Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
böcker. Såsom substantiv till utnyttja användes enbart
utnyttjande, och även om en sådan ssg som
utnyttjandegrad i början verkar frapperande, bör den kunna få stöd
av sådana paralleller som nyttjanderätt och
nyttjande-förordning. I vissa fall kan ordet möjligen ersättas med
användningsgrad eller tillgodogöringsgrad.
Pelle Holm.
Böcker
AIV-silor av betong, av Sv. cementföreningen, 23 X
X 15,5 cm, 11 s„ 1 tab., 3 fig., Sthlm 1940.
Skriften behandlar först i korthet den s. k. A. I.
V.-metoden för konservering av växtnäringsämnen och
fortsätter därefter med beskrivning av några olika typer av
lämpliga siloanläggningar härför. Förf. synes därvid
vilja rekommendera en s. k. gropsilo, utförd av
Nopsa-sten, såsom varande billig och lätt att utföra, och vilken
eventuellt senare kan påbyggas med en tornsilo. För de
olika typerna finnas i broschyren även intagna
detaljerade ritningar.
Härefter följer en beskrivning på anläggningens
utförande med särskild vikt lagd vid betonggjutningen och
dess rätta utförande för erhållande av fullgod täthet.
Broschyren bör utgöra en värdefull handledning för
dem som komma i kontakt med dylika spörsmål och bör
även vara ett intressant studium för de lantbrukare, som
ha för avsikt att utnyttja ensileringsmetodens många
fördelar.
Arne Andersson.
Bomullsväv som inlägg i bituminösa beläggningar,
av Sten Hallberg och Anders Hjelmér, rapport 12 från
Statens väginstitut, 24 X 17 cm, 10 s., 10 bilder, Sthlm
1941, 0,50 kr.
För att försöka förbättra sammanhållningen i ytan av
spruckna bituminösa beläggningar ha vissa prov utförts
med användande av bomullsväv som "armering".
Bomullsväven har klistrats på den gamla spruckna
beläggningen med ett tunt lager tjära. Härefter har en
ytbehandling med asfalttjära och pågrus utförts i vanlig
ordning.
Försöken ha utförts dels å vägen Stockholm—Uppsala
vid Hammarby, dels å Drottningholmsbron. På vägen
vid Hammarby har sprickbildningen uppkommit genom
rörelser i underlaget. I rapporten påpekas riktigt att
det mest radikala sättet att undvika sprickbildningen är
att förstärka och dränera underlaget.
Bomullsvävmetoden torde i dessa och liknande fall ej komma att få
väsentlig betydelse, då den måste betecknas som ett
provisorium. På en brobana däremot, där plankens
rörelser ej helt kunna förhindras, kanske metoden kan få
betydelse. Resultaten ha i övrigt visat att en viss
fördröjning av ny sprickbildning inträtt.
För närvarande synes bomullsvävarmeringen ej vara
aktuell, men då normala tider åter inträda, kunna skäl
måhända föreligga att återupptaga försöken och närmare
undersöka vilka fördelar, som genom ovannämnda
förfaringssätt kunna vinnas. Man skall härvid ej glömma
bindemedlens inflytande på resultaten. Fråga är, om man
ej genom lämpligt avpassat bindemedel och lämplig
bindemedelsmängd på enklare sätt och till lägre kostnad kan
nå än gynnsammare resultat.
Ernst Ericsson.
Bostadshusets form och byggnadskostnaderna, av
Ole Gripenberg, 26 X 17 cm, 127 s., 32 fig., Natur och
kultur, Stockholm 1940, häft. 5,50 kr.
I den ständigt aktuella frågan, smalhus eller
tjockhus, låghus eller höghus, har gjorts ett nytt inlägg,
som denna gång kommer frän vårt grannland i Öster.
