- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Bergsvetenskap /
96

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1’96

TEKNISK TIDSKRIFT

8 febr. 1930

olje- och lufttillförseln. Fig. 18 ger en bild av själva
härdningstanken, och man ser här bl. a. till vänster å
bilden ett borrstål som just befinner sig över
vatten-spritsen. I praktiken passerar ett borrstål genom
"härdningsmaskinen" på följande sätt: En
ståthållare — det finnes fjorton sådana — gripes av en av
den centrala axelns fyra horisontella armar och föres
längs spåret fram till inmatningsbordet. När
stål-hållaren passerar häröver, hålles automatiskt den
undre krampan öppen. Ugnsskötaren tager ett
iär-digsmitt men ohärdat borrstål och placerar dess skär
på inmatningsbordet och skjuter sedan in
borrstången i stålhållarens övre krampor. På detta sätt
tillförsäkras borret det för dess gång genom
härdningsmaskinen riktiga läget i stålhållaren. Då
borr-hållaren har passerat inmatningsbordet, sluter sig
automatiskt den undre krampan, som härvid tager
ett fast grepp om borrstålet. Borrhållaren, som
alltjämt fasthålles av den kringvridande armen, föres
fram utefter spåret ned för dess starka lutning och
slutligen fram till den horisontala delen av spåret
ovanför själva ugnen. Nu har borrskäiet alltså
placerats inne i ugnsrummet, och utsättes här för en
likformig uppvärmning. Borrhållaren stöter nu ihop
med den sista i raden av de borrhållare, som äro på
spåret ovan ugnen och skjuter härmed fram denna
tillsammans med tio andra ett stycke motsvarande
bredden av en borrhållare. Borrstålen röra sig alltså
intermittent genom ugnen. Då detta skett, släpper
den horisontella armen sitt grepp om borrhållaren
och passerar nio av dessa för att åter gripa den
tionde och sista av dem. som befunno sig inom
ugnsområdet, och skjuter så denna borrhållare fram, tills
den når den starkt nedåt lutande delen av spåret.
Här frigöres åter borrhållaren, Sä att denna kan
rutscha nedför spåret före den horisontala
drivarmen. En bromsanordning förhindrar en alltför
hastig nedfart. Borrstålet föres härunder genom en
självslutande dörr i änden av ugnsrummet och
kommer ner rakt över vattenspritsen i härdningstanken.
där borrskäret får stanna ca 10 sek. eller mera.
Sedan kommer åter den horisontala drivarmen och
för med sig borrhållaren med dess borrstål utefter
den något nedåt lutande delen av spåret, varvid
borrskäret så småningom doppas allt djupare och
djupare ned i härdningstankens vatten. Då ett
maximalt djup av ca 100 mm uppnåtts, börjar spåret att
luta starkt uppåt, så att, då borrhållaren tvingas
uppför spåret, lyfter den samtidigt borrstålet upp ur
vattnet. Borrstålet tvingas sedan av stålfingret ur
borr-hållarens grepp — se fig. 15 och fig. 16 till vänster —•
och faller perfekt härdat ned på golvet eller på en
härför lämplig vagn. Den tomma borrhållaren
fortsätter upp till slutet av denna uppåtgående del av
spåret och passerar sedan åter inmatningsbordet,
färdigt att mottaga ett nytt borrstål.

En Gilmans Automatic Heattreating Machine
härdar maximalt ungefär 120 borrskär per timme och
minimalt 60. Om stundtals större kapacitet önskas,
köres ugnen med högre temperatur, varvid större
genomgångshastighet kan användas, men man måste
i sådant fall även hava tillgång till ett rikligare
vattenflöde, Sä ätt skären bliva riktigt avkylda. Om
ej något tvingande skäl föreligger för att på antytt
sätt öka kapaciteten — vilket väl endast är fallet
då ett större antal skär av stor diam. skall behand-

las —■ så bör ugnen köras enligt det program, som
fastställts för densamma.

Enligt uppgift från New Jersey Zinc Co., Franklin,
kan en Gilman Automatic Heattreating Machine utan
svårighet härda 750 skär på 8 timmar. Från samma
gruva härröra sig uppgifterna i tabell 1.

Tab. 1.

Växel-

[-ställning-]

{+ställ-
ning+}

Borr-

stål
tum

[-Skär-diameter-]

{+Skär-
dia-
meter+}
tum

Tid, som
skäret
var i
ugnsrummet

Min. sek.

Tid, som
skäret
var i [-vattenspritsen-]
{+vatten-
spritsen+}

Sek.

Tid, som Kapa-

skäret citet

var i härd- tid

ningstanken per skär

Min. sek. Sek.

1 7/8 1 }U 5 00 11 0 50 32

2 A 1.1/2 6 10 12 0 57 37

3 1.3/4 7 20 13 1 05 43

4 2. 8 35 15 1 13 49

5 4. 2.1/4 9 55 17 1 23 56

6 1.1/4 2.1/2 11 23 19 1 35 64

Genom att utbyta vattnet mot annan lämplig
härdvätska kan Gilmans Automatic Heattreating Machine
mycket tillfredsställande utföra härdningen av ur
härdningssynpunkt mera känsliga legerade stålsorter.

I och med att gruvorna modernisera sin
borrmaskinspark och eventuellt införa
högtrycksborrning, kunna de nu tack vare Gilmans Automatic
Heattreating Machine kompensera de därigenom ökade
påkänningarna i borrstålet genom att införa en på
vetenskaplig grund baserad, mekanisk
härdningsprocess, som kan leverera förstklassiga och likformigt
behandlade skär av såväl kolstål som legerat stål.

Ett par andra ugnstyper, som ävenledes på ett
synnerligen tillfredsställande sätt taga hänsyn till
de tidigare berörda önskemålen vid upphettning av
borrstål till smides- och härdningstemperatur, äro
salt- och blybadsugnarna. Saltbadsugnarna hava
under de senaste åren vunnit allt mer och mer
insteg vid Transvaals guldgruvor, och där hava de
flesta installationerna utförts av A. E. G. (Enligt
uppgift värmebehandlas nu ej mindre än 40 000 borr
per skift i elektriska saltbadsugnar vid Transvaals
guldgruvor.) Det skulle här föra allt för långt att
i detalj beskriva resp. salt- och blybadsugnars
konstruktion. och här nedan skall endast angivas vissa
data för dessa ugnar. Saltbadsugnarna tillverkas i
allmänhet för en maximitemperatur av 1 300°C. Den
elektriska strömmen för saltets upphettning levereras
av en transformator av specialutförande. Det bör i
detta sammanhang påpekas, att ugnstransformatorn
numera även kan utföras 3-fasig, varigenom den med
1-fastransformator förbundna osymmetriska
belastningen av nätet undvikes (se fig. 19). Badspänningen
varierar vid olika ugnskonstruktioner men är det ur
säkerhetssynpunkt för ugnsskötarna lämpligt att
hålla spänningen relativt låg. En spänning av 20
voit användes ganska allmänt. En viss kvantitet
värme går givetvis förlorad genom strålning från
saltbadets yta, men har man för att nedbringa denna
strålningsförlust till ett minimum konstruerat ett
härför särskilt lämpligt lock, genom vilket borren
nedstickas i badet (se fig. 20 och 21). Salt- och
blybaden inbyggas i allmänhet i golvet, och borren
nedstickas i resp. bad vertikalt. För upphettning av
borrstål (rent C-stål) till härdningstemperatur
användes en blandning av kemiskt ren, dubbelraffinerad
bariumklorid och ren kaliumklorid i proportionen tre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:26:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930b/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free