Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 26 nov. 1938 - Notiser - Om världens största fartyg, »Queen Elizabeth», av r. - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Ordinarie stämma, av Fmn. - Avdelningen för Industriell ekonomi och organisation, av G. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
och att avståndet mellan dubbelbottnarna är 1,8 m.
Den dubbla bordläggningen, som så att säga utgör ett
mindre fartyg innanför det stora omhöljet, sträcker
sig utmed maskinrummets hela längd och har en höjd
på sina ställen av 12 m. Skrovets och maskinens egen
vikt uppgår till 50 000 ton, och skrovet är försett med
10 mill. nitar, varav en stor del slagits i för hand.
Rodret ensamt väger 140 ton, och arbetet med dess
montering tog två dagar. Höjden från kölen till
masttopparna är ca 70 m och till den förliga skorstenens
överkant i det närmast 60 m. Skorstenens egen höjd
är över 20 m, eller ungefär densamma som upp till
takåsen på ett femvåningars hus. Omkretsen på
skorstenarna är så stor, att om en av dem lades på marken
skulle tre ånglok av den största typen kunna köra
genom den i bredd. Var och en av de fyra
propellrarna väger 32 ton, och fartygets tre bogankare väger
vardera 16 ton. Att sällskapsrummens och
matsalarnas storlek stå i proportion till dessa väldiga mått
säger sig självt. I cabinklassens matsal skulle man
sålunda kunna placera Cunardlinjens första fartyg,
"Britannia", pius Kolumbus’ tre fartyg.
Framdrivningsmaskineriet består av ett system turbiner, som
grupperats fyra och fyra vid var och en av de fyra
propelleraxlarna. Vart och ett av turbinernas 257 000
blad har provats och monterats för hand. Ett
intressant exempel på värdet av praktisk erfarenhet är
det faktum, att man kunnat reducera antalet
ångpannor, som för systerskeppet "Queen Mary", uppgick
till 24, till endast 12, trots att behovet av ånga torde
förbli oförändrat. Antalet räddningsbåtar är 26, men
dessa äro så stora, att var och en av dem rymmer
flera passagerare än "Britannia". Varje livbåt kan
sättas ut av en enda man utan hjälp. Ångarens fart
uppgår till 28 à 29 knop, dvs. ca 55 km/tim. eller
ungefär 15 m/sek., vilket ju är fantastiskt, om man
betänker, vilken oerhörd vattenmassa som hela tiden skall
plöjas åt sidorna. Det var ej så länge sedan, det var
smått sensationellt att rulla fram i bil med den
hastigheten. Lossning av fartyget och påfyllning av
förråden sker så snabbt, att en ny resa kan startas efter
endast 12 timmars uppehåll i hamn. r.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska teknologföreningen.
Ordinarie stämma hölls å föreningens lokal den 16
nov. under direktör Sten Westerbergs ordförandeskap.
Till ledamöter i föreningen invaldes på styrelsens
tillstyrkan: Ingenjör Tage Gunnar Bolander, Uppsala,
civilingenjörerna Tage Rudolf Ossian Rohloff,
Malmberget, och Alf Valdemar Palmqvist, Göteborg,
bergsingenjör Lennart Magnus Noring, Stockholm, samt
civilingenjör Gustaf Albert Kluna, Stockholm.
Föreningens inkomst- och utgiftsstat för år 1939
(S. T. F:s handl. 313), balanserande på 176 800 kr.
fastställdes.
Till ledamöter i valkommitté för de val, som skola
förrättasvid marsstämman 1939 utsågos: av ordf.:
professor H. Kreüger (sammank.), överingenjör H. Brahmer,
av stämman: överingenjör E. Spetz, civilingenjör G.
Richert, civilingenjör G. Swedenborg, professor B.
Kalling och mariningenjör G. Hartzell.
Härefter följde ett föredrag av civilingenjör Alvar
Lenning: "Formutveckling hos industrialster". Talaren
gav en utredande översikt av den genomgripande
omvandling i stilar och formgivning, som särskilt under
senaste årtionden ägt rum beträffande maskiner, bilar,
telefoner, radioapparater, hushållsartiklar och många
andra nyttoföremål. Med talrika, utvalda
skioptikonbilder belystes de stora kontrasterna mellan smakupp-
fattningen förr och nu i avseende på vardagsvaror av
olika slag och de tendenser, som gjort sig gällande till
välgörande förenkling och förädling av formerna, men
även varnande exempel på missriktad användning av
strömlinjeformer o. d. påvisades.
