Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
Redaktör. ERNST J. A. ROTHELIUS
INNEHÅLL: Bergsmannasynpunkter på standardisering, av Folke Lindgren. — Användning av niob i
stålindustrien. — Notiser. — Litteratur. — Metallnoteringar.
Bergsmannasynpunkter på standardisering.
Av FOLKE LINDGREN.1
Titeln på mitt föredrag — Bergsmannasynpunkter
på standardisering — är kanske något
missvisande. Att endast anlägga dylika synpunkter på
standardisering är litet ensidigt, och då jag genom
mitt arbete i Sveriges standardiseringskommission
kommit i kontakt med standardiseringsverksamheten
i sin helhet, både svensk och utländsk, vill jag hellre
lämna en översikt över hela arbetet med
poängtering av den rent bergstekniska standardiseringen.
För att börja från början är standardiseringen en
uråldrig företeelse. Redan de gamla egypterna hade
på sin tid standardiserad tegelsten och allt eftersom
en ordnad industriell produktion kommit igång, har
standardisering varit en naturlig åtgärd för att
komma fram till en rationell tillverkning.
Standardisering var från början naturligtvis en ren intern
angelägenhet. Varje företag gjorde så gott det kunde
att minska antalet typer och utföringsformer i sin
produktion, men det har visat sig, att på den vägen
kunde man inte nå så förfärligt långt.
Konkurrensen företagen emellan tvingade de enskilda
producenterna att ha ett stort antal olika typer på sitt
tillverkningsprogram.
Vad som skiljer den nutida
standardiseringsrörelsen från tidigare strävanden är att arbetet numera
icke är en enskild angelägenhet. Standardiseringen
lägges på en betydligt bredare basis, varvid både
producenter, mellanhänder och konsumenter deltaga för
att man skall vara säker på att utarbetade standard
bliva till verklig nytta för alla parter. Samarbete och
samförstånd mellan såväl enskilda företag inom en
och samma bransch som mellan samtliga näringslivets
grenar äro de grunder, på vilka standardiseringen i
våra dagar bygger sin verksamhet.
Man kan fråga sig av vilken anledning
standardisering under de senaste åren fått en så oerhörd
omfattning över hela världen och vad som gav impulsen
till detta. Man kan säga, att det var världskriget.
När detta började, voro stormakterna synnerligen väl
beväpnade, hade stora förråd, och alla räknade med,
att de upplagda s. k. mobiliseringsförråden skulle
räcka under de få månader, som kriget enligt
dåvarande beräkning skulle vara.
Men det blev, som vi alla veta, något helt annat.
Materialåtgången steg enormt över vad alla general-
i Föredrag vid sammanträde inom Svenska
teknologföreningens avdelning för Kemi och bergsvetenskap den 8 apri’,
1938.
staber räknat med, kriget kom in i ett
fortvarighetstillstånd, och de stora arsenalerna såsom Krupp i
Tyskland, Skodaverken i Österrike-Ungern,
Schnei-der-Creusot i Frankrike och Vickers i England kunde
inte alls producera krigsmaterial i kapp med den
stegrade efterfrågan. Det blev nödvändigt att
organisera om hela industrien för krigstillverkning, men
här brast det till en början. En fabrik fick t. e. i
uppgift att tillverka slutstycken till en kanon, medan
den andra skulle göra själva eldrören, men man
upptäckte då, att de olika delarna inte passade särdeles
bra ihop.
Det är ju välkänt, att de i Amerika från England
och Frankrike beställda projektilerna icke passade
för det i Europa tillverkade artilleriet, en sak, som
tog flera år i anspråk att rätta till. Man måste
standardisera, lägga om tillverkningen så att all
maskinell efterputsning icke behövdes, så att
tillverkningen kunde gå glatt, även om ett stort antal
verkstäder hade var sin lilla detalj på arbetsprogrammet.
Sedan kriget var slut, uppstod frågan: Varför inte
tillämpa de vunna erfarenheterna om standardisering
i fredlig tillverkning? De stora industriländerna
gjorde även detta och bildade omedelbart efter
kriget sina nationella organisationer för att taga upp
frågan om allmän nationell standardisering inom olika
områden.
I Sverige började standardiseringsrörelsen — jag
avser nu närmast det mekaniska området —• på så
sätt, att några verkstäder här i landet, Svenska
Maskinverken, Köpings Mekaniska Verkstad, Munktells,
Bofors etc., slöto sig tillsammans och försökte få
fram gemensamma utföringsformer på enklare
maskindelar. Var och en av dessa firmor tillverkade
nämligen de flesta av sina maskindelar själva, men
om man kunde få fram gemensamma utföringsformer,
så vore det naturligtvis billigare, om tillverkningen
förlades på ett ställe, varvid produktionen kunde
höjas och en ordnad serietillverkning igångsättas.
Detta var år 1918.
Rörelsen utvidgades på det sättet, att verkstäderna
bådo Sveriges maskinindustriförening att taga hand
om saken för att hela den svenska maskinindustrien
skulle kunna draga nytta av standardiseringen och på
sa sätt bildades året därpå Sveriges
maskinindustriförenings standardkommitté — SMS.
Den svenska standardiseringsrörelsen hade dock
redan tidigare igångsatts och då på det elektriska
10 sept. 1938. häfte 9
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
