Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väg-och Vattenbyggnad skonst
Fig. 11. Gullbergskajen: en skog av färdiggjutna betongskarvpålar
under hårdnande; i bakgrunden synes blandarestationen.
giva en betydligt mera lättarbetad och smidig betong
än som erhölls med makadam. Sedan singel började
användas fungerade gjutningsmetoden oklanderligt,
praktiskt taget. Till svårigheten att komma ifrån
sättning har silikatcementet bidragit i så måtto, att
det ger en kärvare och trögare betong än vanlig
A-cement. För att få en smidigare och mera
lättarbetad betong gjordes även försök med en tillsats av
3 % kiselgur (räknat på cementvikten), vilket visat
sig motsvara förväntningarna. Sedan lämplig singel
kom till användning visade sig emellertid
kiselgur-tillsatsen överflödig.
Efter formarnas borttagande, vilket i allmänhet
skedde efter 1 dag, lindades pålarna med säckväv och
höllos väl fuktiga i 4 veckor. Vattningen skedde
dels för hand, dels med roterande vattenspridare.
Pålarna nedslogos i regel efter 5 à 6 veckor och
slagningen utfördes med traverskrau med 2 tons hejare.
Fig. 12 visar en bild av utförd pålning med
pålskal-lar å såväl inre som yttre pålar (enl. fig. 8 och 9)
samt anordning för inspänning av pålarna.
Förutom vid kajbyggnader kunna de kombinerade
pålarna med fördel användas vid sådana
brobyggnader, där vattenförhållandena äro snarlika dem vid
kajer, dvs. i öppet vatten. Även vid sådana
brobyggnader och viadukter ocli eventuellt husbyggnader,
där en grundvattenyta blir bestämmande för
träpålarnas höjdlägen, men denna grundvattenyta befinner
sig relativt djupt under markytan, hava dessa pålar
sin givna plats. I sådana fall kunna nämligen genom
att de kombinerade pålarnas överändar förläggas
högt över grundvattenytan avsevärda besparingar
göras i schaktmassor för landfästen och mellanpelare
samtidigt som dessa byggnadsdelar få mindre massor
och tyngder, vilket i sin tur medför minskat antal
pålar.
Som exempel härå kan anföras en under år 1934
utförd 126 m lång järn vägs viadukt i 9 st. 14 m långa
spann över Krokängsdalen på järnvägslinjen
Sannegården—Ryahamnen å Göteborgs hamnbanor (se
fig. 13).
Viadukt ä Ryajäriivägen.
För att förhindra urskärning och släntras, som
tidigare här inträffat, är bäckfåran i dalgången
igenfylld å en längd av ca 20 m. Bäcken är därvid
dragen genom igenfyllningen och under järnvägen i en
kulvert av 1,5 m diameter; bäckfåran är samtidigt
uträtad å ca 75 m längd.
Vid framtida bebyggelse kommer den inlagda
kul-verten att ingå som del i områdets
huvudavloppsledning. Lägsta fria vattenytan kommer då att ligga i
jämnhöjd med kulvertens botten eller å höjden
-f 11,30 (in. v. y. i älven = 10,20) och gatuhöjderna
komma att bliva ca -|-16,0, dvs. ungefär i nuvarande
markens höjd. Efter bebyggelse förväntas att
grundvattenytan genom dränering kommer att sänkas,
dock ej under -f-11,50, varför denna höjd har räknats
som framtida lägsta grundvattennivå.
Som av fig. 13 framgår består dalgångens
geologiska profil av berg på ett djup under marklinjen av
9—22 m; närmast berget finnes ett grus- och
sandlager av varierande mäktighet upp till 8,0 m samt
däröver lera, vilken är synnerligen lös och starkt
vattenhaltig under en tunn torrskorpa.
Under de två östligaste mellanpelarna, där djupet
till fast botten är relativt ringa och lerlagret tunt,
är grundläggningen utförd med på förhand
färdiggjutna pålar av armerad betong med 11—13 m längd.
För de båda landfästena och de sex västligaste
mellanpelarna är grundläggningen utförd med
kombinerade pålar: trä och armerad betong. Träpålarna nå
från berget upp till den beräknade framtida
grundvattenytan -f-11,50. Betongpålarna nå från denna
höjd upp till 1,0 à 1.5 m under markytan vid
plintarna; vid landfästena ligger bottenplattan
ungefär i gamla markens höjd. Betongpålarna äro
således, räknade med effektiv längd jämte en 1 m lång
skarv, 4,0 till 7,0 m långa.
Då skarven mellan påldelarna måste förläggas till
höjden -|-11,50 utan större avvikelse, bestämdes
totala pållängderna genom noggrann sondborrning
till fast botten i de olika pållägena. För att
medgiva möjlighet till justering av de olika pålarnas
trä-och betongdelar vid utförandet måste dock såväl
trä-som betongpålarna från början tagas till med viss
överlängd. Häri ligger en för systemet besvärande
omständighet, om fasta bottnens höjdläge inom
grunden är starkt varierande. I föreliggande fall
lyckades man genom sondborrningen bestämma
träpålarnas erforderliga längder vid nedslagningen ganska
noggrant.
Träpålarna inköptes sålunda med 1 à 2 m över-
Fig. 12. Gullbergskajen: skallarna i betongskarvpålar och deras
inspänning; överskjutande längdarmering för ingjutningbalkarna synlig.
27 mars 1937
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
