Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
S. Ekelund. Några dynamiska förhållanden vid valsning,
Järnkontorets Ann. 111. (1927) 39.
E. Siebel. Die Formänderung im bildsamen Zustand.
Dusseldorf. Verl. Stahleisen 1932.
H. Unckel. Materialflytningen vid valsningsprocessen.
Tekn. tidskrift, avd. Bergsvetensk. 67 (1937), 17.
E. Siebel. Die Verformungsverhältnisse beim Drahtziehen.
Mit. Kais. Wilh. Inst. Eisenforschg. Dusseldorf. 16. (1934)
213.
L. Weiss. Die Entstehung und Folgen von
Spannungs-unterschieden in den Querschitten kaltgezogener
Kupfer-stängen. Z. Metallk. 20 (1928), 118.
H. Unckel. Der Fliessvorgang beim Kaltziehen von
pro-filierten Stängen aus versch. Material. Z. Metallk. 29
(1937), 95.
G. Tamman u. A. Müller. über Verfahren zur Bestimmung
der Orientierung der Kristallite im metallischen Konglomerat.
Z. Metallk. 18 (1926), 69.
H. Unckel. A study of the deformation of the
macro-structure of some twophase alloys by cold-rolling. J. Inst.
Met. Lond. 61 (1937), II. 171.
F. Rhines and R. Ward. J. Inst. Met. Lond. 61 (1937),
II. 193.
R. Schnell u. E. Scheil. Beitrag zur Plastizität
nicht-metallischer Einschlüsse im Ståhl. Mitt. Forsch. Inst.
Verei-nigte Stahlwerke Dortmund 4. Lief. 9. (1934), 235.
C. Benedicks and H. Löfquist. Non metallic inclusions in
iron and steel. London 1930. Chapman and Hall.
O. A. Jesche. Sulphide inclusions in iron and steel. Metals
and Alloys. 9 (1938), 78.
2 R. v. Mises (Z. angew. Math. Mech. 8 [1928] 161) har
visat att hos det kubiska systemet 5 olika translationer äro
nödvändiga för att kristallen skall kunna deformeras till en
godtycklig yttre form. Se även G. I. Taylor. Inst. Met. Lond.
May-Iecture 1938.
Helium och dess viktigare
användningar.
Helium upptäcktes i solatmosfären 1868 av
astronomen Lockyer, vilken därvid använde sig av ett
specialkonstruerat spektroskop; det lyckades efteråt Ramsay
att isolera heliumgas från mineralet cleveit. Snart
fastslogs gasens förekomst i atmosfären i koncentrationen
1 : 185 000. Vidare påvisades helium i radioaktiva
substanser och vissa mineral. Dessa senare voro de enda
heliumkällorna, tills man 1903 upptäckte att ett
gruvschakt vid Dexter, Kansas, visade sig innehålla en gas,
varav 80 % utgjordes av kväve och 1,84 .% av helium.
Experiment med gaser från andra schakt i Kansas och
Texas visade, att helium var en ganska vanlig
beståndsdel.
I början av århundradet var intresset för den
ny-upptäcka gasen blott och bart av vetenskaplig natur,
och en hel del experiment utfördes med densamma.
Viktigast av alla var gasens kondensation till vätska,
som lyckades professor Onnes i Leyden år 1908. 1914
uppfann emellertid Sir Richard Threlfall den
användning för helium, som så till vida visat sig vara den
främsta och faktiskt enda betydande. Han påvisade, att
gasen på grund av sin lätthet och svårantändlighet kunde
användas som ersättning för väte i ballonger och
luftskepp. Experiment utfördes i Kanada för att isolera
helium ur de naturgaser, som påträffats i berggrunden
i västra provinserna, och genom partiell kondensation
framställdes mer än 50 m3 starkt komprimerad gas,
vilken transporterades i stålcylindrar. Förslag gjordes
om upprättandet av kommersiella anläggningar för
framställning av heliumgas vid Hamilton, Ontario, och
Calgary, Alberta, men resultatet av de experiment, som
utfördes på båda platserna 1918, 1919 och 1920, visade
tydligt, att den gaskvantitet, som kunde tillgodogöras, ej var
tillräcklig för att möjliggöra en utvinningsplan i stor
skala,
I England hade man samtidigt framställt helium ur
indisk monazit, men man erhöll endast 764,t lit. helium
pr ton mineral till en kostnad av ca £ 12.
