Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
har det varit möjligt att i största möjliga mån befria
magnesitmaterialet från de i syra olösliga
beståndsdelarna genom en kombination av uppslamning och
flotation. Härvid måste såväl vid uppslamningen
som vid den därpå följande flotationen innehållas
bestämda relationer, i synnerhet beträffande
koncentration, lufttillförsel, omrörning samt valet av oljor
och tillsatser. Fig. 7.
Råpulpen flyter från den mekaniska tvätten, sedan
den passerat en roterande sikt i och för avlägsnande
av träbitar och större stenar, till ett system av
spets-lådor, i vilka uppslamningen sker genom tillsats av
friskvatten. Härigenom avlägsnas största delen av
lerjordsföroreningar och åstadkommes pulpens
koncentration till 1:3 à 1:4. Det vid uppslamningen
avgående materialet, huvudsakligen bestående av
lerjordsföroreningar, innehöll i medeltal 30,05 %
olösligt och 33,65 % glödförlust. Materialutbytet vid
uppslamningen låg mellan 59 och 70 % och utbytet av
magnesit mellan 60 och 80 %. Magnesitförlusten vid
uppslamningen spelar en obetydlig roll, enär de på
detta sätt förlorade magnesitpartiklarna äro av en
sådan finhetsgrad, att de ändock i roterande ugnar
skulle avgå såsom damm och därigenom förorsaka
skada och kostnader. Den vid uppslamningen
avlägsnade pulpen innehåller inga som helst sandiga
beståndsdelar, utan lämnar vid avsättning ett
sediment av degig, lerig konsistens.
(Forts.)
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för Kemi
och bergsvetenskap höll ordinarie sammanträde pä
föreningens lokal den 9 april.
Sammanträdet inleddes med att avdelningens v.
ordförande, professor Gust. Bring, hälsade de
omkring 140 närvarande välkomna, härvid speciellt
vändande sig till dagens båda utländska föredragshållare,
bergsrådet fil. dr Eero Mäkinen och dr-ing. H.
Oschatz.
Till justeringsmän för dagens protokoll utsägos
bergsingenjörerna Ernst Rothelius och Einar öhman.
Som medlemmar i avdelningen inträdde efter
anmälan bergsingenjör Helge Löfquist och civilingenjör
Lennart Simonsson.
Dagens huvudföredrag hölls av bergsrådet Eero
Mäkinen över ämnet "De finska kopparmalmernas
tillgodogörande och förädling". Eftersom Outokumpu
hitintills är den enda mera betydande fyndigheten i
Finland, vid vilken kopparmalm utvinnes, kom
föredraget att koncentreras kring nämnda fyndighet och
dess förädlingsverk.
Föredragshållaren lämnade en översikt av de
hittills kända malmtillgångarna inom Outokumpu
gruvfält. Malmkroppen, i breccierad kvartsit, har i stort
sett formen av en långsmal linjal, vars huvudaxel har
en med den omgivande berggrunden gemensam
fältstupning av ca 10°. Malmlinjalens bredd är 300—400
meter och mäktigheten går upp till 15 à 17 meter.
På grund av under de senaste åren fortsatta
borrningarna är malmen känd på en längd av omkring
3 500 meter, och malmtillgängen uppskattas till minst
15 mill. ton. Undersökningsarbetena ha visat, att
Outokumpu är en av de största
kopparmalmfyndig-heterna i Europa med undantag av Ryssland, och är
även på grund av sin sammansättning, 4 % Cu,
2 5 % S, 2 6 % Fe, med mindre mängder guld, silver
och kobolt, av stort värde för det finska näringslivet
och för landets försvarsberedskap.
Den finska cellulosaindustrien förbrukar avsevärda
kvantiteter svavel och eftersom vidare de kända
järnmalmsförekomsterna för närvarande icke äro
brytvärda, har slutmålet för malmens tillgodogörande
blivit att tillvarataga icke blott koppar utan även
svavel och järn. Brytning och anrikning startades
1928 i större skala med omkring 100 000 ton råmalm
per år. Sedan början av 1936 har Outokumpu även
eget kopparverk, och på privat initiativ har även ett
järnverk grundlagts, vars råmaterial utgöres av
kisbränder från nämnda kopparverk (65—70 000 ton per
är med ett järninnehåll av ca 40 000).
Anrikningsverket, beläget vid gruvan, avverkar årligen ca
350 000 ton råmalm och producerar 50—60 000
kop-parslig med 20—2 2 % Cu, 36—37 % S, 35 % Fe
samt 90—100 000 ton svavelkisslig med 42—46 % S
och 50—52 % Fe. Den stora roll produktionen från
Outokumpu och dess närstående verk spelar i det
finska näringslivet belyses kanske bäst genom
följande uppgifter: den årliga kopparproduktionen är
fyra gånger landets årsbehov, svavelproduktionen
motsvarar halva och järnproduktionen en femtedel av
Finlands årsbehov. Föredragshållaren gav vidare en
översikt av anläggningarnas planering och de
metallurgiska metoder som utexperimenterats i samarbete
med bland annat norska och svenska experter.
Efter föredraget, som i form av autoreferat
kommer att inflyta i Teknisk tidskrift, följde en kortare
diskussion. Ordföranden framförde slutligen
avdelningens tack till bergsrådet Mäkinen för det
intressanta föredraget samt lyckönskade till de vunna
resultaten.
Dr-ing. H. Oschatz från Darmstadt redogjorde
härefter för "Die Anwendung der Resonanz in der
Dauer-priifung" och framhöll hur utvecklingen inom
materialprovningstekniken under senaste åren alltmera
gått i riktning från undersökning av vissa uttagna
provstycken till provning av själva
konstruktions-detaljerna. Dessa nya riktlinjer ställa även andra
fordringar på materialprovningsmaskinerna. Efter att
ha diskuterat tidigare maskintyper, avsedda för
utmattningsprov bland annat av typerna Amsler och
Losenhausen, övergick talaren till att beskriva en av
honom själv konstruerad provningsmaskin, vid vilken
konstruktionsdetaljerna vid provning utsättas för
omväxlande dragning och sammantryckning med
tillhjälp av en svängande plattfjäder, vars mittpunkt är
förbunden med provet. Fjädern är även förbunden
med en roterande obalans, som genom resonans
framkallar svängningarna. Rotationshastigheten väljes
lägre än som motsvarar full resonans, varigenom man
kommer att arbeta på resonanskurvans brant stigande
och praktiskt taget raka del. Små varvtalsändringar
uppåt eller nedåt orsaka därför avsevärd ökning eller
minskning av amplitud respektive belastning. Den för
ett visst prov valda belastningen hålles automatiskt
konstant genom en elektrisk styrningsanordning.
Sedan ordföranden tackat ingenjör Oschatz för hans
föredrag, förklarades sammanträdet avslutat, varefter
avdelningens medlemmar och gäster samlades till
sedvanlig supé med samkväm.
8. P.
52
11 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
