Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
Fig. 6. Fotmanövrerade punktsvetsmaskiner i princip.
emellan ("förberedningstid"). Sedan blir
svetsström-men inkopplad för en viss tid, som är erforderlig för
materialets uppvärmning till svetstemperatur
("svets-tid"). Plåtarnas avsvalning under tryck ("kyltid")
avslutar svetsförloppet.
Det är av vikt, att svetsströmmen kopplas in först
sedan fullt tryck har åstadkommits mellan
elektrodspetsarna. Annars skulle brännskador på plåten eller
rentav hål (särskilt vid svetsning av mässing) kunna
bli följden. Medan svetsströmmen brytes efter
fullgjord svetsning skall elektrodtrycket verka, tills
svetspunkten hunnit kylas ned till ca 600°C.
Svetsresultatet bestämmes av 3 faktorer, nämligen
svetsström, svetstid och elektrodtryck. Den vid
motståndssvetsning utvecklade värmemängden, som ju
åstadkommer svetsningen, alstras av svetsströmmen
enligt ekvationen värmemängd = konstant X
svetsström2 X motstånd X svetstid. Värmen utvecklas i
början på de ställen, som ha särskilt högt motstånd,
nämligen mellan elektrodspetsarna och plåten samt
mellan plåtarna inbördes. Så småningom fördelar sig
värmen på grund av materialets
värmeledningsförmåga över hela sektionen, som efter en viss tid uppnår
svetstemperatur. Elektrodtrycket åstadkommer då
ihopvällning. Elektrodtrycket har överhuvudtaget en
mycket viktig funktion att fylla, nämligen att hela
tiden hålla svetsstället under så stort tryck, att inre
materialomvandlingar, gasbildningar o. d. icke kunna
tillfoga någon skada.
Största betydelsen vid svetsförloppet har
naturligtvis svetsströmmen, och dess betydelse i praktiken är
större än vad som framgår av ovanstående ekvation.
Enligt denna skulle värmemängden vara bestämd av
en produkt av 3 faktorer. I verkligheten får man
dock icke välja svetsströmmen hur låg eller hur hög
som helst, utan det finns en viss undre gräns, där
svetsströmmen inte alls åstadkommer någon
svetsning, lika väl som det finns en övre gräns, vid vilken
uppvärmningen sker så våldsamt, att den förstör
själva svetsstället.
Även svetstiden måste variera inom vissa av
materialdimensionerna beroende gränser. Man måste
härvidlag komma ihåg, att den nämnda ekvationen
endast är ett uttryck för den alstrade värmen och
icke för den alstrade värmemängd, som utgår för
själva svetsningen. Förlusterna äro nämligen mycket
stora. I bästa fall är verkningsgraden 30 %. Den
minskar med svetstiden och är vid de vanligast
förekommande svetsningarna icke högre än några pro-
cent. Förlusterna stiga med svetstiden, och det kan
tänkas, att den alstrade värmemängden håller
förlusterna i jämvikt, så att inget tillskott finns för
den effektiva svetsvärmen. Man kan således vid en
viss svetsström och under vissa materialförhållanden
utöka svetstiden hur länge som helst, utan att få
någon ökning vare sig i svetspunktens diameter eller
i hållfastheten.
Mycket ofta förbises dessa fakta och med den följd,
att felbedömningar göras, särskilt när det gäller urval
av lämpliga kontrollutrustningar.
Storleksordningen för de tre faktorer, som
bestämma svetsresultatet, är för järn följande:
Elektrodtryck ____ 50 — 500 kg
Svetsström....... 4 000 —25 000 A
Svetstid ......... 0,2— 10 sek.
Punktsvetsmaskinens princip.
En fotmanövrerad punktsvetsmaskin, som arbetar
efter ovan angiven princip, visas i fig. 6.
Elektrodspetsarna sitta i elektrodhållarna 2, som äro
förskjutbart anordnade i elektrodarmarna 3, vilka i sin tur
äro skjutbara och vridbara kring axeln i
sekundärdelen (ett varv) av den enfasiga svetstransformatorn
4. Alla dessa delar, som svetsströmmen passerar
igenom, bilda således transformatorns sekundärkrets.
De äro därför vattenkylda.
Svetsströmmens storlek bestämmes av
sekundärspänningen, sekundärkretsens motstånd och den yta,
som är innesluten av sekundärkretsen (mått för
sekundärkretsens induktans). Ju större det ohmska
motståndet och ytan är, dess mindre blir
svetsströmmen. Det är därför viktigt att hålla dessa båda
värden nere så mycket som möjligt. Vad ohmska
motståndet beträffar, så sker detta vid maskinen enligt
fig. 7 genom användning av gjuten koppar av endast
ett varv med rikliga, massiva sektioner och genom
undvikande av skarvar och skruvförbindningar.
Angående den inneslutna ytan kan icke mycket göras
häråt, då dess storlek närmast bestämmes av
maskinens armlängd C och armavståndet B, och dessa
värden väljas ju ut med hänsyn till maskinens
användningsuppgift. Det är dock av vikt och önskvärt, att
armlängden kan ställas in efter behov. (Forts.)
£
Fig1. 7. Fotmanövrerade punktsvetsmaskiner P10—30.
20 sept. 1941
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
