Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ha också redan utnyttjats av ett flertal stora
vattenförbrukare.
Vårt land är uppbyggt av berggrund av skilda
åldrar och sammansättningar. Äldst är urberget, som
täcker största delen av landets yta och som består av
graniter, gnejser, leptiter, porfyrer etc. Inom sådana
områden går grundvattnet fram i sprickor, skiktfogar
och skolar i berggrunden. Varje granitområde, varje
gnejsområde etc. har ofta sin speciella typ och
sprickbildning, som gör, att områdena ur
vattenanskaff-ningssynpunkt vanligen också äro helt olika.
Sprick-rika- granitområden av t. e. den typ, som täcker en
stor del av Småland, äro ur
vattenanskaffningssyn-punkt relativt goda. Så är även förhållandet med
gnejsen i Västergötland, Halland och västra Småland.
I berggrundsområden av denna typ har man vid
bergborrningar erhållit upp till 15 m3 vatten per timme
och borrbrunn. I Södermanland, speciellt trakten
söder om Stockholm, finnes för att taga ett annat
exempel en gnejsbergart, som på grund av
förändringar i jordskorpan blivit mycket veckad och
omvandlad. Vid den kraftiga ombildningen synas
sprickorna delvis ha fyllts igen. Sprickvolymen har
reducerats och berggrundens möjligheter att magasinera
vatten sålunda också minskats. Inom dylika områden
erhålles sällan mer än 2 à 3 m3 vatten per timme och
borrbrunn.
I täta och sprickfattiga bergarter, såsom diabaser
och dioriter, har vattentillgången visat sig vara ännu
mindre och stundom saknas vatten helt och hållet.
Däremot har erfarenheten visat, att goda resultat
kunna väntas av bergborrningar, som utföras i
närheten av diabaser och dioriter, vilket skulle tyda på
att dessa bergarter kunna dämma upp grundvatten i
den närliggande berggrunden, när denna är sprickrik
och kan magasinera vatten.
De bästa resultaten från bergborrningar ha erhållits
inom sandstens- och kalkstensområden, som äro
yngre än urberget. I sådan berggrund förekommer
grundvattnet icke blott i sprickor utan även i hålrummen
mellan de korn, som uppbygga bergarterna. Dessa
kalk- och sandstenar ha en gång i tiden bildats på
ungefär samma sätt som de sand- och gruslager, ur
vilka vi nu, när lagren äro tillräckligt
genomsläpp-liga, kunna pumpa upp grundvatten. Under loppet
av milliontals år ha de en gång lösa kalk- och
sandlagren så småningom hårdnat och förstenats, men de
ha alltjämt bibehållit sina karakteristiska
kornsammansättningar.
På samma sätt som ett grovt gruslager släpper
igenom vatten lättare än ett fint sandlager, låter en
grovkornig sandsten eller kalksten vattnet lättare
passera än en finkornig. Ur
vattenanskaffningssyn-punkt kunna därför grovkorniga sand- och kalkstenar
vara jämnställda med gruslager. Förutsättningar för
ansamling av större grundvattenmängder förefinnas
sålunda, där porösa lager, som ha stor
genomsläpplighet för vatten, förekomma och där dessa nedåt äro
begränsade av täta, för vatten ogenomträngliga skikt
av t. e. lera, lerskiffer eller t. o. m. finkornig och tät
sandsten. I allmänhet ligga dessa lager ej ostörda
utan ha under tidernas lopp underkastats rubbningar,
som resulterat i förkastningar och veckningar,
varigenom da ursprungligen horisontella lagren kommit
att avbrytas och förflyttas eller att bilda uppåtböjda
sadlar (antiklinaler) och nedåtböjda tråg (synklinaler).
ett djupt liggande, vattenförande sandlager i botten
av en gammal igenfylld strömfåra, den s. k.
"Alnarps-floden", en 5 à 6 km bred sänka i kritberggrunden,
vilken övertvärar sydvästra hörnet av Skåne.
Flera stora vattenförbrukare, t. e. Göteborg,
Hälsingborg, Örebro, Sala och Luleå, använda konstgjort
grundvatten, vilket framställes på så sätt, att
ytvatten långsamt får passera genom, lämpliga naturliga
sand- och gruslager.
Vid borrningar, som Svenska Diamantbergborrnings
Aktiebolaget utfört under de senaste åren, har det visat
sig, att avsevärda mängder grundvatten också kunna
erhållas från borrade brunnar i berg inom vissa
berggrundsområden, särskilt sandstens- och
kalkstensområden. De möjligheter, som på detta sätt öppnats för
att anlägga vattenverk baserade på berggrundvatten,
Fig. 1. Stötborrmaskiner av denna typ användas för
borrningar efter grundvatten i granit, gnejs, sand- och
kalkstensberggrund etc.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
