett varvtal av 180 resp. 200, det
senare för "slipskivan", vilken tillverkades av ett rälsstål
med en -kolhalt av ca 0,60 % C och 1 % Mn som
normalmaterial. Föredragshållaren ansåg att den för
Amsler-maskinen vanligen använda belastningen var för hög
och hade därför minskat denna till enbart vikten av
den arm, som uppbär slipskivan.
Beträffande kolhaltens inverkan uppvisade material
med 0,oo % kol minsta nötningen; härvid erhölls dock
maximal nötning å slipskivan. Beträffande
värmebehandlingens inverkan visade material med en
Brinell-hårdhet av 180—280 minsta avnötningen. Vid
bedömandet av nötningen bör hänsyn tagas till båda skivornas
viktsförlust. Tills dato hade en försöksserie å 36 olika
charger av hjulringsmaterial utförts. Försöksresultaten
voro delvis svårtolkade men pekade dock i den
riktningen att nötningen är en materialegenskap som
möjligen kan användas för kvalitetsbedömning.
Bergsingenjör H. Willners höll därefter föredrag om
väte vid stålframställning. Härvid redogjordes för
resultaten av de försök, som utförts vid Surahammar
enligt Oberhoffer-Hessenbruch’s gasextraktionsmetod, vid
vilken jämte syrehalten även vätehalten erhålles. Ehuru
halterna av väte i stål äro ytterligt små, räknat i vikt
sällan över 0,ooi5 %, har dock vätet en avsevärd
inverkan på stålets härddjup och härdbrott. Vätets inverkan
synes vara likartad med syrets, men 15 à 20 gånger
starkare för samma vikt. Sålunda synas såväl väte som syre
bidraga till ett grövre härdbrott medan å andra sidan
kväve ger ett finare härdbrott.
På grund av den ringa kvantitet i vilken vätet
förekommer i stålet samt analysmetodernas ofullkomlighet
måste statistiska metoder tillgripas vid bedömandet av
dess inverkan på stålet. Föredragshållaren redogjorde
för resultaten av en provserie å 26 charger
hjulringsmaterial.
I allmänhet sker ett upptagande av väte i martinugnen
före koket, men då detta inträffar minskas vätehalten
avsevärt. Såväl insatsen som de under smältningens gång
gjorda tillsatserna hava stort inflytande på den slutliga
vätehalten. Rostigt skrot medför hög vätehalt. Såväl
kisel som mangan synas minska vätets löslighet i det
smälta stålet.
Då försöken nyligen voro påbörjade, ansåg sig
föredragshållaren icke kunna draga några generella
slutsatser om vätets inverkan på stålets egenskaper. Sannolikt
bör vätehalten ligga inom vissa gränser, beroende på
stålets tillämnade användning.
Bergsingenjör H. Löfqvist redogjorde härefter för en
del desoxidationsundersökningar utförda i U. ’S. A , vilka
talaren varit i tillfälle följa som
Sverige—Amerikastiftelsens stipendiat vid Bureau of Mines Experiment Station
i Pittsburgh. Stålsmältor om 100 kg hade framställts
och desoxiderats dels enbart med kisel, mangan eller
aluminium, dels med dessa ämnen i olika kombinationer.
De resulterande slagginneslutningarna hade jämförts
mikroskopiskt med syntetiska slagger av sådan
sammansättning att de kunde förmodas svara mot
slagginneslutningarna i stålet. Särskild uppmärksamhet ägnades åt
slaggens koaguleringsförmåga. Vissa kombinationer av
desoxidationsmedlen, t. e. Mn-Si i förhållandet 4 : 1 och
Mn-Al i förhållandet 1 : 50 föreföllo ge lättare
koagulerande slagginneslutningar och därmed större sannolikhet
för desoxidationsprodukternas avlägsnande ur smältan.
Beträffande aluminium som desoxidationsmedel förefaller
AI0O3 bildas endast vid rel. stor aluminiumtillsats. Vid
mindre tillsatser bildas i stället sådana föreningar som
järnspinell Fe0Al203 m. m.
För den kvantitativa slaggbestämningen användes dels
en mikroskopisk metod enligt Hearty, dels Dickenson’s
upplösningsmetod. För att bestämma syrehalten i stålet
sattes överskott av aluminium, ca 1 %, till proven av det
smälta stålet, varefter AloOa-halten analyserades.
Försök voro vidare i gång beträffande slaggernas
viskositetsförhållanden och diffusionsföreteelserna
mellan slagg- och metallbadet vid stålets framställning.
Efter respektive föredrag förekom en givande
diskussion.
Som avslutning på mötesdagen hade bruket anordnat
middag för deltagarna, varefter ett animerat samkväm
vidtog.
T. B.
NOTISER
Noteringar å diverse råmaterial för den svenska
järnhanteringen. Priserna gälla början av nov. och äro
genomsnittliga.
1) Exporttackjärn (max. 0,015 % svavel, 0,025 fosfor) £ 5.18.0
per engelskt ton om 1016 kg fob exporthamn netto per
30 dagar.
2) Billets, enkelvällda, över 0,d5 kolhalt, svenska kr. 240-290.
3) V alstrad, „ 0,65 „ „ „ 275-320.
4) Valsat martinjärn, mjukt, grundpris „ „ 190-215.
5) Valsat lancashirejärn, „ „ „ 290.
För rubrikerna 2—5 avser noteringen 1 000 kg fob
exporthamnen netto per 30 dagar.
Gjuttackjärn:
Engelskt nr 1............................Sh. 64— 0 1 pr 1016 kg fob
„ „ 3............................ „ 63— 6 J verkets docka.
Ferrolegeringar:
Kiseljärn 45/50 % .................... £ 11 p 1 000 kg basis 45 sk.
fbv köp. stn vagnslastvis.
Ferromangan 76/80 %................ £ 11—10— 0 pr 1016 kg fob
engelsk hamn.
förpackat ............ „ 1—■ 0— 0 extra.
Ferrovolfram 80/85 % kolfri.... „ 0— 2— 3 pr lb volfram.
Ferrochrom 60/70 % 2/4 % O.... „ 29—10— 0 skala 11/—.
„ 4/6% C.... „ 21—10— 0 skala 7/6, allt
per 1016 kg
bas 60 fob
engelsk hamn.
„ Kolfri legering .... £ 0— 0—11 per lb Cr.
Chrom, metallisk........................ „ 0— 2— 6 per lb Cr.
Ferrovanadin 35/40 %................ „ 0—12— 6 per lb Va.
Metaller:
Aluminium: tråd.... Kr. 1: 92 Tenn: eng. i tackor Kr. 2: 33
„ tackor „ 1:72 Zink: hytt i tackor „ 0:32
Koppar: tackor:raff. „ 0:89 Nickel: i kulor 99,5
Bly: hyttackor........ „ 0:34 —100 % Ni ........ „ 3:30
Priserna gälla för metaller pr kg banfritt Stockholm, i
tillräckligt stora poster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
