Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
och den ekonomiska isoleringstjockleken kan lösas
direkt ur denna ekvation
. 1 /A - 10 • e
7 ~ P-y 82
I dessa båda huvudekvationer betyda
s = isoleringstjockleken i mm,
• ■ , K-T (U—U)
A = anläggmngsfaktorn ■=-^–,
K — värmepriset i kronor pr 106 kcal,
T = årliga drifttiden i timmar,
t1 — det varma mediets temperatur i °C,
t2 lufttemperaturen utanför isoleringen i °C,
p — ökningen i anläggningskostnad för isoleringen
pr meter rör och mm tjocklek,
y = förhållandet mellan vinsten av en ökning i
isoleringstjockleken och kostnaden för denna
ökning,
e — en koefficient, beroende av rördiameter och
isoleringens värmeledningstal, se tabellerna,
s2 = en liknande koefficient, se samma tabeller.
Exempel.
1. Anläggningen:
Värmepriset K — 5,00 kronor pr 10° kcal.
Drifttiden T =z 2 800 timmar per år.
Ångtemperatur t1 — 175°C.
Lufttemperatur t2 — 20°C.
Härur beräknas anläggningsfaktorn
5,oo-2 800(175 — 20) 0
A =-lö®-= 2>17-
Denna gäller för alla rörledningar inom anläggningen,
som föra ånga av denna temperatur.
2. Röret och isolationen.
Rörets ytterdiameter d{ = 216 mm.
Isoleringens värmledningstal vid cirka 100°C
medeltemperatur — 0,06.
Tilläggspriset p — 0,20 kr. pr m och mm.
Vinsten y — 0,120.
Ur tabellen för 216 mm rör finner man vid
l — 0,06 värdena e — 4,56 och s2 — 8,5. Alltså är
den ekonomiska isoleringstjockleken
1 /2,17 • 10 ■ 4,56
= y2 490 — 8,5 = 41,4.
Det torde av exemplet framgå, att beräkningen
enligt denna approximativa metod är väsentligt enklare
än enligt den exakta. Det har också tidigare
framhållits, att noggrannheten är fullt tillfredsställande, i
det felet kan förväntas uppgå till 1 à 2 mm.
Litteraturförteckning:
1. Cammerer. Wirtschaftlichste Isolierstärke bei
Wärme-und Kälteschutzanlagen–-Berlin 1938.
2. Deutsche Prioformwerke. Wärme- und Kälteschutz in
Wissenschaft und Praxis. Köln 1928.
3. Cammerer. Der Wärme- und Kälteschutz in der
Industrie. Berlin 1938.
4. Mitteilungen aus dem Forschungsheim für
Wärme-schutz. Heft 5. Schmidt. Die Wärmeleitzahlen von Stoffen
auf Grund von Messergebnissen. Wrede. Kurventafeln zur
Berechnung des Wärmeverlustes und Temperaturabfalles von
isolierten Rohrleitungen.
5. Stålhane och Andersson. Om bestämning av
rörisoleringars värmeisoleringsförmåga. Tekn. tidskr. 1931. A. A.
H. 49.
6. Eriksson. Bestämning av rörisoleringars tjocklek.
Tekn. tidskr. 1934. A. A. H. 26.
7. Borschke. Berechnung der wirtschaftlichsten
Isolier-dicken. Arch. f. Wärmewirtschaft und Dampfkesselvesen
1928. H. 4.
8. Cammerer. Rechentafeln über die Anwärmung und
Auskühlung wärmegeschützter Rohrleitungen. Wärme 1937.
H. 5.
Cammerer. Tabellarium äller wichtigsten Grössen für
Wärme-, Kälte- und Schallschutz. Berlin-Wilmersdorf 1934.
10. Goercke. Betriebseignung von Wärmeschutzmitteln.
Arch. f. Wärmewirtschaft 1935. H. 2.
11. Grünzweig und Hartmann. Wärme- und
Kältver-luste isolierter Rohrleitungen und Wände. Berlin.
12. Richtlinien zur Bemessung von Wärme- und
Kälte-schutzanlagen. DIN Vornorm 1951. Berlin 1931.
Bidrag till teorien för pendeldämparen.
Av överingenjör W. R. Uggla.
Under de bägge senaste decennierna har man
ägnat de fenomen, som stå i samband med vibra
tioner och svängningar hos konstruktioner av olika
slag, mycket stor uppmärksamhet. Särskilt träder då
drivanordningar i samband med kolvmaskiner i
förgrunden. Detta beror därpå, att dessa maskiners
momentkurva alltid innehåller en hel rad övertoner
eller som man också säger svängningar av högre
ordning. Systemets kritiska svängningstal av olika
grad kunna då lätt sammanfalla med de inducerade
momentkomposanterna, varvid ofta farliga
utfjäd-ringar kunna äga rum, vilka till äventyrs kunna
åstadkomma förödande verkningar, särskilt å
maskinens vevaxel. Dessa svårigheter växa givetvis med
kolvmaskinens varvantal, emedan de inducerade
periodtalen stiga proportionellt med varvantalet. Man
brukar då tillgripa den metoden att spärra vissa
farliga varvtalsområden, vilka man kör igenom med så
stor hastighet som möjligt. Man kan även
åstadkomma en neutralisering av de kritiska svängningarna,
om man har till sitt förfogande en god
vibrationsdämpare. Dessa dämpare arbeta efter skilda
principer. De flesta äro baserade på den principen, att
vibrationen ifråga åstadkommer en effektförlust i
dämparen. En dylik dämpare kan givetvis dock ej
helt utdämpa en svängning. En annan princip
bygger på det förhållandet, att man låter tillsatsmassor
svänga i 180° fasförskjutning till den kritiska
svängningen. På detta sätt alstras ett motmoment, som i
varje ögonblick är lika stort, men motsatt det
inducerade. Här sker sålunda utdämpandet utan
effektförluster och sålunda utan farliga förslitningar eller
farliga värmeutvecklingar inuti dämparen. Till denna
grupp hör den s. k. pendeldämparen, vilken här skall
bli föremål för ett närmare studium.
Pendeldämparen är en likformigt roterande dubbel-
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
