Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sorteraren en halt av 0,9 kg NaCN/ton lösning och
0,7 kg CaO/ton lösning.
Utfällningen av ädelmetallerna sker med zink med
följande kemiska reaktion till grund.
NaAu(CN)2 + 2 NaCN + Zn + H20 =
= Na2Zn(CN)4 + Au + H + NaOH
Utfällningen sker enligt Merrill-Crowe’s system.
Ett precipiteringsaggregat är vanligtvis sämmansatt
av ett filter för avlägsnandet av i lösningen
befintliga och på precipieringen hämmande ämnen, en
av-luftningsapparat för avlägsnandet av i lösningen
befintligt syre, en apparat för tillsättning av
fällnings-medel, zinkpulver, och slutligen ett filter för
uppfångandet av det utfällda guldet och silvret.
I ovanstående verk finnes ej förstnämnda filter,
utan någon av lakningstankarna ombesörjer, som
nämnts, detta arbete.
Avluftningen sker i en behållare under ett vakuum
av 600 mm Hg.
Zinkpulvret tillsättes med en liten bandtransportör
och inmatningstratt och till en mängd av 200 kg/dygn.
Lösningen pumpas med en 3"-centrifugalpump till
6 st. filterpressar av typ Merrill, vardera försedd med
31 st. triangelformade ramar med 1,3 m sida.
Filtervävnaden består av en kanvasvävnad och filterblad
av papper. Filterbladen utbytas en gång i veckan
och sändas till smältrummet.
De fuktiga filterpapperen med
ädelmetallprecipi-tatet blandas med natriumnitrat, packas i
papperspåsar och nedsmältas i smältugnar av typ
Monarch-Rockwell under tillsats av slaggbildande ämnen, som
sand, borax, natriumnitrat och flusspat. De färdiga
tackorna ha en guldhalt av 800—900 tusendelar.
Slaggen från smältningen håller en ansenlig mängd
guld och går efter nedkrossning till ett
amalgame-ringskärl. Amalgamet destilleras med förut erhållet
amalgam. Kvicksilvret returneras till verket, medan
guldet nedsmältes och ger tackor med 920—950
tusendelar.
Den inkommande malmen har, som förut nämnts,
en guldhalt av ca 10 g/ton. Verket utvinner härav
95 %.
Notiser
Mineralisk ull eller mineralull. En intressant
uppsats av J. R. Thoenen angående framställningen av
mineralisk ull och dess användningar för isoleringsändamål
särskilt i huskonstruktioner har publicerats i
februarinumret 1939 av Mining and Metallurgy.
Är 1928 fanns det 7 bolag i Förenta staterna, vilka
producerade 50 000 ton per år, under det att det år 1936
fanns 50 bolag, vilka producerade 500 000 ton per år till
ett värde av $ 30 000 000. Industrien växer alltjämt och
väntades draga stora vinster av byggnadsaktiviteten 1939.
Naturlig mineralull upptäcktes på Hawaji 1788 av en
grupp vetenskapsmän från Förenta staterna, vilka
observerade, att densamma bildades i vulkanen Kilaueas
krater, när utströmmande ånga passerade genom smält lava;
den lokala folktron förklarade fenomenet genom att
påstå att det härstammade från gudinnan Pele, när hon i
vrede rev sitt hår.
Föga uppmärksamhet ägnades den
framställningsprocess, som var resultatet av denna upptäckt, tills man
1840 meddelade att mineralisk ull framställts i Wales
och senare i Tyskland. I november 1888 beskrevs i en
aatikel i tidskriften "Stone" dess framställning i Cleve-
land och 1893 utställdes i Chicago en kostym gjord av
kvartsull. 1897 framställde C. G. Hall i Alexandria,
Indiana, mineralull i kommersiell skala.
Termen "mineralisk ull" omfattar ett stort antal
produkter, som särskiljas efter de råmaterial, ur vilka de
framställas. Bergsull framställes sålunda ur kalksten,
leror och kvarts eller sandsten; och glasull framställes
huvudsakligen ur en blandning av soda, kalksten och kvarts.