Med ovannämnda arbete, som utgör en översättning
av en finskspråkig doktorsavhandling, framlägger
sålunda Ole Gripenberg en utredning beträffande den
inverkan bostadshusets form utövar på
byggnadskostnaden. Undersökningen inskränker sig helt till denna
detaljfråga, ehuru, som förf. inledningsvis framhåller,
bostadsproduktionen, för att vara allsidigt belyst, även
måste betraktas ur många andra olika synpunkter.
Till besvarandet av frågan om och hur de rena
produktionskostnaderna växla jämsides med att måtten
för byggnaderna i avseende på bredd, längd och höjd
variera, lämnar utredningen emellertid ett bidrag, som
genom den strängt och klart genomförda metodiken
äger betydande generellt värde, ehuru utredningen
endast avser bostadsbyggandet i Finland.
I avsikt att erhålla största möjliga jämförbarhet
mellan de olika undersökta objekten har förf.
inskränkt sig till att behandla endast stora bostadshus
i städerna samt att välja lägenhetstyper, vilka såsom
bostäder bliva inbördes så likvärda som möjligt, då
byggnadernas huvudmått variera. Av samma skäl
har i kalkylerna förutsatts, att
byggnadskonstruktionen och sättet för byggnadernas uppförande äro lika,
där detta varit ur teknisk synpunkt möjligt.
Undersökningen omfattar 6 huvudtyper av
lägenheter med nettoarealerna varierande mellan 50 och
125 m2, täthetstalen (lägenhetens areal dividerad med
antalet rumsenheter) mellan 14,28 och 20,83 samt
antalet rumsenheter mellan 3 rum och kokvrå och 4 rum
och kök jämte tjänarerum. Såsom förf. framhåller,
kunna de valda lägenhetstyperna ur
planlösningssynpunkt stundom förefalla tämligen egendomliga och
nästan oformliga, men de besitta i gengäld den för
detta speciella ändamål obestridliga fördelen att
nästan undantagslöst kunna låta sig inpassas i
byggnadskroppar av högst olika bredd, längd och höjd
utan att ändra grundkaraktär och utan att
trappanordningar och ledningssystem erhålla ändrat planläge
eller utformning.
Med hänsyn till jämförbarhetskravet ha endast
planlösningar med två och fyra lägenheter per trapplan
upptagits till prövning, och detta har konstituerat två
skilda hustyper, nämligen lamellhus med
genomgående lägenheter samt punkthus.
I den undersökningsserie som hänför sig till
byggnadskroppens bredd ha medtagits husbredder med 2 m
intervall mellan 8 och 16 m. I serien rörande
byggnadslängden ha undersökts huskroppar intill en
maxi-milängd av normalt 90 m och innehållande alternativt
2, 3 och 4 trappaggregat. Byggnadshöjden har
varierats mellan 2 och 14 våningar. Hiss har normalt
förutsatts vid större höjd än 4 våningar och i vissa
fall har räknats med två hissar, då byggnadshöjden
överstiger 10 våningar.
Yid kostnadsberäkningarna har förutsatts ideala
grundförhållanden samt en kvalitetsnivå, som med
tanke på förhållandena i Helsingfors och, av den
bilagda tekniska beskrivningen att döma även i
Stockholm, kan anses vara medelgod.
Till grund för kostnadsberäkningarna har lagts den
inom byggnadsfacket rådande prisnivån i Helsingfors
i mitten av år 1935, vid vilken tidpunkt ett slags
normalförhållande mellan arbetslöner och
byggnadskostnader anses ha förelegat.
Sifferresultatet av kostnadsundersökningarna har
meddelats i tabellform och uttryckts i kostnad per
lägenhet, per brutto- och netto-m2 samt per mA
Dessutom ha tabellvärdena återgivits grafiskt i form av
kurvor, uppritade på basen av på visst sätt bestämda
indextal.
I första hand konstateras att det icke är likgiltigt,
om kostnaderna uttryckas per lägenhet, m2 eller m3,
56
26 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
