Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - L. Dreyfus: Virvelströmsugnens senaste utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
TEKNISK TIDSKRIFT
6 OKT. 1934
hålla reaktionen i gång. Så rekommenderas l 525°
vid l % C, l 575° vid 0,1 % C osv. Kan man nu
icke reglera frekvensen, så måste antingen
ugnseffekten anpassa sig efter badrörelsen eller omvänt
badrörelsen efter ugnseffekten. Intetdera duger.
Vi anse det för den enda riktiga lösningen att
fullständigt bryta det band, som sammanknyter
effekt och badrörelse. Vi begagna därför två skilda
strömkällor tör uppvärmning och omröring, men
utbilda kopplingen, så att båda strömmarna även
samtidigt kunna användas. Upp värmning s strömmen s
periodtal kommer då att ligga mellan 500 och l 000
p/s, så att den medför endast högfrekvensugnens
svaga laminära strömning. Omröringsströmmens
frekvens däremot minskas till 50 perioder eller till
och med lägre i de fall, där den icke tages direkt
från nätet. Under smältnings- och
överhettningsperioden köres då enbart med högfrekvent ström.
Under raffinerings- och färskningstiden däremot
inställes och finregleras den önskade badrörelsen med
lågfrekvensströmmen, medan samtidigt
högfrekvens-strömmen håller badet vid rätt temperatur. Vi
föreslå för denna nya virvelströmsugnstyp beteckningen
"tvåfrekvensugn" eller "dubbelt matad
virvelströms-ugn". Med denna ugnstyp har vlrvelströmsugnen
nu inträtt i ett nytt och lovande utvecklingsskede.
Vid våra demonstrationsförsök i Västerås
begagnades enfasig växelström av 60 p/s såsom
omrörings-ström. Badrörelsen får då en karaktär enligt fig. 6.
Tyvärr var det med hänsyn till förhandenvarande
maskiner och kondensatorer ej möjligt att samtidigt
tillföra ugnsspolen strömmar av olika frekvenser. Då
vidare ugnen var avsedd för 260 kW, men
lågfre-kvensgeneratorn presterade endast 130 kW vid 60
perioder, så sjönk smältans temperatur under
färsk-ningsperioden och fick allt emellanåt höjas genom
överkoppling från den 60-periodiga
omröringsström-mén till den l 100-periodiga uppvärmningsströmmen.
Dessa upprepade avbrott i färskningsprocessen voro
direkt skadliga i de fall, där smältans badyta efter
färskningen var blank och sålunda under
upphett-ningsintervallen oskyddad mot oxidation eller
kväve-11 pp tagning.
Men frånsett dessa i praktisk drift ej
förekommande felkällor gåvo försöken synnerligen
gynnsamma resultat. Framför allt visade sig den
lågfrekventa badrörelsen mycket effektiv.
Försöksprotokollen för själva metallurgmötet hava
bearbetats av M. Tigerschiöld (Brukskoncern) och E.
Fornander (Uddeholm) och rapporterna äro
inlämnade till Jernkontoret. I det följande omnämnas
endast de mest intressanta resultaten.
Försöken omfattade 4 charger, därutav 2
färsk-ningsförsök med kolstål, ett med rostfritt stål och
ett med ferrokrom. För färskningen användes
Bisp-bergsmalm med 68 % Fe och 26 % O.
Den första kolstålschargen bestod av 70 %
tackjärn och 30 % mjukt skrot och färskningen drevs
ifrån 2,59 % C till 0,0:21 % C. Färskningshastigheten
i området mellan 2 % och l % C är mycket stor
och begränsas endast av risken för överkokning vid
för ’stark gasutveckling. Icke desto mindre upp
nåddes där en medelhastighet av 0,315 % C per 10
min. motsvarande 0,57 kg C per dm2 badyta och
tim. I området mellan 0,74 % C och 0,~021 % C
nåddes samma hastighet som uppgives av Röhn, näm-
ligen 0,206 % C per 10 min. motsvarande 0,37 kg C
per dm2 badyta och tim. För lämpligt konstruerade
ugnar spår övering. Fornander följande
färsknings-hastigheter:
0,2 % C per 10 min. vid C över 2 %.
0,;5 % C " 10 " " " 2,0-1,0 %,
0,3 % C " 10 " " " 1,0-0,1 %.
Den andra chargen bestod av 200 kg tackjärn, 158
kg skrot med 0,5 % C och 150 kg av Avestas
pulveriserade järnsvamp. Försöket avsåg framställning av
ett kolstål med ca 1,1 % C, vilket även lyckades. För
malmutbytet fastställdes så höga värden som 80 till
95 %. Detta betyder att man på förhand kan
beräkna malmtillsatsen för önskad C-halt.
Svårigheter att träffa rätt kolhalt föreligga sålunda icke.
Avsikten med tredje chargen var att framställa
rostfritt stål av typen 18-8 med användande av
ferrokrom med hög C-halt, varvid chargens
ursprungligen höga C-halt ’skulle nedbringas genom malmning
vid l 700° till l 750°. Försöket lyckades mycket väl,
om man gör reservation för kväveupptagning till
följd av enfrekvens-driften i stället för
tvåfrekvens-driften. Kolet nedfärskades från 1,06 % till 0,09 %
samtidigt som kromhalten minskades från 21,1 % till
18,8 %. Beräkningen av Cr-förlusten är något
osäker, då slutvikten av chargen ej fastställdes.
Antages att Ni-mängden ej ändrades i badet, blir
Cr-förlusten 8,2 %. Baseras beräkningen i stället på ett
sannolikt antagande av malmutbytet, erhålles 6 till
7 %.
Den fjärde och sista chargen bestod av 150 kg
skrot (0,12 % C) och 300 kg ferrokrom (68 % Cr,
5 % C). Det gällde härvidlag att avkola ferrokrom
genom malmning och erhålla ferrokrom med låg
kolhalt och ca 40 % Cr. Under färskningsperioden
drevs temperaturen successivt upp till 1650°, 1680°,
1720° och slutligen till 1800°, medan samtidigt
kolhalten sjönk från 2,95 % till 0,30 %.
Krom-avbrännan blev ca 10 %.
Det entusiastiska intresse, med vilket
mötesdeltagarna följde försökens gång, bekräftade vår
övertygelse, att vi stå vid början av en ny ugnstyps
utveckling. Att många metallurgiska problem
återstå, ändrar härvidlag ingenting. Vad efter talrika
prov står absolut fast, är den erfarenheten, att
högfrekvens- och lågfrekvensomröring äro i metallurgiskt
hänseende helt olika fenomen. Samma smälta, som
vid svag laminär strömning föreföll fullständigt lugn
och i kemisk jämvikt, kunde ge utomordentligt
kraftiga reaktioner, ja, till och med koka över, när
badrörelsen stegrades till turbulens. Detta visar,
hur svårt det är att med ’svag badrörelse nå stabila
kemiska jämviktslägen, och vilka ekonomiska vinster
man kan vänta sig från övergången till lågfrekvent
badrörelse.
Fastän den enfasiga omröringsströmmen gav
tillfredsställande resultat, hava vi icke stannat härvid.
Under samtal ined ledande metallurger fingo vi
klart för oss, att en omkastning av smältans
rörelseriktning i slagglinjen skulle tillmätas stor
betydelse. Vad man önskade var en badrörelse enligt
fig. 7. Smältan skulle stiga upp utefter degelns
väggar, bryta igenom slaggtäcket och tränga den mot
degelns mitt, så att nötningen i den ursprungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