Vid Förenta Staternas inträdande i världskriget 1917
upprättade "U. S. Bureau of Mines" anläggningar för
kondensation av helium på petroleumfältet Clay County,
Texas, och vid Fort Worth, Texas, från vilka ca 4 200
m3 sändes till New Orleans för att därifrån skeppas till
Europa för att användas till observationsballonger.
Sedan kriget upphört 1918 nedlades dessa anläggningar,
och en enda benämnd "U. S. Helium Production Plant"
upprättades därefter i stor skala vid Fort Worth, vilken
i sin tur nedlades 1929 på grund av att
gastillgångarna voro uttömda. Ännu en anläggning upprättades
sedan vid Amarillo i Panhandle fältet, Texas. Denna
består av två enheter, och kapaciteten är ca 680 000 m-!
pr år. Helium transporteras från anläggningen till
armé- och flottstationer i cisternvagnar hållande gasen
vid ett tryck av ca 150 kg/cm2. Produktionskostnaden
har varierat från 5 upp till 9 kronor pr m3.
Som förut nämnts kommer helium huvudsakligen till
användning inom luftfarten som lyftande gas vid
systemet lättare-än-luft. Väte, som är ungefär 8 % lättare
än helium, har i stor utsträckning använts för detta
ändamål både i Tyskland och Eligland, men en följd av
olyckor, vilka kulminerade i olycksfallet med det
brittiska luftskeppet R. 101 vid Beauvais, som hade till följd
att luftskeppskonstruktionen övergavs i detta land, samt
mera nyligen förlusten av Hindenburg vid Lakehurst,
har kraftigt påvisat den risk, som användandet av ett
sådant i hög grad lättantändligt ämne medför. Tyskland
har nu synbarligen beslutat sig för att använda helium
i det senaste luftskeppet, och för detta ändamål
förberedes vid Houston, Texas, en anläggning för fyllning
av gasen i stålcylindrar för skeppning till Tyskland.
Bland de mindre betydande användningarna kan
nämnas gasens användning i djupa schakt och
dykningsoperationer för att ersätta luftens kväve. När människan
arbetar i luften under abnorma tryck, absorberas kväve
av blodet, och om normala atmosfäriska förhållanden
återtagas alltför hastigt, avlägsnar sig kvävet i form
av bubblor och framkallar därvid en häftig smärta.
An-Vändandet av heliumsyreblandning upphäver detta
obehag, emedan helium ej absorberas av blodet. Genom att
en dykare försågs med en artificiell atmosfär av helium
och syre gjordes i december 1937 vid Lake Michigan ett
rekord i nedstigande till ett djup av 126 meter, under
det att föregående rekord var 108 meter. Detta var en
förberedelse till försök att bärga Cunard-ångaren
Lusita-nia, som ligger utanför Old Head of Kinsale på ett djup
av något över 90 meter.
Helium användes även i neonljus för annonsskyltar,
och detta är den enda kommersiella användningen för
gasen i England. I detta land erhålles hela gasbehovet
som en biprodukt vid framställandet av syre genom
kondensation av luft. Gasen saluföres i två former, dels
som absolut ren gas, dels som en blandning av helium
med små kvantiteter kväve och neon, etc. Den orena
gasen användes för att utdriva luftåterstoden i rören,
innan dessa fyllas med neon, ren helium eller andra
gaser. Den rena gasen giver vid tryck av 3—4 mm
kvicksilver en elfenbensvit färg åt ofärgade glasrör eller
en guldfärg åt färgade sådana.
Gasen säljes i glasballonger, vilka rymma 200 cc. och
i glascylindrar, vilka rymma 1% och även 2% liter.
Minutpriset för den orena gasen är 27 s. pr liter och för
den rena gasen 33 s. pr liter.
Produktionen av sällsynta atmosfäriska gaser i
England har beräknats uppgå till 10 000 liter pr år, varav
omkring 50 % utgöres av neon och 30 % av helium samt
resten huvudsakligen av argon. E. R—s.
60
9 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
