- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Bergsvetenskap /
18

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig’. 1. Stötborrmaskin för
borrning av grova hål. På ett
stadigt underlag av profiljärn (1)
är tornet (4) med stag (2)
monterat. Från motorn, som i
allmänhet är på ca 10 hlc,
överföres kraften till en
slaganordning eller ram (3), som är fast
lagrad i (5). I ramens
motsatta ända är vevstaken (6)
fästad. Då rörelsen från
remskivan överföres genom
kuggväxeln (7 och 8), erhålles en
upp- och nedgående rörelse på
skivan (9). Eftersom linan vid
detta tillfälle är fastlåst på
lintrumman (10), kommer höjning
och sänkning att överföras till
mejseln på andra sidan skivan

(11) i tornet. Genom att
variera slaglängden på excentern

(12) ändrar man således
mejselns slaghöjd.

m höga och där den förra sprängningsmetoden visat
sig vara mindre lämplig, använder man tills vidare
s. k. kammarsprängning från i pallen på olika nivåer
indrivna låga stollar och tvärorter. Vid varje
skjutning utbrytas vid båda metoderna, beroende på
pal-larnas höjd och längd, 50 000—250 000 ton malm och
berg.

Borrhålen ha 200 mm diameter och utföras med
14 st. stötborrmaskiner av samma typ, som man
brukar använda vid borrningar efter vatten i
berggrunden. Konstruktionen på en maskin av sådan
typ framgår av fig. 1.

Det är av stor betydelse vid denna
sprängnings-metod, att borrhålen ansättas ändamålsenligt i
förhållande till sprickor och slag i berggrunden samt
att försättning’ och avstånd mellan borrhålen äro
riktiga och anpassade efter bergets beskaffenhet och
borrhålens djup. Som allmän regel gäller, att hålen
skola ansättas lodrätt i en eller flera rader och att
avståndet mellan hålen och raderna tages 4—10 meter
samt att försättningen göres ungefär lika stor som
hålavståndet, Vanligast är att man använder två
hålrader, i vilket fall hålen sättas i sicksack.
Håldjupet bör vidare alltid vara större än hålavståndet
och försättningen. Innan brytningsplanen fastställes
för ett visst område, böra omsorgsfulla
provskjutningar utföras för att utröna lämpligaste hålavstånd,
håldiameter, försättning och sprängladdning.

Vid Minas del Rif har man kommit fram till att
den i fig. 2 angivna hålplaceringen är den
lämpligaste. Innan hålen borras, bestämmes läget på varje
hål noggrant med hänsyn till släppor och sprickor i
berget kring borrhålet. Försättningen och avståndet
mellan hålen söker man hålla omkring 4,5 meter, men
kan ökas eller minskas beroende på huru släppor och
sprickor uppträda. För att sulans botten skall
sprängas ren, då pallen slås ut, borras hålen ned
omkring en meter under sulans nivå. Pallarna utskjutas
vanligen utefter hela sin längd på en gång, varför

antalet borrhål, som skjutas i en salva, varierar
mellan 20 och 50 stycken.

Inom varje pall organiseras brytningsarbetet så,
att två stötborrmaskiner och en lastningsmaskin med
V/2 m3 kapacitet arbeta tillsammans. Den
erforderliga personalen i pallen uppgår härvid till 19 man,
vilka äro fördelade på följande arbeten:

borrning av grova hål ................ 4 man

rensprängning av sulan och skutborrning 5 „

lastning ............................. 3 „

transport ............................. 7 „

Vid storskottborrningar använder man sig
vanligen av borrhålsdiametrar från 100 upp till 250 mm,
varvid diameterns storlek blir beroende på huru
djupa hålen skola borras och huru stor volym, som
erfordras hos borrhålet för att en viss kvantitet
sprängämne vid laddningen icke skall stiga upp över
en bestämd höjd i borrhålet. Vid Minas del Rif har
man, som förut framhållits, funnit, att 200 mm
diameter är den lämpligaste håldiametern. Ur
borrteknisk synpunkt är det naturligtvis bäst, om diametern
icke göres grövre än vad som är absolut nödvändigt,
varigenom man vinner, att borreffekten blir högre
och borrmaterielen lättare och enklare att
transportera mellan de olika borrhålen och pallarna,

Följande borreffekter, baserade på ett års arbeten,
ha erhållits vid stötborrningarna vid Minas del Rif i

malm ................... 3,0 meter per skift inkl.

flyttnings- och
monteringstid etc.,

kalksten och skiffer ...... 7,5 meter .per skift inkl.

flyttnings- och
monteringstid etc.

SOs» -

Fig. 2. Borrhålens allmänna placering vid
storskottspräng’-ningar inom Minas del Rifs gruvfält.

18

12 febr. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938b/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free