Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
bär detta att linjen AB tänkes förflyttad åt vänster
till exempelvis AXBV Den avskilda fingodsprodukten
kommer då att innehålla även en kvantitet grova
halvkorn — motsvarande ytan POR — vilka vid den
magnetiska separationen icke anses kunna avskiljas
ur sligen, som alltså totalt kommer att representeras
av ytan BJWOEG.
Utgår man alltså från att det för den slutna
mal-kretsen erforderliga avskiljandet av färdigmalt gods
skall sko i ett enda steg, i en enda maskin, och om
dessutom vid den efterföljande
anrikningsbehandlingen av den färdigmalda produkten endast koncentrat
och avfall kunna erhållas, framstår sikten såsom enda
tänkbara hjälpmedel att vid nedmalning av järnmalm
åstadkomma sluten krets.
Användande av enbart sikt på sätt som antagits
i det föregående är emellertid icke idealiskt annat än
för det fall att malmen har en mycket jämn kornighet
och en sådan struktur att samtliga malmmineral vid
en viss kornstorlek bliva renkrossade utan att någon
betydande övermålning behöver ske. Allt efter
malmtypens beskaffenhet måste, såsom framgår av fig. 5,
i olika utsträckning såväl renkrossade grova
malmmineral (ytan HOD) som renkrossade grova
gråbergsmineral (ytan NOC) finmalas, innan de få tillfälle att
lämna malkretsen. Om de tidigare framställda
önskemålen skola kunna uppfyllas, att järnmalmssligen
skall vara så grovkornig som möjligt samt att
målningen skall ske med minsta möjliga slambildning,
bör siktningen kombineras med lämpliga
hjälpproces-ser. I första hand gäller det processer, som
möjliggöra avskiljandet av halvkorn. Trots den magnetiska
anrikningens omvittnade1 oförmåga i detta
hänseende, synes det kanske icke alldeles uteslutet, att de
magnetiska separatorerna skola kunna fulländas så
att de åtminstone vid särskilt gynnsamma
förhållanden förmå åstadkomma en uppdelning av renkrossad
magnetit och halvkorn. Löwenhielm2 har f. ö. redan
1930 angivit att detta är i stort sett möjligt.5
Med skakbord kan emellertid
mellanproduktsupp-delning lättare ske. Rothelius3 har vid sina försök att
ersätta magnetisk anrikning med skakbordsanrikning
påvisat, att bordaiirikning ger överlägsna resultat, om
produkten innehåller halvkorn. Bring4 har redogjort
för lyckade försök, som utförts för att med skakbord
avskilja halvkorn ur magnetslig.
Om halvkoriisproblemet kan bemästras, och detta
även ekonomiskt, kan anrikningen allt mer närma
sig det eftersträvade ideala förloppet med
användandet av sikt i den slutna kretsen genom att
siktöpp-ningen ökas så långt, att även huvuddelen av de
grövre renkrossade kornen gå igenom sikten.
Härigenom synes det även i många fall finnas en
möjlighet att arbeta med siktar med sådan grovlek att
1 J. K. A. 1927, s. 420. Jfr not 1 och 2, s. 26.
2 J. K. A. 1930 disk.-möte, s. 128.
3 J. K. A. 1932, s. 87.
i J. K. A. 1930 disk.-möte, s. 64.
5 I privat meddelande har ing. Löwenhielm påpekat, att
avskiljandet av halvkorn såväl med magnetisk separator som
med skakbord erbjuder särskilda svårigheter vid
skarnjärnmalmer med järnrik och tung gångart. I en undersökning,
som under korrekturläsningen av denna uppsats
offentliggjorts i Blad f. Bergsh :s vänner, 24, 1939, s. 137, påvisar
Mogensen, att utsikterna att på magnetisk väg avskilja
halvkorn äro små och i synnerhet om halvkornets
magnetit-del är av långsträckt form.
deras praktiska användning ur ekonomisk synpunkt
verkligen är genomförbar.
Nöjer man sig med att i första hand avlägsna de
grova gråbergsmineralen, så snart’ de äro
renkrossade, utan att särskilt sträva efter att göra sligen så
grovkornig som möjligt, kan man såsom angives av
Löwenhielm,1 ur godset från kvarnen med magnetisk
separator först avskilja allt renkrossat avfall
(schematiskt ytan över linjen NOE i fig. 5), varefter ur
försligen returgodset avskiljes medelst en finmaskig
sikt. Siktningen representeras i detta fall i fig. 5
av linjen DO, eller av en lodrät linje till vänster där-
>
Viktsprocent av produkten
Fig. 6. Magnetitmalm.
om LH upp till linjen NO, om halvkorn kunna
avskiljas vid en efterföljande omseparation eller
skakbordsanrikning, och sligen såsom en följd därav kan
göras grovkornigare. I sistnämnda fall närmar sig
anrikningen även det eftersträvade idealförloppet.
Tar man emellertid fasta på att halvkorn kunna
avskiljas på skakbord eller eventuellt med magnetisk
separation, framstår skrapan återigen i en helt annan
dager. Dess användbarhet även för mycket
finkorniga produkter samt dess driftsbillighet borde då
kunna göra den till ett värdefullt hjälpmedel
åtminstone vid vissa slag av järnmalmer.
Allt efter malmens beskaffenhet kunna naturligtvis
olika kombinationer, vari skrapan ingår, komma
ifråga. Genom att låta skrapan arbeta så, att
huvuddelen av allt gråberg kommer i den fina produkten
{A„B.Z i fig. 5, AB i fig. 6), varvid samtidigt en mycket
stor del av de renkrossade malmmineralen direkt
undandragas malkretsen, erhålles redan en god start.
I fig. 6 visas ett exempel på hur separeringen kan
tänkas bliva fullföljd vid en magnetitmalm. Genom
magnetisk separation avlägsnas avfallet APOEF,
varigenom erhålles försligen EOPRBG. Genom
efterföljande skakbordsanrikning uppdelas försligen i en
finslig, i stort sett efter ytan liOEGB samt
mellan-produkten POR.
Den grova produkten från skrapan, ytan till vänster
om linjen AB siktas genom en sikt så avpassad, att
huvuddelen av de renkrossade magnetitkornen
erhållas som underkorn (linjen HIKL i fig. 6), varefter
den fina produkten från sikten uppdelas på skakbord
i slig (i huvudsak ytan LKRB) och returgods (i stort
sett ytan KRH) till övervägande delen bestående av
1 Tekn. tidskr., Bergsv. 1926, s.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