I den normala framställningsmetoden blandas
råmaterialen med omväxlande lager av koks i en vattenkyld
kupolugn av stål. Chargen smältes genom antändning
av koksen och den erhållna slaggen tappas genom en
liten öppning. Den utflytande smälta slaggströmmen
träffas vid en lämplig punkt i sitt vertikala lopp av en
kraftig horisontell ångström, varvid fina trådar bildas.
Olika tekniska. svårigheter uppträda i
framställningsprocessen. Vanligast är bildningen av bollar eller kulor,
vilka utgöra den del av det ursprungliga kornformiga
materialet, vilket har kallnat och stelnat, innan det
sönderdelats till fibrer. Närvaron av dessa kulor minskar
ullens isoleringsförmåga.
Smälttemperaturen, temperaturen hos slaggströmmen,
då den träffas av ångstrålen, slaggströmmens diameter
och avståndet från tapphål till den punkt, där slaggen
träffas av ångströmmen, äro alla faktorer, som inverka
på ullens kvalitet. Smälttemperaturerna variera
mellan 1 250 och 1 850°C och temperaturen hos den smälta
slaggströmmen, när den träffas av ångströmmen,
varierar mellan 1100 och 1 550°C.
För att verksam isolering skall kunna erhållas måste
fibrernas diametrar vara så små som möjligt, och
producenterna försöka hålla dem mellan gränserna 4 till 10 fi.
Fibrerna måste även vara så långa som möjligt för att
hållfastheten hos slutprodukten skall bli tillräckligt stor.
Ullen blåses genom ångströmmen direkt in i ett rum,
vars botten utgöres av i rörelse befintligt transportband,
som därigenom uttager ullen i form av en filt av
enhetlig tjocklek. Denna skäres sedan i storlekar lämpliga
för användning till isolering i hus. Ull, vilken skall
användas för andra ändamål, söndersmulas och befrias
från kulor. Den kan sedan blåsas in i väggar på
befintliga hus, eller den kan blandas med bindemedel och
gjutas till isoleringsskivor, isoleringsskikt till rör och
andra byggnadselement. Efter blandning med lera och
asbest, säljes den som ett isoleringscement. Den kan
inpackas mellan trådnät och användas som isolering i
ugnsväggar och rörledningar; den kan även i denna form
användas i järnvägsvagnar, båtar, flygmaskiner samt
värme- och kylapparater.
Värmeledningsförmågan hos den mineralull, som
användes till husisolering befinnes vara ungefär 4 ggr
lägre än hos furuträ, 9 ggr lägre än vanligt murbruks,
15 ggr lägre än värmeledningsförmågan hos tegel och 32
ggr lägre än betongens. Nackdelen med mineralullen,
när den användes till husisolering, är att den är mycket
benägen att absorbera och kvarhålla fuktighet. Detta
kan avhjälpas genom att täcka den på lämpligt sätt med
fuktighetsbeständigt papper. Några typer av mineralisk
ull ha underkastats en process för att minska
benägenheten för upptagning av fuktighet, men man har ej
lyckats erhålla några slutprodukter, som äro fullständigt
obenägna att absorbera all fuktighet.
Följande tabell visar värmeförlusten från ett typiskt
amerikanskt hus under specificerade fullt jämförbara
förhållanden, dels utan och dels med värmeisolering med
bergsull. Sista kolumnen utvisar bränslebesparingen i ton kol.
Hus med isoleringsskikt Värmeförlusten Ekvivalent
av bergsull i Brittiska kolmängd
Skiktets tjocklek värmeenheter i ton
Ingen isolering ........ 38 000 000 1,6
1" tjockt lager ........ 18 700 000 0,8
3%" tjockt lager ...... 8 600 000 0,4
E. R—s.
64
10 aug. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
