Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
Fig. 12 a. Prov VIII3, oetsat, 100 X. Extremt fin grafit,
mest som eutektikum.
hindrar avkolning resp. uppkolar stålrik charge. Koks
i ärtgrovlek är för grov. Petrolkoks verkar något
kraftigare men förbrukas fortare, vilket kan medföra
risk för oväntad avkolning, om man icke i tid
observerar, att petrolkoksen förbrukats. Tillsats av mald
koks till den nästan nedsmälta chargen är effektiv
samt erforderlig vid stålrika charger.
Smältan måste under överhettningsperioden
skyddas mot avkolning genom tillsättande av styckekoks.
I ett kiselfattigt bad är det märkbart svårare att
bevara kolhalten, vilket förklaras av den
reducerande inverkan, som badets kolhalt har på det sura
fodret.1 Diagrammet, fig. 1, är i detta avseende
synnerligen intressant, enär det visar ett mycket
långsamt avtagande av badets kiselhalt, sedan
temperaturen i badet blivit hög. Kolhalten förmår hålla
kiselhalten uppe tack vare sin reducerande inverkan,
givetvis även med hjälp av manganhalten, som
minskats under överhettningsperioden.
Uppkolning av järnet i skänken är en mycket snabb
procedur, och trots den låga verkningsgraden alldeles
säkert värd särskild uppmärksamhet, ty om man har
lämpliga anordningar, kan järnet snabbt uppkolas
och åter intappas från ugnens andra sida, medan
uppkolning av ny sats vid utslagshålet pågår.
Härigenom är det möjligt att snabbt återhämta den
temperatursänkning, som uppkolningen framkallat samt att
verkställa avgasning, ty järnet upptager gas vid
uppkolningen i skänken, vilket märktes på
provstyckena. För övrigt är det icke säkert, att uppkolningen
i skänken med nödvändighet måste förlöpa med så
dålig verkningsgrad, som konstaterades vid försöken,
men det lämpade sig icke att taga upp denna fråga till
en mer ingående behandling vid denna försöksserie.
För uppkolning i skänken synes normal koks icke
nämnvärt stå petrolkoks efter i effektivitet. Träkol,
i varje fall okrossade dylika, synas icke verka
upp-kolande, vilket nog bör förklaras med deras
porositet, som orsakar låg specifik vikt och därför minskad
förmåga att nedsjunka något i järnet samt minskad
benägenhet att vid tappningen ryckas med strålen
under metallytan.
i Jämför "inkokning" av kisel i den sura martinugnen!
Fig. 12 b. Prov VIII/3, etsat, 100 X. Perlit, steadit samt
finkornigt grafiteutektikum.
b) Kiselhalten.
Vid smältning av spån och mycket småstyckigt
skrot är det uppenbarligen omöjligt förhindra en
långt gående förbränning av kiselhalten, vilken
alltså måste så gott som helt ersättas genom tillsats av
ferrokisel, vilket allvarsamt påverkar skrot- och
spånraffineringens ekonomi. Det må här framhållas,
att samma ugn, använd för smältning av normalt
tackjärn med 3 à 3,5 % Si icke orsakat mer än
15—20 % avbränna på kiseln.
Kiseltillsatsen bör göras i ugnen och ej för sent,
enär kolhalten eljest gärna faller. Kiseln tillsättes
gynnsammast som vid andra metallurgiska ugnar i
styckeform, gärna fuktad för att lättare och
snabbare genomtränga slaggskiktet och komma i intim
kontakt med metallbadet.
En väsentlig tillsats av ferrokisel i skänken orsakar
ett starkt temperaturfall till men för gjutbarheten.
Hög draghållfasthet erhålles men i förhållande till
denna en överraskande låg böjhållfasthet. (Vilken
dock möjligen beror på ogynnsam provstavsform vid
försöken.)
c) Manganhalten.
Om chargen håller normal manganhalt, går under
nedsmältningen av spån och småstyckigt skrot denna
manganhalt delvis över till slaggen, men återvänder
i och med uppkolning och överhettning, i synnerhet
efter kiseltillsatsen. På grund härav blir det ganska
svårt att med okänd halt av mangan i chargen utan
förprov på badets manganhalt träffa rätt på önskad
manganhalt i den tappade metallen. Charge I belyser
detta förhållande, i det att gjutjärnsspånen inköpts,
och analys ej hann utföras före första smältningens
utförande.
Tillsättningen av ferromangan, utförd vid rätt
tidpunkt, nämligen ca 20 minuter—1/2 tim. före
tappning, är till sin verkningsgrad närmast 100 %-ig.
d) Fosforhalten.
I chargen ingående fosforhalt återfinnes, som
vän-tätj Så; gott som oförändrad i den färdiga metallen.
11 aprti, 1936
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
