Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
lätt oxiderande malmmineral eller sådana mineral,
som befordra oxidation av malmmineralen, om
malmen sedan skall anrikas med flotation.
Om blockrasbrytning användes, uppkomma givetvis
sättningar i dagen, varför metoden icke kan
användas, om dagytans konturer skola bevaras.
Metodens fördelar kunna sammanfattas sålunda:
låg brytningskostnad per ton, snabb malmutvinning,
då tillredningen är klar, samt möjlighet till en
omfattande standardisering av de olika
brytningsoperationerna.
Nackdelarna åter äro följande: stort kapitalutlägg
före den egentliga brytningen, oundviklig utspädning
med gråberg och malmförlust, nödvändigheten av en
omfattande inspektion av dragningen.
Tabell 3 innehåller brytningskostnaderna vid fyra
koppargruvor användande blockrasbrytning.
Ray, Arizona (7). Malmen ligger mycket flackt
och har en medelmäktighet av 36,6 m. År 1928 var
kopparhalten i den utbrutna malmen 1,346 %.
Tillredningen för blockrasbrytning vid denna fyndighet
utföres på något av tre följande sätt alltefter
malmens mäktighet och läge i förhållande till
utfrakts-nivån. Om malmen går ända ned till utfraktsnivån
och har en mäktighet mindre än 30 m, drages den
direkt i vagnarna på dehna nivå utan att passera
genom galler och stigorter. Berget måste dessutom
vara hårt, så att det ej packar sig, för att denna
metod skall kunna användas. — Är berget lösare,
och har malmen en mäktighet mindre än 45 m,
användes en modifikation av föregående metod med en
mera regelbunden placering av dragningspunkterna.
— Om malmen åter över utfraktsnivån har en
tjocklek större än 45 m, användes, oberoende av malmens
fysiska egenskaper, med galler försedda stigorter för
dragningen.
Utfraktsorterna läggas på 15 m inbördes avstånd.
Då stigorter användas, läggas dessa på 7,5 m
avstånd och givas en lutning av 55°. Utfraktønivå och
gallernivå äro 12 m skilda åt. Kostorter och
rost-stigorter ligga 7,5 m från varandra, och
dragningspunkterna längs rostorterna ligga 7,5 m från
varandra. Varje dragningspunkt betjänar ungefär 29 m-.
Blocken givas en area av 60 X 45—60 m, och mellan
dessa kvarlämnade pelare hava en area av 60 X max.
180 m. Blocken uttagas till en höjd av maximalt
90 m.
Blocken underskäras med smala magasin med
pelare emellan, vilka medfölja vid magasinens dragning.
Blocken kringskäras på alla sidor, likaledes med
smala magasin. Dragningen av blocken sker jämnt,
så att rasytan hålles horisontell. Omkring 20 % av
malmen i ett 60 m högt block uttages uteslutande
genom borrning och sprängning. — Vid uttagandet
av 36 000 000 metriska ton har utspädningen varit
10 %.
Vid Inspiration, Arizona (8), ligger malmen
likaledes mycket flackt. Den har här en medelmäktighet
av 61 m, och kopparhalten är 0,915 %. Vid denna
gruva användes ett mer utvecklat stigortsystem
(störtschaktsystem) än vid Kay, varför
utfraktsorterna äro drivna med större mellanrum, 26 m.
Uppåt förgrenade stigorter drivas till rostnivån. De
drivas i par från utfraktsorterna och ligga i ett plan
vinkelrätt mot dessa. Avståndet mellan varje sådant
förgrenat stigortspar är 7,6 m. Rostnivån är belägen
11,9 m ovanför utfraktsnivån. Utfraktstigorterna
givas en lutning av 50°. Stigorterna äro på
rostnivån förbundna i rader genom en serie parallella
rostorter belägna på 13 m inbördes avstånd.
Stigarnas mynningar i dessa orter äro försedda med
galler och ligga på 7,6 m inbördes avstånd. Från
gallren vinkelrätt mot rostorterna drivas
roststig-orter åt bägge håll, 5,5 m långa och lutande 40—42°.
Från varje sådan roststigort drives en grupp av fyra
stycken fingerstigar 6.0 m vertikalt uppåt till
av-skärningsnivån. Fingerstigarna inbyggas med
tappgluggar vid mynningarna till roststigorterna. Vid
dragningen betjänar varje fingerstig en area av
12,3 m2.
Blocket underskäres 9,2 m över rostnivån genom
drivandet av en serie parallella orter på 7,6 m
inbördes avstånd. Dessa orter vidgas med korta
mellanrum, varigenom sedan långa hål kunna borras för
nedskjutning av de mellanliggande pelarna.
Samtidigt med detta arbete trattas fingerstigarna ut
upptill. Pelarna nedskjutas en i taget. — Vid en annan
metod, som användes, förenas fingerstigorterna genom
en serie korta lutande stigar. Pelarna mellan varje
stigortsrad borras sedan och skjutas en i taget.
Blocket kringskä.res på sidorna på följande sätt.
Stigorter drivas i hörnen samt utefter gränserna
33,5 m från hörnen. Därefter drivas orter runt
blocket på ett vertikalavstånd av 9,1—12,2 m. Om
berget är hårt, försvagas sidorna ytterligare genom
borrning och skjutning en omgång i orternas tak.
Blocken givas en bredd av 52 m liksom även
pelarna, vilka kvarlämnas mellan dem. Längden av
blocken bestämmes av malmens karaktär och
brytningsförhållandena. Pelarna hava en maximal längd
av 305 m. Blockens höjd 38—69 m.
Omkring 40 % av blocket är utdraget vid den tid,
då underskärningen är fullbordad. Den del av
blocket, som ligger längst bort från rasberg,
underskäres först, och dragningen påbörjas. Om två sidor
av blocket hava brutits tidigare, underskäres blocket
diagonalt. — Av den malm, som erhålles från ett
60 m högt block, uttages ca 10 % vid tillredningen
av blockets underskärning och kringskärning.
Miami, Arizona (9). Denna fyndighet är tidigare
omtalad i samband med top slicing, vilken metod
jämte magasinsbrytning samt rasbrytning med
handlastning användes till år 1925 under uttagandet av
de s. k. högprocentiga malmkropparna. Under
oktober 1925 till september 1930 har produktionen
upprätthållits genom blockrasbrytning i fattigare malm
hållande 0,88 % koppar. — Denna malmkropps
dimensioner äro: största längden 1 070 m, största
bredden 824 m, arean ca 400 000 m2 och medelmäktigheten
99 m. Malmkroppen är täckt av en urlakad
bergart, vilken har en mäktighet av 76—152 m.
Vid de första rasbrytningsmetoderna, som
användes vid Miami, underskars malmkroppen till hela
sin bredd och bringades i ras. Härvid började man
i malmkroppens ena ända, varefter man drog sig
tillbaka i fältriktningen. Omedelbart därpå påbörjades
successivt dragningen, varvid ett kontaktplan mellan
den brutna malmen och ovanförvarande gråberg
upprätthölls, vilket från reträttriktningen stupade 40—
60° mot horisontalplanet. På grund av malmens
stora bredd på platsen i fråga (150—180 m)
förorsakade emellertid raset ett så stort tryck på drag-
12 mars 1938
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
