Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
parkeringsförbud i vissa trängre gator i den inre
staden. (Verkehrstechnik, h. 9, 1939.)
E. L.
Färgtelevisionens problem. För att överföra en
televisionsbild i naturliga färger måste man använda
minst ett trefärgssystem, om man vill uppnå naturtrogna
bilder. I jämförelse med svartvitbilder skulle man
alltså för överföring av färgbilder behöva ett tre gånger
så stort frekvensband vid lika upplösningsförmåga och
överföringstid. Om emellertid överföringskanalens
frekvenshand är bestämt på förhand, uppstår frågan, om
färgbilden vid lika överföringstid kommer att bli mindre
skarp än motsvarande svartvitbild. Det anses, att detta
icke utan vidare är sant, eftersom en färgbild vid lika
bandbredd hos överföringskanalen just genom sin färg
ger ögat en mera differentierad bild trots färgbildens
grövre raster jämfört med samma motiv i svartvitt.
Det är svårt att ge ett slutgiltigt svar på denna
fråga, eftersom fysiologiska och psykologiska
egenskaper hos seendet härvid spela en mycket stor roll. En
jämförelse mellan en färgbild med liten
upplösningsförmåga och en svartvitbild är synnerligen svår, eftersom
två icke jämförbara egenskaper, nämligen
upplösningsförmåga och färg, måste jämföras. Enligt de nyare
undersökningarna över synskärpan kan man inte för
en färgad bild tillåta mindre upplösningsförmåga än
fölen sva»tvitbild, om man därvid inskränker sig till
bildens geometriska bildinnehåll. Man kan emellertid
tänka sig bilder, där huvudsaken är färgfördelningen
och där — med hänsyn till det fotometriska
bildinnehållet — mindre upplösningsförmåga ingalunda betyder
mindre skärpa. På bildinnehållet beror det därför, om
en färgad bild med ringa upplösningsförmåga kommer
att vara lika tydlig som motsvarande svartvitbild eller
inte.
Man har gjort försök att på fotografisk väg från
samma färgdiapositiv framställa dels en svartvitbild,
dels en färgad bild med liten upplösningsförmåga. Med
tillhjälp av en serie sådana bilder, där svartvitbildernas
skärpa utväljes i steg inom det på televisionens
nuvarande ståndpunkt normala upplösningsområdet, kan man
för ett visst bildinnehåll bestämma, vid vilket raster en
färgad bild med mindre upplösningsförmåga är att
föredra framför en svartvitbild med större skärpa.
Härigenom kan man också för ett givet frekvensband
bestämma, vid vilket raster överföringen av färgade bilder
med trefärgsystem bättre utnyttjar frekvensbandet än en
svartvitöverföring. (Telegr.- u. Fernspr. Techn., juli
1938.) sah.
Telefon pä tåg. Det engelska lyxtåget Coronation
Scot, som för närvarande utställes på New York World’s
Fair, är bland andra finesser försett med telefoner i
varje kupé, varigenom de resande kunna sätta sig i
förbindelse med restaurangvagnen för att framföra sina
beställningar.
Telefonapparaterna i varje vagn äro anslutna över
en gemensam ledning till en växel i restaurangvagnens
tredje- resp. förstaklasskök. Varje växel är avsedd för
fem ledningar, vilka äro anslutna till en omkastare på
växelns framsida; över varje omkastare är monterad en
anropslampa. Anropslamporna äro försedda med röda
linser för att signalen skall vara så iögonfallande som
möjligt. Om den optiska signalen inte skulle vara
tillräcklig, kan man genom att omställa en omkastare
inkoppla en summer för akustisk signalering.
Vid anrop lyfter den resande på mikrotelefonen och
trycker in mikrotelefontangenten. Motsvarande
anropslampa lyser då upp i växeln, där anropet besvaras med
den mikrotelefon, som är monterad på växelns översida,
sedan man fällt den omkastare som motsvarar den
anropande ledningen. När den resande fått svar, uppger
han numret på sin telefon och framför sedan sin
beställning.
