Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
pappersisoleringen, och de paraffinerade rören kunna
uppta under tre dagars tid i en mycket fuktig kabelbrunn.
Sedan trådarna skarvats, fastbindes ett stycke
muslin under skarven, varefter hälften av det
granu-lerade kalciumsulfatet strös mellan trådarna och
resten nära blymanteln vid skarvens båda ändar.
Kal-ciumsulfatkornen äro jämförelsevis mjuka, ungefär
som vanlig krita, och de kunna därför inte skada
pappersisoleringen, när skarven dras ihop vid
band-omlindningen, innan blymuffen dras över den.
Några av de skarvar, som behandlas med torkämnet,
nå mycket snabbt ett mycket högt isolationsmotstånd
mellan ledarna, medan andra skarvar kräva flera
dagar, och till och med tre à fyra veckor, innan de
nå dessa värden. Detta illustreras av mätningar,
som gjorts på åtta skarvar, vilka utförts i en 1
800-pars underjordisk kabel. Motståndet mättes mellan
de enskilda hundratalsgrupperna och alla de andra
trådarna pius kabelmanteln. I den skarv, som torkat
snabbast, därför att den utförts i torr atmosfär, hade
alla 10O-pars grupperna ett motstånd av över 1 000
megohm omedelbart sedan blymuffen pålötts. I den
skarv, som torkat långsammast, därför att den gjorts
i en mycket fuktig kabelbrunn, hade de olika 100-pars
grupperna mellan 6 och 2 50 megohm motstånd
omedelbart sedan muffen påsatts, men alla hade uppnått
1 000 megohm efter 21 dagar. I den färdiga kabeln hade
de olika 100-pars grupperna uppnått 14 till 1 000 megohm
isolationsmotstånd 18 timmar sedan den sista skarven
gjorts, och alla hade över 1 000 megohm efter 30 dagar.
Denna skillnad i torkningstid har inte någon
betydelse för telefonkablar, eftersom dessa äro i
driftfär-digt skick även om isolationsmotståndet mellan
ledarna i ett par skulle nedgå till en bråkdel av 1
megohm. Även när skarvarna äro utsatta för 100 %
fuktighet under två eller tre dagar medan man arbetar
på dem, sjunker aldrig motståndet mellan trådarna i
samma par till värden, som äro tillräckligt låga för
att hindra en tillfredsställande funktion. Även om
man kunde tänka sig, att fel kunde uppstå i en kabel,
som innehåller ett stort antal mycket fuktiga ledare,
är all risk dock eliminerad genom förfaringssättet med
torkämnen. Eftersom alla skarvarna inte kunna
färdigställas på samma gång, komma de som först äro
gjorda, att ha torkat ut innan den sista är färdig.
Torkningshastigheten beror för övrigt inte endast
på fuktighetshalten, utan även på andra förhållanden,
t. e. den lätthet, med vilken fuktigheten diffunderar
från isoleringen till torkämnet. Sålunda torka
små-skarvar snabbare än stora, medan tät hopbindning av
skarvarna ökar torkningstiden. Paraffinerade
isoleringsrör torka långsammare än ovaxade; det visar sig
för övrigt, att den torktid på två à tre veckor, som
observerats för vissa stora skarvar, har förorsakats
just av den långa tid, som behövs för torkningen av
de paraffinerade rören.
Man fruktade till en början att det valda torkämnet,
som egentligen inte är annat än gips, skulle kunna
stelna till en stenhård massa, ifall vatten kom in i
skarven, varigenom all reparation skulle omöjliggöras.
För att undersöka detta utfördes laboratorieprov,
varvid vatten långsamt fick tränga in i den torkade
skarven, ungefär såsom skulle ske i praktiken, om en muff
var illa lödd eller spräckt. Det visade sig då, att
isolationsmotståndet mellan vissa kabelpar minskades
efter en till tre timmar i sådan grad, att felet märktes
på stationen. Efter ytterligare två timmar hade mer
än hälften av paren blivit felaktiga. Under vanliga
förhållanden skulle under dessa två timmar något ha
gjorts för att hindra vatten att ytterligare komma in i
skarven, och vid denna tidpunkt visade det sig, att
torkämnet kunde skakas ur skarven utan att
isoleringen skadades, och det var dessutom möjligt att
återställa skarven till högt isolationsmotstånd endast
genom att lägga in färskt torkämne.