Föredraget hälsades med livligt bifall. Supé och
eftersits avslutade samvaron. Fmn.
Avdelningen för Industriell ekonomi och organisation
höll den 15 nov. 1938 på Svenska teknologföreningens
lokal i Stockholm ord. höstmöte under ordförandeskap
av direktör G. Klemming.
Ordföranden meddelade, att avdelningen till början av
1939 förberedde en föreläsningskurs i försäljningsteknik.
I samband med kursens avslutande ämnade man hålla
ett sammanträde med ett aktuellt föredrag om
försäljningsorganisation. Den 21 februari skulle det ordinarie
vintermötet äga rum och vårmötet tänkte man förlägga
till Göteborg i slutet av april eller början av maj. En
ny arbetsstudiekonferens planerade IVA i samarbete med
avdelningen.
Avdelningen valde styrelse i enlighet med
valnämndens förslag. Styrelsen fick sålunda följande
sammansättning: ordförande: direktör Gösta Klemming, v.
ordförande: verkstadsdirektör Helge Ericson, sekreterare:
civilingenjör Gösta Ingelman, ord. ledamöter:
överingenjör Alex Engblom, överingenjör Tarras Sällfors, direktör
Carl Schmidt och civilingenjör Edy Velander,
suppleanter: civilingenjör Hans Thorelli, chefsingenjör Karl
Sten-hane, direktör Ragnar Wahrgren, civilingenjör Erie
Brodén, klubbmästare: civilingenjör John Lagerman.
Till avdelningens representanter i teknologföreningens
styrelse valdes direktör Klemming och civilingenjör
Ingelman med verkstadsdirektör Ericson som suppleant.
Till representant i biblioteksnämnden valdes
civilingenjör Brodén.
Till medlemmar i avdelningen valdes civilingenjörerna
Folke Bjurner, Stockholm, Axel Bruzelius, Lidingö, Sture
Ernow, Stockholm, Tor-Emil Janson, Örebro, Ragnar
Kempe, Örnsköldsvik, Sven Kullenberg, Stocksund,
Lennart Ode, Örebro, Bertil Sjögren, Trollhättan, Bertil
’Starck, Upplands Väsby, och Sixten Ulfsparre,
örn-sköldsvik.
I föredrag över ämnet "Rationell företagsledning"
redogjorde överingenjör Olof Käbnektjll för sina
iakttagelser under resor i U. S. A. och den 7: de
internationella kongressen för rationell organisation i Washington
1938. Rationaliseringskongresserna avsåge
internationellt utbyte av rationaliseringserfarenheter i och för
höjande av folkens levnardsstandard. De utgjorde även
ett led i strävan till förbättring av det internationella
handelsutbytet. — En analys av de industriella
förhållandena i U. S. A. visade att utvecklingen i vissa
avseenden stannat av. Försäljningsvariationerna
utjämnades ej i produktionen och vid minsta ändring i
ordervolymen avskedades resp. nyanställdes arbetskraft.
Härigenom hade ett allmänt osäkerhetstillstånd uppstått
bland de anställda. Arbetslösheten utgjorde ett särskilt
svårt problem för det amerikanska näringslivet, som
dessutom avsevärt stördes av striderna mellan
arbetarorganisationerna. De stora industriföretagen hade stor
betydelse för de sociala och ekonomiska förhållandena i
landet. U. S. A:s handelsminister framhöll också i ett
tal vid kongressens avslutningsbankett att folket måste
lära sig förstå företagens värde för landet samt att alla
måste sträva efter ökad effektivitet och stödja den
vetenskapliga forskningen, som vore nödvändig för
utvecklingen. — Under de vidsträckta studieresorna hade
kongressdeltagarna fått ett intryck av att man i U. S. A:s
industrier nu sökte förenkla organisationsapparaterna
för att ej personligheterna skulle överskylas. Samtidigt
lade man stor vikt vid utbildning och rekrytering av
industriledare.
Efter det lärorika föredraget redogjorde direktörerna
563 26 nov. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
