Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YÅ6-ochWTIM3Y66NADSRÖNST
Redaktör– Walo Fi må
• UTGIVEN AV
INNEHÅLL: Elektrobetong. av diplomingenjör Andreas Réthy. — Om beräkning av jordtryck mot spånter vid
kohesionära jordarter, av civilingenjör Bror Fellenius. — Notiser. — Litteratur.
häfte 99
febr. 1935
TEKNISK TIDSKRIFT
ELEKTROBETONG.
Metoden att med elektrisk energi värma
betong, så att betongarbeten kunna utföras
i det fria även under vintern, har
uppfunnits av svenskar, ingenjör a. Brund och
lektor H. Bohlin i Härnösand. I vårt land
har metoden veterligt ej tillämpats i
industriell skala. I Sovjetryssland, där tekniska
nyheter med begärlighet anammas, har,
såsom framgår av nedanstående artikel,
metoden ingående studerats och
praktiserats. Förf., diplomingenjör Andreas Réthy,
Moskva, har därvid varit den ledande och
han har nyligen utgivit en bok i ämnet:
"Elektrobeton in der Praxis", Moskva 1935.
Metodens utveckling.
Knappt fyra år ha förflutit sedan de svenska
ingenjörerna A. Brund och H. Bohlin offentliggjorde
sin’uppfinning, och ändock har denna tidsrymd varit
tillräcklig för utvecklingen av och införande av denna
nya gren av betongtekniken på talrika arbetsplatser
i U. S. S. R. (Sovjetryssland). "Elektrobetongen"
intager i dag första rummet bland
vinterbetonerings-metoderna. Som bevis härför räcker det att anföra
att efter erhållna resultat under senaste
vintersäsong, varunder ca 10 000 m3 elektrobetong utförts,
generaldirektionen för den tunga industriens offentliga
byggnader uppdragit åt oss att framställa 30 000
m3 under den kommande säsongen. För detta
ändamål har föranstaltats en specialundersökning under
författarens ledning.
Denna artikel utgör en beskrivning och en kritisk
analys av elektrobetongteknikens nuvarande
ståndpunkt, varvid icke blott den rent tekniska utan även
den ekonomiska sidan av problemet skall belysas.
Trots de betydande förändringar metoden
undergått under de senare åren, vilar den alltjämt på
Brunds och Bohlins kända upptäckt att den färska,
våta betongen som elektriskt motstånd kan
uppvärmas med förhållandevis små spänningar och att denna
uppvärmning påskyndar bindningsprocessen i första
stadiet.
Vi ha icke blott förblivit trogna mot uppfinnarnas
grundidé, utan vi betjäna oss även ofta av det av
dem föreslagna utföringssättet, vilket ännu i dag
utgör det enklaste och billigaste värmningssättet. Det
består i uppvärmning medels järnbleckselektroder,
vilka anbringas på formarnas sidoväggar eller på
plattans överyta. För att tillförsäkra elektrobetongen
ett vidare användningsområde voro vi likväl tvungna
att tillfoga nya metoder och uppbygga processen på
djupgående teoretiska grundvalar.
Vi ha först vidgat spänningsregistret och efte.
många försök kommit till den övertygelsen att de
gynnsammaste spänningarna ligga mellan 50 och 100
voit. Därigenom uppnås att betydande
betongmängder kunna värmas, utan att ledningarna och
kopplingarna bliva av större dimensioner.
Vi använda nu utom elektroder av järnbleck sådana
av vanligt armerings järn, särskilt såsom kärn- eller
längselektroder, vilka inbäddas perpendikulärt mot
resp. parallellt med konstruktionsdelens längdaxel
och kvarlämnas i betongen. Tack vare denna nya
metod kunde man lätt lösa varje uppgift samt
säkert och på riktigt sätt värma byggnadsdelar med
komplicerad armering. Säkert, emedan
kortslutningsfaran, som i händelse av en elektrods kontakt
med armeringen omöjliggör uppvärmning, uteslöts
och på rätt sätt, enär vid ändamålsenlig
fördelning-av elektroderna en likformig och mot den föreskrivna
temperaturkurvan svarande uppvärmning lätt kunde
genomföras.
Värmningstiden underkastades jämväl en grundlig
revision. Våra cementsorter kräva ca 36 timmars
värmning för att säkerställa att betongen efter
avkylningen håller ca 70 % av 28-dygns-hållfastheten
(s. k. projekteringshållfasthet). Den av förf.
utarbetade "värmenorms"-regeln möjliggör, såsom vi
nedan skola erfara, en klar bild av frågan om
värm-ningens varaktighet.
Den viktigaste uppgiften vi uppställde var
byggandet av en ändamålsenlig elektrisk
apparaturanläggning, vilken är nödvändig för arbeten i stor
skala. Vi hava vunnit rika erfarenheter på detta
område, och nu bygga vi våra anläggningar så att de
lätt kunna motsvara de mångskiftande fordringarna
på arbetsplatsen. Det var dock en lång väg, som
kostade många offer och möda, när man hade att
kämpa emot elektroteknikernas hävdvunna
uppfattningar, att bryta med gamla schemata och
förutsättningslöst välja den riktiga formen.
Temperaturmätningarnas mekanisering och
problemet att automatiskt framställa provkroppar måste
vidare lösas, för att höja elektrobetongtillverkningen
till samma nivå som övriga grenar av
byggnadsindustrien. Uppmuntrade av de första resultaten anslöt
sig till oss en hel skara specialister, vilka lyckligt löst
dessa svåra uppgifter.
Teknikens nuvarande ståndpunkt.
Elektrobetongens huvudfråga är
temperaturregimen eller "temperaturkurvan", som man ofta
uttrycker sig, med hänsyftning på dess grafiska fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
