Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi / 62 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1932 - Erik Hägglund: Nya resultat och framsteg inom cellulosatekniken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 19.

utspolning. Denna är vanligtvis avslutad efter 20–30
minuter. Förr användes väsentligt mera tid och
erfordrades ofta mer folk (fig. 19 och 20).

Det kanske största intresset har varit knutet till
arbetet i sodahuset, stärkt som det varit av
förhoppningen att göra sulfatfabrikerna självförsörjande
vad ånga beträffar.

Sundblad och Brahmer torde hava varit de första
som påvisade, att det fanns vissa teoretiska
möjligheter härför. Det av Sundblad under de senaste
10–15 åren i snart sagt alla sulfatfabriker här i landet
och Finland införda s. k. S-S-systemet blev i
värme-ekonorniskt avseende epokgörande. Om man
också icke kunde ernå den teoretiska graden av
ekonomi, så betydde dock det förhållandet, att man
från sodahuset kunde leverera upptill 3 200 kg
ånga per ton massa ett enormt framsteg.

S-S-systemet kännetecknades som bekant därav,
att de Enderleinska varporna utelämnades och
indunstningen uteslutande skedde i
multipeleffektapparater, arbetande ej
under vakuum utan under tryck, och den därvid
erhållna tjockluten av 30-32° Be direkt tillfördes
roteraren. Förbränningsgaserna från sodaugnen
passerade en ångpanna och en ekonomiser (fig. 21).

Figt 20.

Fig. 21.

Även på annat sät’t har man sökt att förenkla
driften i sodahuset. Dorenfeldts idé att förbränna den
långt indunstade luten i finfördelad form har tekniskt
lösts av Moore och Wagner, var och en på sitt sätt,
såsom framgår av fig. 22–23. De stora sublimationsförlusterna
hava i hög grad komplicerat driften och
det är för tidigt att yttra sig om dessa metoder
komma att få större användning.

Man skulle efter detta hava trott, att varpornas tid
hade varit förbi. Detta är dock ej fallet. Genom
lämplig kombination av indunstningsapparater och
varpor och genom att låta roteraren icke blott torka
utan även förkoksa luten har det varit möjligt att
alstra väsentligt mera ånga i sodahuset än vad man
ernår enligt S-S-systemet, nämligen icke mindre än
3 500–3 400 kg ånga pr ton massa. L. Glöersen
har lämnat en redogörelse för resultat, enligt detta
system, vilka ernåtts vid en sulfatfabrik i Finland.
Den där träffade anordningen framgår av fig. 24. Den
till en koncentration 25°Bé indunstade luten tillföres
varpor, där den ytterligare indunstas och självfallet
sönderdelas av förbränningsgasernas kolsyra. I den
formen torkas och förkoksas lutåterstoden lättare än
vad är fallet vid vanligen använt arbetssätt. Vid
förbränningen i sodaugnen och delvis också i roteraren
alstras en relativt hög temperatur, som har gjort det
nödvändigt att förändra gasintaget från smältugnen.
Genom denna anordning ökas produktionen av

Fig. 22.

Fig. 23.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>