Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 12. Utbrytning av skyddspelare för
ut-fraktsorter.
Teknisk Tidskrift
det sätt som fig. 9 avser att visa eller utefter en
sned front med pelaren A först och B sist. Taket
stöttas tillfälligt med virke intill arbetsplatserna.
Alltför starkt tak kan likaväl som alltför svagt vara
en nackdel. I förra fallet bliva rummen mycket
vida och stora och plötsliga ras kunna uppstå. Det
kan då bliva nödvändigt att avlägsna stöttorna eller
att genom skjutning bringa taket i ras. I nor-
Fig. 10. Utbrytning av
pelare vid svaga tak.
Fig. 8. Pelarbrytning av minetter, äldre metod.
pelarnas utbrytning inträffa nämligen vid denna
metod ofta svåra ras, varför arbetarnas säkerhet
äventyras.
Arbetsrummens bredd får rättas efter takets
fasthet. Rumsbredder på 8—9 m, som tidigare använts,
ha fått övergivas, då raset, som bildas vid pelarens
utbrytning, visade benägenhet att fortsätta in i
arbetsrummen. Även pelarnas bredd får göras
måttlig. Nedbrytningen går eljest för långsamt,
varigenom riskeras att raset kommer för nära
arbetsställena eller att taket hinner rasa i större
utsträckning än som avses innan pelarna utbrutits.
Stros-sarna i arbetsrummen göras lodräta vid indrivningen,
således ej i pallform.
Vid måttligt tjocka flötser, t. e. 3 m som är
vanligt i Longwydistriktet, göres avståndet mellan
arbetsrummen 12 m; 6 m breda rum och 6 m breda
pelare. Arbetsrummen läggas i 45° vinkel mot
hu-vudutfraktsvägarna om stupningen tillåter detta.
Som redan framhållits lämnas alltid som skydd mot
huvudutfraktsorterna pelare på 15—20 m bredd och
mot mindre viktiga orter 10 m breda pelare.
Utbrytningen av pelarna inom ett block sker på
Fig. 9. Utbrytning av pelare.
mala fall inträffar raset 15—50 m från
arbetsplatserna.
Är taket svagt så att raset kommer för tidigt,
kan man förfara som fig. 10 visar. Hela
brytningsmetoden kan även modifieras på det sätt, som
användes t. e. vid Landres och som visas i fig. 11.
Pelarna genomslås med tvärorter och de småpelare,
som därvid erhållas, avtunnas genom arbete från
orterna. Nya tvärorter drivas därpå längre ut, de
därvid erhållna småpelarna nedbrytas osv.
Pelarnas brytning stoppas på behörigt avstånd
från utfraktsorterna (8—10 m). De stora pelare, som
avse att skydda orterna och som ej få brytas förrän
malmen tillgodogjorts i hela området, utbrytas till
slut exempelvis på det sätt som fig. 12 visar.
Malmförlusten vid detta brytningssätt kan bliva
ganska hög trots att pelarna utbrytas. En vanlig
och rimlig förlust anses 20 % vara.
Är flötsen mäktigare än 3 m, försvåras
utbrytningen av pelarna. Takhöjden kan nämligen vara
4 till 8 m. Fyndigheten indelas med orter i block
och de sinsemellan parallella arbetsrummen indrivas
på oförändrat sätt, varvid flötsens hela höjd
(tjocklek) uttages. Arbetsrummen göras tämligen smala
(5—6 m), under det att mellanliggande pelare göras
breda eller 15 m.
Pelarna kunna brytas på flera sätt. Vid det i
fig. 13 visade indrivas tvärorter (a) så att pelarna
delas i smärre pelare 15 X 15 m. Dessa orter
stressas upp till överliggande ofyndigt berg. Genom
b
Fig. 11. Utbrytning av pelare vid Landres.
18
11 aprii. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
