Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 2 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 2 jan. 1932 - Isbarksvarningar till kraftverkens tjänst, av C. J. Östman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1.

I detta syfte begärdes att Statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt skulle, oberoende av övriga
stormvarningar, från och med hösten år 1923
telegrafiskt underrätta Trollhätte kraftverk, när storm
av styrkan minst 20 meter per sekund väntades på
kuststräckan Strömstad–Varberg; vindriktningen
ville man ha angiven så noggrant som möjligt.
Meddelandet skulle för övrigt vara åtföljt av en
kortfattad prognos, avseende temperaturens allmänna
gång över kustlinjen och det där innanför liggande
landområdet. Anstalten, som förklarade sig villig
utfärda dylika varningar, hemställde å sin sida, att
i och för dessa varningar och deras kontrollerande
meteorologiska observationer anordnades vid en
station, lämpligt belägen inom det område, som vore
speciellt utsatt för isb.arksföreteelsen, samt att
därifrån erhålla tre dagliga väderlekstelegram.
Dessutom skulle meddelande insändas till anstalten, så
ofta isbarksbildning förekommit inom nätet,
innehållande uppgift på sträcka och tidpunkt för dess
inträffande samt styrkegraden; detta även i de fall, då
isbarksbildningen icke medfört några egentliga skador.

Med anledning av denna hemställan upprättade
vattenfallsstyrelsen under år 1924 en fullständig
meteorologisk station vid Högstorps sekundära
kraftstation invid Lilla Edet. Här installerades uti
fristående spjälbur en registrerande apparat för
temperatur och fuktighet (termohygrograf), varjämte
stationen försågs med en Assmanns aspirationspsykrometer
för kontrollering på bestämda tider av sagda
registreringar. I utrustningen ingick även en
nederbördsmätare och en vindfana. Redan tidigare hade
vattenfallsstyrelsen uppsatt vissa meteorologiska
instrument, varav må nämnas registrerande vindmätare
och vindfanor vid Hullsjö, i öppen terräng ca 4 km
öster om Trollhättan, i Alingsås och i Eksund invid
Norrköping. Sedan den 1 juni 1924 ha dagliga
väderlekstelegram inkommit till statens
meteorologiskhydrografiska anstalt från Högstorp, vilken station
dock under eftersommaren 1928 överflyttades till
Alingsås. Därjämte ha observations journaler och
registreringsdiagram därifrån inskickats månadsvis.

De av Statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt önskade rapporterna om inträffad isbarksbildning i och för
kontroll av de utskickade stormvarningarna ha också tid efter annan
blivit inskickade. Dessa rapporter, vilka sammanställts av
driftchefen i Trollhättan, ingenjör A. Berggren, äro
särdeles omfattande och innehålla noggranna redogörelser över
isbarksstormarnas förlopp. Sålunda meddelas
nederbördsförhållandena, uppkommen
isbarksbildning, inträffade avbrott och
andra fel samt vidtagna skydds- och
reparationsåtgärder. Det störste
intresset har dock givetvis ägnats vinden och
temperaturen. Inträffandet av olika
vindstyrkor och gradtal har återgivits
såväl i tabeller som i diagram, och i
vissa fall ha även isotermerna inlagts å
karta över ledningsnätet. Slutligen
har bifogats ett omdöme beträffande
huru de olika varningarna utfallit.

År 1928 anhöll vattenfallsstyrelsen att liknande
varningar också skulle telegrafiskt utsändas under
adress kraftverket Umeå och gälla delsträckan
Örnsköldsvik–Ångermanälven av den från Norrfors
utgående kraftledningen. Redogörelser över
väderleksförhållandena och isbarksbildning i de fall, då varning
blivit utsänd, ha även från nämnda kraftverk
inkommit till anstalten. Slutligen intresserade sig
Kramfors aktiebolag år 1929 för försök med
isbarksvarningar. Dessa skulle avse kraftledningen från
Edsele till Kramfors och Fagervik. Utom de nämnda
speciella varningarna för isbark ha under tider, då
vissa byggnadsarbeten pågått, varningar för storm
utsänts till Älvkarleby kraftverk under åren 1922–26
och till Motala kraftverk år 1925.

De i det föregående omnämnda observationerna
och redogörelserna från kraftverken jämte de vid
anstalten uppritade väderlekskartorna och där
förvarade journaler från meteorologiska stationer,
belägna i kraftledningarnas närhet, ha utgjort material
till föreliggande undersökning. Denna har
huvudsakligen varit avsedd att klarlägga de,
väderlekslägen, då isbark uppträder, samt att lämna ett
bidrag till studiet av betingelserna i övrigt för denna
företeelse. Vid utfärdandet av varningar härför
gäller det att av de synoptiska kartornas allmänna
utseende avgöra, huruvida en sådan väderlekssituation
är i antågande. Det är därför nödvändigt äga
kännedom om de olika typerna av dylika situationer samt
om de väderleksförändringar, vilka kunna leda till
eller äro gynnsamma för uppkomsten av en sådan.

Till en början skall förloppet av en bland de under
åren 1923–1930 inom Trollhätte kraftverks
ledningsnät inträffade isbarksstormarna beskrivas,
varigenom en första orientering erhålles beträffande de
händelser, som pläga vara förknippade därmed. För
ifrågavarande ändamål har isbarkstillfället den
27–28 oktober år 1926 blivit valt. Av de synoptiska
väderlekskartorna framgår att ett oväderscentrum,
som den 24 i nämnda månad låg väster om
Skottland, rörde sig i övervägande ostlig riktning in över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>