Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
där utgåenden äro ytterst sällsynta, marken täckt av
en tät nästan ogenomtränglig vegetation, och därtill
stora delar bestå av kärrmarker. I sitt arbete har
do ok guldsökaren god hjälp av infödingarnas gamla
arbeten. Man kan icke undvika att beundra dessa
äldre tiders guldgrävares förmåga. Att folk förr i
världen voro goda prospektare får man ju belägg på
även i Europa, där de gamla romarna utvunno guld
på åtskilliga ställen, vilka efteråt fallit i glömska,
men under senare tid åter upptäckts.
I avsikt att påskynda letningarna beslöt sig 1934
ett av Guldkustens gruvföretag att pröva
geofysikaliska metoder för uppletande av kvartsgångar. A.-b.
Elektrisk malmletning fick i uppdrag att utföra dessa
undersökningar, vilka startades av förf. i december
1934 och pågingo till september 1935, varunder ett
guldförande område på 20 km längd detalj
undersöktes med hjälp av elektriska metoder, varom mera
längre fram. Tidigare hade på Guldkusten dylika
metoder försöksvis använts av Gold Coast Geological
Survey.
Innan vi övergå till själva guldfyndigheterna, kan
kanske en kort historisk översikt vara av intresse, i
ali synnerhet som även vårt land en gång i tiden haft
intressen på denna del av Guineakusten.
Afrikas västkust var känd för fenicier och kartager
redan på 400- och 500-talet och de hava även besökt
Guldkusten på sina handelsfärder. Även till lands
tycks förbindelser ha funnits på tidigt stadium, men
givetvis var Sahara ett stort hinder för transporterna.
År 943 kommo emellertid Saracenerna fram till Niger
och bildade en koloni söder om denna och därefter
transporterades guld regelbundet landvägen till
Europa. Den första tillförlitliga berättelsen om guld
från Guldkusten härstammar från 1471, då två
portugiser landade vid mynningen av floden Prah och
öppnade handel med guldstoft. 1555 fördes den första
guldlasten till England. Än i dag räknar man som
bekant i England med Guineas, ett mynt, som fått
sitt namn efter den kust varifrån guldet kom.
Efter denna tid finnas talrika berättelser om
guldutvinning på Guldkusten. Svenskarna fingo intresse
för Guldkusten under stormaktstiden och Svenska
afrikanska companiet bildades. Vi hade därvid tre
fästen vid kusten, av vilka det största var Karlsborg,
nuvarande Cape Coast Castle. De bägge andra voro
belägna vid Accra och Takoradi, än i dag de
viktigaste orterna. Svårigheterna voro emellertid stora
och många. Skeppen uppbringades av engelsmän
och holländare och till slut innestängdes fortet
Karlsborg av holländarna. Efter ett helt års hjältemodigt
försvar under fåfäng väntan på undsättning från
Sverige föll fortet slutligen i holländarnas händer.
Erövrarna fingo emellertid endast kortvarig glädje
av rovet, då det snart föll i engelsmännens händer.
På den tiden torde emellertid landet ha varit av
mycket ringa värde för dem.
Redan 1825 bildades ett brittiskt bolag i avsikt att
driva rationell gruvdrift. Det kom emellertid aldrig så
långt utan inskränkte sig till handelsverksamhet.
På 1840—50-talet bearbetade holländare en
fyndighet vid Wassaw, dock med dåligt resultat. 1874
bildades ett nytt brittiskt bolag, vilket utförde en del
undersökningar, men icke heller detta företag
uppnådde produktionsstadiet.
1878 började ett franskt bolag bearbeta konglome-
raten vid Tarkwa och Abosso. Då arbetade på detta
fält 5 000 à 6 000 infödingar med guldgrävning,
varvid guld för ett värde av 5 000 à 10 000 kr. pr dag
torde ha utvunnits. Huvudsakligen till följd av de
ytterst svåra transportförhållandena lyckades det
dock icke att få en lönande gruvdrift i gång. 1897
är ett märkligt årtal i Guldkustens historia. Då
bildades det berömda företaget AshaiAi Goldfields Corp.
Vid denna tid fanns ännu inga järnvägar utan allt
maskineri måste bäras av infödingar den ca 150 km
långa vägen från kusten till Obuasi. Tack vare en
enastående rik malm, kunde detta bolag, i trots av
vidriga förhållanden, redan år 1900 lämna
utdelning-till aktieägarna. Tills dato har Ashanti Goldfields,
som startades med ett kapital på 1,5 mill. kronor,
lämnat utdelningar och gratisemissioner på ca 120
mill. kr. Sammanlagda värdet av produktionen är
ca 300 mill. kr.
Innan vi lämna den historiska översikten, skulle
jag vilja nämna några ord om infödingarnas arbeten
på guldfälten. Vid dessa arbeten voro såväl män
som kvinnor och barn sysselsatta. På många håll
torde nästan uteslutande kvinnor ha arbetat. Man
bearbetade huvudsakligen eluviala förekomster och
den normala arbetsmetoden var att gräva eller
kanske rättare sagt hacka ut en trång brunn ned
genom leran. Deras enda verktyg var ett platt
järn fastsatt på ett skaft. En man satt nedhukad
på bottnen av hålet och hackade medan hans
kompanjon hissade upp den lösgjorda leran och
gruset i en lerkruka eller en korg, varefter jorden
bars i korgar till en bäck och vaskades. Dessa
schakt gåvos vanligen ett djup av 3 till 5 meter, men
det kunde förekomma att infödingarna grävde ända
till 25 m djupa hål. I allmänhet bearbetades endast
de lösa lagren, men om gångarna voro särskilt, rika,
brukade även gångkvartsen lösbrytas, stundom med
hjälp av eldsättning och krossas. Med de primitiva
redskap som stodo till buds erfordrades givetvis
mycket hög guldhalt för att ett så pass omständligt arbete
skulle löna sig. Å andra sidan var man lycklig om
dagsförtjänsten gick upp till en shilling och var nöjd
med fjärdedelen. På detta primitiva sätt arbetades
på många håll ända fram till omkring 1910. Då
började det emellertid bli mer lönande att tappa
gummiträden, vilket ju dessutom var ett betydligt
angenämare arbete. Senare tillkom även kakaoodlingen,
som ända till för några år sedan varit mycket
lönande, varför infödingarnas guldutvinning
fullständigt avstannade. Som minnen efter infödingarnas
arbeten är marken på många håll i de guldförande
distrikten fullkomligt späckad med hål, så att det
många gånger är livsfarligt att ta sig fram i bushen.
Geologi.
Guldkusten består huvudsakligen av ett genom
landhöjning upplyft abrasionsplan och ett flertal
högland med höjder av 450 till 750 m ö. li. Under den
tid området var på väg ur havet har det självfallet
varit utsatt för en kraftig erosion och de guldförande
kvartsgångarna hava smulats sönder. Därvid har
guldet till stor del ansamlats på bottnen (bedrock).
Det är detta guld, som infödingarna sedan grävt
efter. På många håll torde under erosionstiden
kvartsgångarna ha anstått påminnande om de
gotländska raukarna, till dess erosionen nådde en punkt
70
11 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