Dessa prov ha lett till, att ett flertal av Bell-bolagen
alltid använda denna metod vid arbete inomhus och
dessutom vid de reparationsarbeten, där kablarna
paraffinkokats så ofta, att isolationen blivit spröd,
samt slutligen för att torka ut skarvarna i de fall,
då vatten kommit in i dem. (Bell. Labor. Rec.,
november 1938.) sah.
Föreningsm eddel anden
Berättelse över verksamheten under år 1938 inom
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning
av Svenska teknologföreningen.
Ledamöter.
Vid slutet av 1937 var föreningens medlemstal 796.
Under året ha 29 medlemmar inträtt och 3 återinträtt
varjämte 7’ avgått med döden och 15 utgått av annan
anledning. De avlidna äro: fil. dr Olof Krister
Eriksson, överingenjör Philip Spade, civilingenjörerna Gunnar
Dahlbäck, Henrik William Granroth, Per Deurell, John
Greger samt marindirektör Elias Rundgren.
Föreningens medlemsantal vid slutet av år 1938 är sålunda 806.
Styrelse och funktionärer.
Föreningens styrelse och funktionärer ha under året
utgjorts av följande personer:
Styrelse: ordf. Yngve Holm, direktör (1938); vice ordf.
Einar Malmgren, byrådirektör (1936), Ivar Herlitz, tekn.
dr (1938); sekreterare Gustaf Löfgren (1935), Inge
Svedberg, civilingenjör (1938); ceremonimästare Harry
Nyström, civilingenjör (1938); övriga medlemmar Uno
Lamm, civilingenjör (1937), Torsten Lundell,
civilingenjör (1938), Mogens Mateli, fil. dr (1937), Thure Strand,
driftchef (1936), Gustaf Swedenborg, byråingenjör (1938)
och Magnus Wahlström, linjedirektör (1937).
Representanter i Svenska teknologföreningens
styrelse: ordinarie Einar Malmgren, byrådirektör (1938),
Ivar Herlitz, tekn. dr (1938); suppleant Hemming
Johansson (1938).
Klubbmästare: Sven Hedberg, civilingenjör (1930),
Åke Vrethem, civilingenjör (1938).
Revisorer: Axel F. Gustrin, förste byrådirektör (1927),
Helge Ericson, verkstadsdirektör (1934).
Redaktör för "Elektroteknik": A. Julius Körner,
civilingenjör (1918).
Biblioteksnämnd: Henric Wallér, civilingenjör (1932),
Gustaf Swedenborg, byråingenjör (1936).
S ammanträden.
Under året har hållits 14 ordinarie sammanträden,
nämligen inom serien kraftteknik den 21/1, 18/2, 22/4,
21/10 och 4/11 samt inom serien teleteknik den 4/2, 4/3,
1/4, 7/10 och 8/11 och gemensamma för båda serierna
den 24/3 (jubileumssammankomst), den 14/5
(vårutflykt), den 16/9 och den 10/12 (julfest).
Dessutom ha tillsammans med Kungl, tekniska
högskolan anordnats tvenne extra föredrag, nämligen den
3/5 och 24/11. Sammanträdena ha i allmänhet ägt rum
på Svenska teknologföreningens lokal. Undantag utgöra
sammanträdena den 24/3 (i Konserthusets i Stockholm
lilla sal) och den 14/5 (på hotell Baltic i Gävle) samt
föredraget den 24/11 (på KTH:s hörsal 432).
Besöksfrekvensen har varit god i det att i medeltal
c:a 90 medlemmar bevistat sammanträdena.
Sammanträdena ha avslutats med klubbafton eller supé med
samkväm, varvid genom föredragshållarnas eller
klubbmästarens försorg flera underhållningsfilmer visats.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