Telefonapparaterna äro infällda i kupéväggen under
fönstret, så att de bli lättillgängliga utan att inkräkta
på de resandes rörelsefrihet. För att hindra
mikrotelefonen att vagga i klykan användes en fjädrande hållare.
I närheten av apparaten är graverad en enkel
bruksanvisning, som även tydligt anger apparatens nummer.
Telefonapparaterna äro balanskopplade, vilket är
särskilt nödvändigt i ett snabbgående tåg, där det buller,
som vid höga hastigheter tas upp av mikrofonen,
skulle i den egna telefonen helt och hållet dränka
samtalet. Balanseringen är så effektiv, att ett
telefonsamtal kan föras normalt även vid tågets maximihastighet,
150 km/h.
Telefonanläggningen matas från
tågbelysningssyste-met, där en generator, som drives från hjulaxlarna, ger
26 V likström. Trots att generatorn är ständigt
inkopplad över ett buffertbatteri äro störspänningarna ovanligt
små, tack vare drosselspolar som inkopplats i
batteriledningen samt belysningsgeneratorns mycket goda
kom-muteringsegenskaper. (Current Comments, nr 1 1939.)
sah.
Bestämning av högohmiga isolationsfel. De vanliga
mätmetoderna enligt Vakley och Mtjrkay för lokalisering
av isolationsfel äro i allmänhet inte tillfyllest vid
isolationsfel med mycket högt övergångsmotstånd, vilket ofta
blir fallet vid bristningar i kabelblymantlar. Villkoret,
att man till förfogande har en felfri hjälpledning och att
likströmsavledningen hos hjälpledningarna och de
felaktiga ledningarna äro så små, att de kunna försummas,
uppfylles nämligen icke längre när felstället har mycket
högt övergångsmotstånd. Vidare uppkomma
felströmmar — krypströmmar, elektrolytiska och termiska
strömmar, elektrostatiska induktionsströmmar m. m. — vilka
vid övergångsmotstånd över 100 megohm få samma
storleksordning som mätströmmen.
Nyligen har framlagts en ny mätanordning, som
baserar sig på dubbel-Varley och Küpfmüller-metoderna,
men utan balansering av mätbryggan. Mätanordningens
kretsmotstånd hålles oförändrat under mätningen; denna
göres oberoende av statiska och induktiva strömmar
genom att två trådar i samma fyrskruv användas. Man
mäter dels tomgångsströmmen genom de öppna
trådarna, dels kortslutningsströmmen då trådarna äro
sammankopplade. Totalströmmen blir med god
approximation lika i båda fallen, då motståndet i kretsens övriga
delar är litet jämfört med felmotståndet. Avståndet till
felstället blir då proportionellt mot förhållandet mellan
galvanometerutslagen vid kortslutning och tomgång. I
ekvationen förekommer emellertid även en
multiplika-tor, som innehåller ledningsmotståndet och
galvano-metermotståndet, för vilkas bestämning man skulle
behöva en speciell mätanordning.
Detta kan man dock komma ifrån genom en
dubbelmätning eller en utväxlingsmätning. Enligt den första
metoden gör man en andra mätning från motsatta änden
àv kabeln med användning av samma mätledning, varvid
endast de fyra galvanometerutslagen förekomma i
ekvationen. Den andra metoden kan användas när slingans
fjärrände kan återföras till mätorten över en felfri
hjälpledning, varefter man kan utföra
kortslutningsmätningar vid båda ändarna av slingan.
Tomgångsmät-ningen behövs inte längre, eftersom den ger samma värde
vid båda ändarna.
Dessa tre mätmetoder ha provats med gott resultat
på en rad högohmiga isolationsfel i kablar av olika
längder. I tolv av femton fall var mätfelet mindre än
1 %; i de tre övriga fallen var felmotståndet betydligt
större än mätområdet, vilket gjorde att resultatet icke
blev så noggrant, men dock höll sig inom 2—3 %.
(Telegr. u. Fernspr.-Techn., september 1938.) sah.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
