Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
a. b.
Fig. 3. Valsningsförsök med a-mässing, a) valsad från 6,2 till 4,8 mm. Kornstorlek ca 0,1 mm. Sträckavstånd = 0,12 mm.
V = 20. bj valsad från 9,0 till 7,0 mm. Kornstorlek ca 1,2 mm. Sträckavstånd = 0,3 mm. y = 15.
sprungligen härtill vinkelräta sträcken ha däremot
blivit krökta åt valsriktningen motsatt håll.
Storleken av denna krökning är beroende av reduktionen
i förhållande till godstjockleken samt av valsarnas
diameter. Den axiella sträckningen som elementerna
erfarit är densamma överallt på längdsnittet.
Vid dragningsprocessen råder allt efter profilens
form en två- eller tredimensional flytning, vid
dragning av en cirkelrund sektion är förloppet
rotations-symmetriskt. I varje axiellt mittplan, vilket kan
läggas genom provet, råder samma deformation,
förskjutningar tvärs igenom detta plan äga icke rum.
Ursprungligen med dragningsriktningen parallella linjer
äro även efter deformationen parallella med denna.
Fig. 2 visar ena längdhalvan av ett sådant prov efter
två på varandra följande drag. Som vid valsningen
sker vid varje ställe i deformationsområdet alltid
samma formändring varför dessa deformationsprocesser
äro "stationära’’ och de ursprungligen med vals- resp.
dragriktningen parallella linjerna samtidigt föreställa
strömlinjer. De i början mot de förra vinkelräta
sträcken ha krökts i dragriktningen, storleken och
formen av denna krökning är beroende på
lutningsvinkeln av draghålets väggar samt på reduktionen
i förhållande till arean. Som vid valsningen är den
axiella sträckningen av alla element lika i
längdsektionen.
För att undersöka de genom kristallanisotropien
förorsakade störningarna i flytningsförloppet utfördes
försök på följande sätt. Provet delades utefter
längdsymmetriplanet, vilka ytor slipades, polerades
samt etsades. Därpå anbragtes ritsmärken med hjälp
av ett knippe tunna, slipade stålblad1 som voro
inspända i en lämplig hållare. Provhalvorna nitades
ihop efter att ett tunt folium av aluminium eller
koppar hade lagts i delningsfogen. Provstyckenas
längd var ca 100 mm, bredden 40 mm, tjockleken
varierade mellan ca 6 och 12 mm.2 Efter icke alltför
kraftig nedvalsning voro ritsmärkena tillräckligt bra
synliga då halvorna tagits isär.
1 Vanliga rakblad lämpa sig bra härför.
2 Vid valsning av de relativt små proven fördes dessa
medels en u-formad ränna fram till valsarna och skötos
mellan dessa med en stav. Med denna anordning uppnås att
delningsplanet kommer exakt i valsriktningen och att risk för
arbetaren undvikes.
Fig. 3 a visar ett prov av mässing med 72 % Cu
med en kornstorlek av 0,1 mm. Ritsmärken
företedde samma bild som vid ett homogent material.
Som ovan nämnts anpassar sig ju en tillräckligt
finkornig struktur efter de vid varje punkt i
deformationszonen fordrade förskjutningarna. Fig. 3 b
återger ett prov av samma a-mässing dock med i
förhållande till det förra mycket grov struktur. Här
framträda de på den kristallina anisotropien
beroende störningarna i flytningsprocessen mycket
tydligt. De vid homogent material raka längdlinjerna
uppvisa riktningsändringar och förkastningar från
korn till korn vilket även synes vid tvärsträcken
(bildens övre del). Vid användning av större
förstoring observerades dock att ritsmärken icke äro
skarpt brutna vid övergången från korn till korn,
utan att riktningsändringen sträcker sig över ett
större område i korngränsernas närhet.
Delningsplanet var efter valsningen icke fullt slätt utan
skrovligt emedan somliga kristallkorn voro något
upphöjda över planet och somliga hade sjunkit ned
något. Detta har sin orsak däri att även en viss
flytning i tvärled hade ägt rum nämligen vid sådana
korn och glidplansystem vars glidriktning icke
sammanföll med själva delningsplanet utan låg snett
därtill. Deformationsförloppet är således icke fullt
två-dimensionalt, som vid homogent, isotropt material,
om också denna flytning i tvärled är obetydlig
jämfört med den i valsriktningen.
Ritsmärkenas avstånd från varandra efter form
ändringen uppenbarar vid vilka ställen deformationen
varit större eller mindre. Man kan nu undersöka
orienteringen av de kristallkorn som exempelvis
deformerats mest, med hjälp av de för
orienterings-bestämningar i polykristaller kända metoderna. I
föreliggande fall iakttogs efter kort etsning i HN03
att korn, som hade undergått största formförändring,
visade etslinjer korsande varandra under 90 resp. 60
grader. Då a-mässing tillhör det kubiskt
ytcentre-rade systemet, rör det sig således om kub- resp.
ok-taederplan. Mest syntes kristaller ha deformerats
vars kubplan låg i provets delningsplan med ena
kub-kai^ten parallell med valsriktningen. Glidplänen
ligga i detta fall i den för deformationen mest
gynnsamma vinkeln av 45° mot kraftriktningen och
glidriktningen ligger i delningsplanet. Även oriente-
11 juni 1938
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
