Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Av särskilt intresse är även beskrivningen av
verksamheten inom de otaliga förgreningarna av The Mond
Nickel Company i England, numera en integrerande
del av The International Nickel Company.
Anläggningarna här omfatta Clydachraffinaderiet och
Tare-nistenkolsgruvan i Wales, Henry
Wigging-organisatio-nen, raffinaderiet för ädla metaller vid Acton och
instituten för forskning och utveckling av verksamheten.
Ända sedan upptäckten av Mond’s karbonylprocess
för 40 år sedan förlades en viktig del av
nickelfram-ställningsindustrien till detta land. För många år sedan
sändes en bessemerprodukt innehållande omkring 35
—40 % nickel och 40—45 % koppar från Kanada till
Clydach, nära Swansea, för framställning av nickel
genom karbonylprocessen. Det var då först
nödvändigt att utdraga kopparn, och detta gjordes efter
kal-cinering genom läkning i syra, som ledde till
framställningen av kopparsulfat. Återstoden behandlades
sedan med karbonylprocessen. Upprättandet av
tulltaxegränser ledde emellertid till otillfredsställande
marknadsförhållanden för kopparsulfatet. Därtill
hade International Nickel byggt sitt eget
kopparraffinaderi vid Copper Cliff, Ontario. Så ändrades
1930 proceduren vid Clydach att även omfatta
användandet av nickelsulfid. Detta material, vilket
importeras från Port Colborne, Ontario, i delvis rostat
tillstånd, så att det endast finnes kvar 5—8 %
svavel, innehåller därjämte litet koppar och
huvudmassan av platinametallerna, trots att större delen
av guldet och silvret följt med kopparn i den
huvudsakliga kopparnickelseparationen. Denna förändring
i den basiska proceduren medförde betydande
förändringar av anläggningen och utrustningen vid Clydach.
För att framställa de stora kvantiteter av
generator-och vattengas, som erfordras vid karbonylprocessen
vid Clydach, bildades ett dotterbolag för att bearbeta
den närliggande stenkolsgruvan vid Tareni, på så sätt
försäkrande sig om ett regelbundet och tillförlitligt
förråd av antracit av lämplig kvalitet.
Framställningen av nickel, monel och andra
nickellegeringar i form av smidbara produkter för andra
marknader än Kanada utföres i anläggningarna
tillhörande Henry Wiggin & Co, Ltd. Denna
organisation består av valsverk vid Sirmingham, drag- och
rörverk vid Glasgow. Råmaterialen äro i båda fallen
nickelkulor från Clydach, koppar från
Ontarioraffi-naderibolag vid Copper Cliff, och monelplattor,
klossar och stänger från Huntingtonverken i
West-Virginia.
Återstoden, innehållande platinametaller, guld och
silver erhållna vid nickelraffinaderiet i Clydach,
sändes till ett särskilt raffinaderi för ädla metaller vid
Acton, London. Sedan 1927, när International Nickel
och Mond Nickel slogos ihop, ha även
platinametall-återstoderna från det elektrolytiska
nickelraffinaderiet vid Copper Cliff även sänts till Acton för
bearbetning. Verken byggdes 1924 och avsågos endast
bearbeta 30 000 (troy) uns platinametall årligen,
men 1936 steg produktionen till 232 000 uns. Som
resultat därav är Acton nu världens största
platina-metallraffinaderi, och produktionen uppskattas till
över hälften av hela världsförbrukningen av dessa
metaller. De processer, som användas vid Acton, äro
med nödvändighet invecklade, då platina, palladium,
rodium, rutenium, iridium, osmium, guld och silver
måste separeras, ej endast från varandra utan även
från grundmetallerna, som finnas i råkoncentraten.
Denna anläggnings verksamhet framgår av det
faktum, att medelrenheten av de metaller, som utvinnas,
är: platina 99,93 ’%, palladium 99,94 %, rodium
99,7 .%, rutenium 99,7 %, iridium 99,7 ’%, guld
99,97 %, silver 99,97 %.
