Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
BERGSVETENSKAP
HÄFTE 5 REDAKTÖR: ERNST J. A. ROTHELIUS 9 MA] 1942
INNEHÅLL: En gruvlinas livslängd och uttryck för densamma, av bergsingenjör E. Rothelius. — Notiser.
En gruvlinas livslängd och uttryck för densamma.
Av bergsingeniör E. ROTHELIUS.
De faktorer, som inverka på en gruvlinas
livslängd, kunna hänföras till tvenne huvudgrupper.
Den första av dessa grupper omfattar det material,
varav linan tillverkats, och själva tillverkningen.
Den andra är beroende av den behandling och
skötsel, som linan undergår i drift.
Iiintrådsmaterial.
Linans element utgöras ju av lintrådarna och det
är materialet i dessa, som utövar huvudinflytandet
på en linas hållfasthetsegenskaper. Enligt uppgifter
i en uppsats av Pomp, Duckwitz och Lindeberg1
skulle normalt, svenskt prima stål för linor ha den
sammansättning, som framgår av tabell 1.
Tibell 1. Analyser på stål till lintråd.
Samtliga stål ha tätats med kisel. Endast
kolhalterna ha varierats för att man skulle få fram olika
brottgränser hos trådarna till linorna av de olika
kvaliteterna. I övrigt äro analyserna tämligen lika.
En svensk tillverkare av stållinor uppgiver sitt
Imtrådsmaterial utgöras av surt martinstål av
följande sammansättning:
C — 0,45—0,65 %
Si — 0,15—0,130 %
Mn — 0,30—0,90 %
P — 0,025 %
S = 0,015 %
Stållinekatalogen uppgiver, att det stål, som skall
användas till lintråd, måste vara av god kvalitet, om
tråden skall erhålla önskade egenskaper, ty den långt
drivna bearbetningen av stålet ställer höga fordringar
på utgångsmaterialet.
I Tyskland2 användes stål med i tabell nr 2
angivna analyser, för att vid varierande tråddiametrar
de standardiserade brottgränserna skola kunna
erhållas.
1 J. K. A. sid. 373, häfte 8, 1931.
2 Werkstoffhandbuch Ståhl und Eisen, Ausgabe 2, 1937.
Tabell 2. Samband mellan kolhalt och brottgräns vid
olika tråddiametrar.
Tråddiameter mm Erforderlig kolhalt i % f8r erhållande av en brottgräna av
140 kg/mm1 160 kg/mm1 180 kg/mm2
> 2,5 0,70 0,8O 0,90
2,0—2,5 0,65 0,75 0,80
1,5—2,0 O,60 0,70 0,75
1,0—1,5 0,55 0,60 0,70
<1,0 0,50 0,55 0,60
I standardiseringsföreskrifterna1 för gruvlinor i
detta land uppställes dessutom den fordringen, att
summan av halterna av S och P bör vara lägre
eller = 0,04, högst 0,05 %. Dessutom måste
materialet vara fritt från slagginneslutningar och andra
olämpliga beståndsdelar.
Ett stål med mycket hög kolhalt är enligt en
allmänt utbredd åsiktsriktning i Tyskland olämpligt
som Imtrådsmaterial, emedan martensit lätt bildas
på trådytan. Denna martensitbildning beror på högt
yttryck, som uppstår företrädesvis när linan
passerar brottskivor med hårda linbanor. Denna s. k.
"Härtungsmartensit" är utomordentligt spröd och
tillåter inga större böjningspåkänningar utan att
tråden brister. Därför bör man undvika allt för höga
kolhalter hos lintradsmaterialet.
Lindeberg har i ett av sina försök2 med tråden Ch
vid sidan av sorbit erhållit martensitfläckar på
lintrådens yta. Materialet var behandlat på följande
sätt. Från uppvärmning till 1000° i ugnen avkyldes
det till så låg blybadstemperatur som 450°. Den
låga blybadstemperaturen och den klena dimensionen
på tråden, som vid seghärdningen blott var 1,2 mm,
torde ha förorsakat martensitbildningen. Kolhalten
i tråden var 0,82 % enligt Lindbergs analys C. Med
denna tråd erhölls påfallande låga böjningstal i
jämförelse med de resultat som erhölls med de andra
trådarna.
En nyligen publicerad engelsk undersökning3
behandlar dessa tunna martensitskikt på trådytorna.
Däri påpekas, att dessa skikt spricka lätt och
sprickorna lëda till snabb förstöring av trådarna genom
utmattning och större möjligheter för korrosions-
1 DIN Berg 1254, II B 5, nov. 1938.
2 J. K. A. 1931, sid. 377.
3 E. M. Trent, Iron and Steel Inst., maj 1941.
C Mn Si P S
% % % % %
Stål A .... 0,43 0,41 0,17 0,025 0,034
„ B ____ 0,62 0,40 O,20 0,019 0,028
„ C .... 0,62 0,42 0,21 0,020 0,028
„ D .... 0,83 0,45 0,22 0,019 0,029
11 april 1942
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
