Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-34
TEKNISK TIDSKRIFT
1 febr. 1930
linjerna på ömse sidor om bärfrekvensen angiva
de teoretiskt beräknade gränsfrekvenserna för de
olika filtren. De uppmätta värdena ha visat, att
filterkurvorna praktiskt taget sammanfalla med de
kurvor, som teoretiskt hava beräknats.
Avrund-ningen i botten på varje band uppstår på grund av
de oundgängliga förlusterna i spolar och
kondensatorer. Motsvarande kurvor för de olika
sidofrekvenserna i den övre frekvensgruppen överensstämma
även synnerligen väl med vad som teoretiskt kan
förutses.
Dessa goda resultat hava erhållits främst tack vare
den speciella konstruktionen av induktansspolarna
och det precisionsarbete, söm nedlagts på justeringen
av såväl induktanser som kapaciteter.
När detta skrives, har Javaanläggningen redan
några veckor varit i provdrift. Det har visat sig, att
samtliga telegrafkanaler arbeta väl och i
överensstämmelse med de villkor och förutsättningar, som
uppställdes vid systemets konstruktion. Genom en
dylik anläggning kan den stora fördelen vinnas, att
telegramtrafiken över samtliga radiostationer kan
skötas från en central punkt utan att några nya
ledningar behöva uppläggas mellan de båda städer, som
förut voro centraler för den avgående resp. den
ankommande trafiken.
KAN REAKTIV EFFEKT UTTRYCKAS I KILOWATT?
Av J. Wennerberg.
Frågan, huruvida 1 kilowatt rent fysikaliskt sett är
en användbar enhet även för reaktiv effekt, torde av
många av Elektrotekniks läsare besvaras med ett
oförbehållsamt ja, medan andra med lika liten
tvekan svara nej. Lämplig måttenhet — eller lämpligt
namn på måttenheten — för reaktiv effekt har ju
länge efterlysts och mångahanda förslag hava
diskuterats. Men diskussionen är tämligen ofruktbar så
länge man ännu icke är ense om, huruvida den gäller
blott och bart en namnfråga eller något mera.
Det kan här vara lämpligt att först göra en
inventering av de inom tekniken använda måttsystemen
och notera de fall, där samma enhetsnamn kommit
till användning för inkommensurabla storheter. Ty
beklagligt nog existera flera sådana fall.
Några oegentligheter hos gängse måttbenämningar.
I det tekniska måttsystemet är 1 kilogram
kraftenhet, i cgs-systemet är 1 kilogram den 1000-faldiga
nominella massenheten. Den historiska grunden till
detta missförhållande är här icke platsen att
redogöra för; den torde vara bekant för de flesta. De
båda kilogrammen få naturligtvis icke förväxlas.
Felet är att de två enheterna fått samma namn.
Enheterna för vridmoment och energi hava i det
tekniska måttsystemet båda fått namnet
kilogrammeter. Momentenheten är 1 kilogram multiplicerat
med en mot kraften vinkelrät hävarmslängd av 1
meter. Energienheten är 1 kilogram multiplicerat
med en i kraftens riktning mätt väglängd av 1 meter.
Måttenheten 1 kilogrammeter kan naturligtvis icke
vara densamma i båda fallen, om vi med "densamma"
mena fysikalisk identitet. Felet är att man i namnet
för momentenheten bortsett från 90°-vinkeln.
Enheten har av Kennelly benämnts "kilogram
perpendicular meter", vilket namn dock knappast lämpar sig
för vardagsbruk. Att såsom också föreslagits vända
på namnet och kalla momentenheten meterkilogram,
till skillnad från energienheten kilogrammeter, är en
nödåtgärd av diskutabelt värde och har icke vunnit
större popularitet.
Ännu mera påtagliga äro abstraktionerna, när man
uttrycker en induktans i centimeter
(elektromagnetiska cgs-systemet) eller en kapacitet i centimeter
(elektrostatiska cgs-systemet). Försök med ett mått-
band! Liksom man i föregående exempel
försummat vinkeln, har man här bortsett från att
permeabilitet resp. dielektricitetskonstant fysikaliskt sett icke
kunna vara dimensionslösa talstorheter. Utgår man
från t. e. 1 ohm (praktiska måttsystemet) som
grundenhet för elektriska storheter, kan man uttrycka en
induktans i ohmsekunder och en kapacitet i
sekunder per ohm. Dessa namn äro mera förijuftiga.
Om vi bestämma oss för att betrakta de ovan
anförda bristerna hos måttbenämningarna såsom
absoluta fel, kunna vi då godkänna en och samma
måttenhet, t. e. 1 kilowatt, för aktiv effekt och reaktiv
effekt? Innan frågan besvaras, skola vi taga dessa
båda storheter i närmare skärskådande.
Aktiv och reaktiv effekt.
Den reaktiva effektens definition är fullt bestämd
endast vid sinusformad spänning och ström, och vi
skola därför inskränka oss till detta fall. Antag, att
vi med hjälp av ett registrerande instrument mäta
ögonblicksvärdena av effekten i en enfasig spole.
Matas denna med spänningen
e = \J2 E sin cot
blir strömmen
i = y/2 I sin (cot — cp)
och vi kunna skriva effektens ögonblicksvärde
p — e ■ i — El [eos cp — eos (2cot — ç>)].........(1)
Den aktiva effekten är som bekant
Pp = El eos 9o............................(2)
Den reaktiva effekten är definierad av
Pq = El sin cp ...........................(3)
och den skenbara effekten av
Ps = El = W + /V.....................(4)
Yi kunna alltså skriva effektens ögonblicksvärde
P = Pp — Ps eos (2cot — q>) ................(5)
Vad vi tämligen direkt kunna avläsa i effektkurvan,
fig. 1, är alltså den skenbara effekten Ps och den aktiva
effekten Pp. Den reaktiva effekten Pq erhålles först
efter tillämpning av ekv. (4). Denna
effektkomponent svarar alls icke mot effektpulsationen, såsom
man ofta hör påstås; pulsationens amplitud är P„
oberoende av fasförskjutningen cp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
