Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1933 - Knut E. Petterson: Förbättrad apparat för upptagning av lerprov (jordprov) - Gunnar Ekwall: Tunnelbanan Slussen-Skanstull under Södermalm i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
26 AUG. 1933
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
87
för vanliga kolvborr angivet sätt, varvid delarna a
b och c äro hopskruvade till en enhet; vid provets
uttagande ur apparaten skruvas delarna a, b och c
isär från varandra (se fig. 2) och hela mässingsröret
skjutes lätt ut, varvid de utskjutande 15 mm långa
delarna komma väl till pass. Mässingsröret kan se-
dan i en särskild hållare (se fig. 2) söndersågas på
längden, så att 3 st. ca 200 mm långa prov erhållas.
På förhand tillverkade inässingslock påträdas ome-
delbart och tätas med paraffin eller lack. I övrigt
torde av fig. l och 2 framgå allt, som ytterligare
skulle kunna vara att tillägga.
För nedpressning resp. uppdragning använda vi
följande hjälpmedel i övrigt: En bock av av L-järn,
en bom av 2 st. 2" X 6" plankor hopspikade med
mellanlägg så att V röret får plats mellan plan-
korna, en motviktslåda med plats för l 200-l 500 kg
järnskrot.
Till apparaten höra dessutom 2 st. nycklar för hop-
skruvning av kolvröret, 2 st. rörklammor, en k l för
uppdragning och nedtryckning av borret samt en
annan k 2 för fasthållande av kolven i önskat läge
Fig. 5. Prov och provcylinder.
Dessa delar synas dels å fig. 2, dels å fotografierna
fig. 3 och 4, vilka senare bilder visa borret under
nedpressning resp. uppdragning.
Fig. 5 visar dels ett färdigt, förseglat och påskri-
vet prov, dels en cylinderdel med tillhörande lock.
TUNNELBANAN SLUSSEN-SKANSTULL UNDER
SÖDERMALM I STOCKHOLM.
Av överingenjör GUNNAR EKWALL.
(Forts. fr. sid. 77.)
Taket vid stationerna består av armerade kon-
tinuerliga betongplattor vilande på takbalkarna (se
fig. 10 och 11), som ha ett inbördes avstånd av 2,5
resp. 1,67 meter vid Södra Bantorget och Ringvägen.
Mellan stationerna utgöres taket av valv mellan tvärbalkarna, som här ha ett inbördes avstånd av 1,5 m
(se fig. 12). De vertikala väggbalkarna ha till huvudsaklig uppgift att utgöra stöd för takets järnkonstruktion och för väggarnas formar men ingå även
såsom dragarmering i betongväggarna.
Denna konstruktion har efter noggranna jämförande beräkningar bland annat även för ren betongkonstruktion visat sig med nu gällande priser
vara den mest ekonomiska och överensstämmer även
i huvudsak med den i New York och Hamburg använda. Dessutom uppnås med denna konstruktionstyp fördelen av ett snabbt montage samt frihet från
formstag och stöttor nere i tunneln, varigenom längstransporter av schaktmassor och material ej hindras.
Vid tunnelbyggnader utomlands och särskilt i
Tyskland utföres tunnelkroppens isolering medelst
asfaltfiltlager, vanligen runt hela konstruktionen
eller åtminstone ned till väggarnas underkant, vilket
motiverats av nödvändigheten att utestänga all fukt.
Att utestänga fukten har ansetts nödvändigt med
hänsyn till riskerna för överledning och uppkomsten
av vagabonderande strömmar i betongkonstruktionen. Vid tunneln i Stockholm har isolering åstadkommits genom användandet av vattentät betong
Fig. 10. Montering av järnkonstruktionen vid station Södra Bantorget.
Fig. 11. Modellfoto av taket i station Södra Bantorget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
