Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
3. Den inverterade, transversala transformations- •
matrisen C,-1 skrives C™ utan någon åtskillnad på
vilket index, som kommer först i ordningen. Sålunda
blir ekvation (16) med tensorbeteckning
p — p Ca
4. En inverterad impedans (dyadik) Z"1
betecknas Ynm. Alltså användes för att beteckna en sådan
inverterad impedans:
a) En annan bokstav.
b) Omvänd ordningsföljd mellan indici.
c) Lägre och högre indici byta plats.
Att indici byta plats motsvarar ombyte av
ordningsföljden mellan enhetsvektorerna i det dyadiska
beteckningssättet.
Ekvation (20) i tensorform blir:
7 _ <7 rim nn
Äaß — 6mn Oa ^ß
där ordningsföljden mellan polyadikerna icke har
någon betydelse.
Ehuru ovanstående kan betraktas som en första
grund för användning av tensormatematik inom
elektrotekniken, måste för praktiska tillämpningar
ytterligare en del begrepp klargöras.
Kanske komma framtidens elektriska ingenjörer att
använda tensormatematik i väsentligt större
utsträckning, än vad nil är fallet, och då torde förenklade
metoder och belysande exempel komma att utarbetas
i raskare tempo.
För ett vidare studium hänvisas till Gabriel Kröns
artikel i General Electric Review, Vol. 38, No. 4, sid.
181, April, 1935. Sedan dess ha åtskilliga uppsatser
skrivits av samme författare och andra, såväl
ingenjörer som matematiker.
Teleteknis ka anordningar i luftförsvarets tjänst.
Av H. ROMANUS.1
Det fanns på utställningen i Chicago 1933—34 i
Electrical Building en robot, som hade en hel del
underbara egenskaper. Den kunde se en besökande,
som närmade sig, resa sig upp och räcka fram
handen till hälsning, tala, röka en cigarrett osv. Den
stod där som ett exempel på vilka förbluffande
resultat teknikerna kunna åstadkomma med de moderna
resurser, som exempelvis elektronröret och fotocellen
satt i deras händer, om de få lägga ned obegränsat
med pengar och arbete på en sak.
Men den kan också stå som symbol för en • stor
grupp av tekniska konstruktioner, som icke äro
användbara till någonting annat än att visas på
utställningar. När det gäller konstruktioner för det
praktiska livet blir det andra synpunkter som göra sig
gällande och då få kanske både fotocellen och andra
finesser stanna kvar i laboratorierna.
Det finns för närvarande på luftförsvarets område
helt säkert många fler tekniska problem och
önskemål än det finns penningmedel till förfogande. Det
gäller därför för luftförsvarets och luftskyddets män
att välja mellan hötapparna, och därvid inte endast
begränsa sig med hänsyn till de ekonomiska
möjligheterna, utan även beakta de tekniska villkoren för
en praktisk lösning.
Några karakteristiska huvudegenskaper hos
luftförsvarets teletekniska anordningar.
Jag skall börja med att framdraga några av de
särskilda egenskaper, som ur teknikerns synpunkt
karakterisera luftförsvarets teletekniska utrustningar,
och som skilja dessa från liknande anläggningar för
annat ändamål.
Man finner då först ett kännetecken, som i stor
utsträckning är gemensamt för alla tekniska
anordningar i försvarets tjänst, men som framträder
särskilt tydligt då det gäller luftförsvaret, nämligen
i Föredrag vid Svenska elektroingenjörstöreningens
sammanträde den 7 okt. 1938.
karaktären av nödanläggningar. Den tekniska
utrustningen för försvarsändamål ligger ju endast i ett
slags beredskap, och har i Sverige inte fått
användning för sitt egentliga ändamål på över 100 år, en
tid som alltså betydligt överskridit alla tekniska
anordningars normala livslängd.
Inom de äldre försvarsgrenarna användes dock.
utrustningen i stor utsträckning för personalens
utbildning och för militära övningar, men inom luftförsvaret,
och alldeles särskilt inom det passiva luftförsvaret,
dvs. luftskyddet, som i så stor utsträckning bygger på
frivillig personal, har man åtminstone hittills måst
räkna med att de tekniska apparaterna och
anläggningarna kunna få stå oanvända och t. o. m. oprovade
under långa tider. De böra därför byggas på
konstruktionselement, som tåla lång lagring och icke
erfordra periodisk skötsel eller översyn.
De äro också nödanläggningar i den meningen, att
de skola fungera vid sådana tider, då man måste räkna
med förstörelse av en hel del materiel, och böra
sålunda kunna fungera oberoende av andra tekniska
anläggningar, ja t. o. m. själva tåla att delvis förstöras
utan att bliva helt funktionsodugliga.
En annan huvudegenskap, och kanske den, som är
mest karakteristisk för luftförsvarets teletekniska
anläggningar, är det stora kravet på snabbhet, ofta
kombinerat med en fordran på omfattning av mycket
vidsträckta områden. Detta sammanhänger med
flygvapnets två karakteristiska egenskaper, den stora
hastigheten och möjligheten att även dra in det civila
området bakom fronten, den s. k. hemorten, i
krigshandlingarna.
Ett tredje karakteristikum är den mycket korta
utnyttningstiden. Ett flyganfall passerar en ort på
några korta ögonblick, under vilken tid en massa
anläggningar skola vara i funktion. Sedan kan det
gå timmar, dagar eller månader, under vilken tid
anläggningarna endast stå i beredskap, en beredskap,
som dock måste vara ögonblicklig.
Detta leder till att man av ekonomiska skäl gärna
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
