Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
AUTOMOBIL- OCH MOTORTEKNIK
redaktör: NILS GUSTAFSSON
HÄFTE 12 utgiven av svenska teknologföreningen 21 DEC. 1940
INNEHÅLL: Vedgasdrift av lastbilar, av civilingenjör S. G. Sylvan. — Några utblickar över
motorbränsleområdet, av civilingenjör Hilding Håkanson.
Vedgasdrift av lastbilar.
Av civilingeniör S. G. SYLVAN.
Svenskarna ha sedan urminnes tider varit vana vid
att tillgodose sina råvarubehov ur skogen. Så
länge behoven voro små, föreföll skogstillgången
fullkomligt obegränsad, och man kunde tillåta sig- vilken
avverkning som helst. Med tilltagande
industrialisering blev det emellertid så småningom uppenbart,
att tillgången hade sin begränsning, och att
avverkningen måste anpassas efter återväxten. Under de
senaste decennierna ha vi avverkat mellan 40 och 50
mill. fastkubikmeter årligen och återväxten torde
uppgå till approximativt samma storlek. Några
avsevärda upplagrade reserver ha vi icke.
Då vi nu stå inför nödvändigheten att utvinna även
vårt behov av motorbränsle ur våra skogar, är det
självklart, att vi måste noggrant överväga de
tekniska möjligheterna särskilt med hänsyn till
skogsekonomi. Det finns ju rätt många framkomliga vägar
— man kan tillverka flytande motorsprit eller
syntesbensin, man kan göra karbid för
acetylenframställ-ning, och man kan generera gas ur veden med eller
utan föregående kolning. De olika metoderna ha
ganska ingående diskuterats i dags- och fackpressen,
och man får väl anse det fastställt, att endast
gengasmetoden är möjlig för någon större del av vår
motorpark just nu.
Frågan är då, huruvida man skall generera gasen
direkt ur veden eller ur en på förhand kolad produkt.
De rent tekniska synpunkterna ha härvidlag stått i
viss motsättning mot de bränsleekonomiska, och man
har tvekat, vilken väg som är den riktiga.
Nedanstående uppgifter angående vedgasdriften äro
avsedda såsom ett bidrag till lösningen. Till att börja med
är väl en historisk överblick av utvecklingen i
Sverige på sin plats.
I början av 1920-talet fanns ett visst intresse för
gengasdrift av motorfordon. Man hade
avstämningen under förra kriget i färskt minne, och tanken att.
kunna driva bilar med inhemskt bränsle var
tilltalande. Bröderna Klas och Henrik Widegren togo på
allvar upp tanken att söka få i gång en försöksdrift.
De inledde underhandlingar med ungraren Julius
Heller i Wien och inköpte från denne en serie
generatorer, som monterades på lastbilar och
omnibussar. Hellers generatorer voro avsedda för träkol och
i Föredrag vid avd. för Mekanik sammanträde den 15
oktober 1940.
voro baserade på direkt drag, dvs. reduktionszonen
var belägen ovanför eldhärden, och generatorgasen
passerade genom hela bränsleskiktet på sin väg ut.
Med österrikiska bokkol gick generatorerna bra, men
sådana fanns ej att få på den svenska marknaden.
Med vanligt svenskt handelsträkol innehöll gasen så
mycket tjära, att motorerna hastigt beckades igen.
Bröderna Widegren drogo av försöken den
slutsatsen, att en bilgenerator för svenska förhållanden
måste baseras på omvänt drag med reduktionszonen
belägen under förbränningszonen.
Torrdestillationsprodukterna från veden måste då passera genom
själva eldhärden och förbrännas av det där rådande
luftöverskottet. Bröderna Widegren konstruerade
1924 en generator enligt denna princip och
monterade den på en Fordson traktor.
Denna generatortyp kunde drivas med alla slags
träkol. Ett flertal aggregat monterades på lastbilar,
bussar och traktorer, och driften var i stort sett
tillfredsställande. Driftskostnaden blev emellertid
högre än för bensin och försäljningen blev svårare,
allt eftersom de sorgliga erfarenheterna från kriget
föllo i glömska.
Ingenjörerna Widegren kommo så småningom till
den uppfattningen, att gengasdriften för att bli
ekonomisk måste baseras på okolat trä. Då man lyckats
få bukt med tjärorna i ofullkomligt kolat bränsle, så
borde det väl kunna lyckas även med veden själv.
De utförde beräkningar och ritningar på grundval av
de gjorda erfarenheterna och togo sedan upp saken
med direktör Gustaf Olsson vid Svenska fläktfabriken,
som förut sysslat med stationära vedgasgeneratorer.
Direktör Olsson blev intresserad, och ett samarbete
kom till stånd mellan bröderna Widegren och
Svenska fläktfabriken, som tillverkade
Widegrengenera-torerna från år 1927.
Den första svenska vedgasgeneratorn levererades
år 1928 till armén och installerades på en
Scania-Yabis lastbil. Bilen deltog år 1929 i en fältmanöver
och drevs då med ved ur gamla gärdesgårdar. Denna
tanke är sålunda icke alls ny.
Ett ganska stort antal av dessa generatorer
tillverkades och försåldes under de följande åren.
Bensinpriserna voro emellertid låga, och ekonomisk vinst
i samband med användandet kunde påvisas endast
i ett fåtal fall. Intresset från motormännens och
statsmakternas sida blev med tiden allt mindre och
21 dec. 1940
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