På sista sidorna berättas en romantisk historia, hur
man ständigt sökt utvidga marknaden och försökt öka
antalet användningssätt, tills i våra dagar över 2 300
av de 8 200 legeringar, som utgått i
världsmetall-marknaden, innehålla nickel.
E. R—s.
NOTISER
Utvinningen av radium i Kanada. I Teknisk
tidskrifts avdelning för bergsvetenskap, häfte 10, den 8
oktober 1938, sid. 83—84, har beskrivits
radiumfyndig-heterna vid Great Bear Lake och deras bearbetning.
Därför torde det vara av intresse att erfara de metoder,
enligt vilka radium tillvaratages ur rågodset. Den
process, som användes vid utvinnandet av radium ur uran,
vilken erhålles vid Great Bear Lake, Kanada, har nyligen
beskrivits av M. Pochon (Chem. Met. Eng., 1937, 44,
362).
Malmen underkastas en förberedande mekanisk
behandling vid gruvan och handskrädda stycken och på
våtmekanisk väg erhållen slig sändas till Port Hope,
Ontario, där den kemiska bearbetningen utföres.
Sligen, vilken innehåller 35—40 % uranoxid och 1—7 %
silver, rostas för sönderdelningen av sulfid- och
kar-bonatmineralen och avlägsnandet av en del av arsenik
och antimon. Återstoden rostas sedan med tillsats av
koksalt för att förvandla silver och uran till klorider,
och produkten lakas med 50 procentig svavelsyra under
6 timmar. Bariumklorid tillsättes för att uppsamla
radium, saltsyra för att utfälla ev. silveråterstod i
lösningen och natriumnitrat för att oxidera uranen. Den
sura lösningen, vilken innehåller uran tillika med andra
lösliga metalliska föroreningar, filtreras och behandlas
med ett överskott av natriumkarbonat, vilket utfäller
järn, mangan och det mesta av kopparn. Lösningen
innehåller nu natrium-uran-karbonat. Ett överskott av
svavelsyra tillsättes denna, och uranen separeras
slutligen som olösligt natrium-uranat genom tillsats av
kaustik soda. Den oraffinerade produkten renas
ytterligare, och kommersiella sorter av gul- eller
orange-färgad natriumuranat, uranoxid, nitrat eller acetat
framställas ur densamma.
Den olösliga återstoden från den ursprungliga
svavel-syrelakningen, vilken innehåller radium, barium, silver,
bly och andra föroreningar, bearbetas sedan under tre
timmar i en stålcylinder med tillräcklig mängd
natrium-tiosulfatlösning för upplösning av silvret. Efter
filtrering och tvättning utfälles silver från filtratet med
tillhjälp av natrium-sulfid; silversulfiden bortfiltreras
sedan, torkas, males och skickas till silverraffinaderier i
Förenta staterna. Återstoden av tiosulfatlakningen
innehåller 12—18 % bly, av vilket det mesta avlägsnas
genom kokning med kaustik sodalösning i en
stålbehållare under 1% timme, filtreras och tvättas därefter.
Den olösliga delen kokas med en lösning av rå soda
i en autoklav under 6 timmar, varvid radium- och
bariumsulfat förvandlas till karbonat, vilket
bortfiltreras och utlakas vid kokning med stark saltsyra.
Kiselsyra innehållande spår av radium, vilken ej är möjlig
att avlägsna, förblir olöslig och bortfiltreras.
Den sura lösningen behandlas sedan med ett ringa
överskott av svavelsyra under sex timmar, varefter de
orena radium- och bariumsulfaten tillåtas avsätta sig.
Produkten, som erhålles efter filtrering, består av ca 5 %
av vikten av den ursprungliga malmen, som behandlats.
.De oraffinerade sulfaterna behandlas i mindre skala i
laboratoriet, där de först förvandlas till karbonat genom
kokning i en suspension av vatten och natriumkarbonat
och utlakas efter filtrering och tvättning i bromvätesyra.
Vätskan behandlas därefter med bariumhydroxid och
-sulfid för att frånskilja de sista spåren av metalliska
94
10 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
